Filmen handlar ju om yttrandefrihet, vad som är viktigt i en demokrati och vad som händer när den granskande makten blir korrumperad. Ganska viktigt, typ.

Då är det ganska kul att höra om att han blev ställd i TV4, på grund av prinsessfödsel. I sant demokratisk anda, typ.

Många tycker att vi ska starta en sådan talangutveckling även i Sverige. Trots det var det inte jättemånga på plats, kanske ett femtiotal. Tyvärr kunde jag inte stanna under hela sessionen, men frågorna och svaren väcker tankar!

1, Man blir galet partiotisk av att vara med i salongen när svenska filmer får 1500 biobesökare att vissla och applådera! ping @isdraken  och @kronprinsessan (de filmer jag närvarade på)

2, Det är ingen myt att svensk film är det nya svarta. Jag har nu mött och intervjuat ett antal festivalchefer och i mörkrets obarmhärtiga ärlighet frågat om det verkligen är sant. Det är det:-)

3, Det är aldrig för sent att bli starstruck. På mötet med det Samiska filmcentret deltog Sundance ledare för festivalens arbete med ursprungsbefolkningars berättelser. Cherokee är han och har det magiska namnet Bird Runningwater. Behöver jag säga mer?

4, Mina visitkort är nu slut, men jag har ett stort antal nya som ska paras ihop med ansikten, löften och förväntningar.

5, Jag hann också se film. Två dokumentärer om två extraordinärt intressanta kvinnor. “A man for a day”  skildrar Diane Torrs workshop om hur det är som kvinna att tillägna sig manligt kropps(makt)språk. Mycket roande och lärorikt om det faktum att man faktiskt själv har en stor roll i hur man man intar makt, eller förlora den. Vi föds trots allt med samma kroppspråk och röstresurser…                Den andra filmen “The Artist Is Present” följer Marina Abramovic i hennes arbete med en retrospektiv utställning på MOMA 2010, samt hennes egen installation. Hon sätter sig i tre månadre, sex dagar i veckan och 8 timmar om dagen på en stol i ett av rummen. Mitt emot henne sätter sig besökare och de … ja, de bara möts! Enormt gripande om Marina och om vad som händer när människor möts på olika nivåer.

6, Kul att få vara värdinna på festivalens mest lyckade fest (sade ALLA). I övrigt känns det lite överdrivet med alla mottagningar och lämmeltåget av människor som likt en germansk folkvandring betar av vattenhålen… 

Bio Victor fyllde alla 400 stolar till sista plats och Mårten Blomqvist guidade kunnigt. Bland annat guidade han Roy Andersson som berättade om sina berömda och belönade reklamfilmer. En ovanlig händelse, kanske var det han som gjorde att publiken rymde allt ifrån unga och gamla reklamprofiler (Lasse Falk och Sara Haag till exempel) till gamla och unga kulturpersonligheter. Inte minst då Yvonne Lombard och Lill-Babs.

Roligt att reklamfilm, som få gillar när de bryter en film, kan få så intresserad publik. Varje film följdes av applåder. Kanske beror det på att det är kul att den första filmen regisserades av en kvinna (1915) eller för att vi kan skratta åt hur förlegat det var. För reklamfilm avslöjar verkligen tidens tand och vilka värderingar som råder i varje samtid. Så fort en film har fått ett historiens skimmer över sig träder allt annat fram, än just köpbudskapet.

Jag ser fram emot fler reklamfilmsvisningar. Gärna med teman. Manliga ocvh kvinnliga könsroller behöver man kanske inte poängtera att jag gärna ser. Men man skulle även kunna ha särskilt mode-tema, bildestetik, yrkestrender eller mycket annat. Reklamfilm finns det ganska gott om i våra arkiv. Och de har en enormt hög budget i förhållande till sin längd. En bra reklamfilm är absolut värd sin plats i både arkiv och att bli visad.

Vi får återkomma till det.

Idag hade vi i ledningsgruppen möte ute på vårt arkiv och laboratorium i Rotebro. Ett helt bostadsområde blev uppkallat efter filmen efter det att Sfi på 70-talet köpte in det befintliga laboriatoriet.

Ute i Rotebro sköts mycket av distribution och skötsel av de filmer vi lånar och hyr ut från vårt filmarkiv. Vi har även en kommersiell del där vi hyr ut förvaringsplats. Som vi alla vet måste ju film bevaras i kylrum under särksilda förutsättningar.

Sedan i år har vi även köpt in laboratorieverksamheten för analog film som tidigare bedrevs i Nordisk Films regi. I takt med den digitala övergången lade Nordisk ned sitt filmlabb, och vi som fortfarande är beroende av deras tjänster tog därför över verksamheten. Vi köpte deras utrustning och anställde tre personer (Kjell, Kjell och Björn) som kan hantera labbverksamhetenm för analog film. Vi är nu det enda labbet för analog film i Sverige…

Deras komeptens är på utdöende och vi ser nu över hur vi ska klara oss i framtiden när vi fortfarande har analog film medan all utrustning och alla kompetens är avsedd för digital. Vi tror vi har 20 år på oss att överföra hela filmarvet till den digitala världen.

Under tiden får vi njuta av den utrustning som behövs. Vacker teknik!

Det är knepigt att åka till filmfestival så här första gången. Jag hade väldigt gärna sett mer film. Nu såg jag invigningsfilmen Avalon samt kortfilmerna inom Novellfilm- och Startsladdsprojekten. Utöver det har jag bara sprungit på möten eller hållit vår seminariedag. Det ärinte så bara. Jag var verkligen nöjd med allt, utom det faktum då att jag inte såg mer film.

Nästa gång (inte Berlin nu dock, det är försent att komma på nu) ska jag planera in filmtittartid.

Så här sammanfattar jag mina slutsatser.

Bra med tydlighet i 2§ att vi ska arbeta för både kvalitet och bredd och att vi ska arbeta för en sund filmbransch.

Bra med tydliga mål i 4§, även om vissa blir svåra att leverera på. Men bättre med tydliga mål än fluffiga!

Vinnare:

Långfilmens teknik- och distributionsflexibilitet

TV-drama + 18,6 miljoner

Barn- och ungdomsfilm 11,2 öronmärkta miljoner

Kort- och Dokumentär + 9,2 miljoner

Producenterna + 20 miljoner (5 till PRS och 15 till stöd) samt en tydlig roll.

Antipiracy-arbetet + 3,3 miljoner (+60%)

Komplementsbiograferna som vi ska ta särskild hänsyn till vid stödgivning.

Förlorare

Långfilm – 21,9 miljoner i förhandsstöd (ca 2-3 st)

Detta är inte en ny avdelning utan är en ny verion av det man kallat Publiken (och lite annat genom åren). Publiken tycker jag är missvisande, vi har ett kulturpolitiskt uppdrag av staten som är bredare än bara publiken.

Tove har jobbat som dokumentärfilmskonsulent här tidigare. Hon startade då något som branschen uppskattade mycket; Tisdagsträffen. Där bjöds alla in att samtala om specifikt dokumentärfilmens innehåll, roll och förutsättningar. Tisdagsträffen ska utökas!

Toves uppdrag är nu att dels fylla Bengt Tolls (och tidigare Linda Zachrissons) jobb som avdelningschef för Film och Samhälle (tidigare Film i hela Landet), Filmhuset (inkl Cinemateket) och den nya enheten Omvärldsbevakning och Statistik, Filminstituet har ju uppdraget att inte bara säkerställa att det görs ny bra svensk film genom filmavtalet, utan även ett statligt uppdrag att tillgängliggöra hela vårt svenska filmarv och utländsk smal film, att säkerställa visning i hela landet, att säkerställa återväxten av filmskapare i hela landet. Vi är liksom ett Moderna Muséet, KB och Nationalmuseum i ett. Det kräver en bra omvärldsbevakning och insamlande av fakta om verkligheten och förutsättningar. Helt enkelt, koll på Omvärlden.

Så den andra delen Tove ska göra är sedan att skapa möten med Omvärlden om just verkligheten, filmens betydelse i samhället, förutsättningar osv osv

Många vet det redan. Tove och jag är nära vänner sedan många år. Man kan tycka en del om att VD anställer en vän. Jag har tagit mig friheten att göra det, för jag vet att Tove har den öppenhet och kompetens som många vill att vi ska stå för på Filmhuset. Jag är stolt över att ha lyckats rekrytera Tove TROTS att vi är vänner.