Lite distans är bra

28 Jan

Det är bra att få lite distans ibland. Som här i Göteborg på Filmfestival, långt från Stockholm och all politik. I Stockholm är det mycket åsikter och tyckanden, och det är lätt att vackla.

När jag är här ser jag vad vi gör och möter andras reaktioner, måste säga att jag är stolt över alla mina kollegor och så glad för mitt jobb. Vi har hittills arrangerat ett antal seminarier som spänner över många av våra uppdrag. Det började med att alla konsulenterna presenterade sig och ett av sina pågående projekt och därmed egentligen den samlade förutsättningen för hur vi arbetar. Jag tyckte det var ett jättebra upplägg, att levandegöra besluten så andra kan förstå hur de tas. Dessutom var det så roligt (och tryggt) att höra och se hur olika alla konsulenter är och hur välgrundade deras beslut är. Jag föreställer mig att det som sökande ändå är lättare att ta tråkiga beslut om man känner att den som fattar det har goda argument för vart pengarna istället har gått. Att det inte betyder att det man själv gjort inte är bra, men att det finns annat som också har goda skäl att få pengar.

Igår hade vi också en halv dag med kulturchefer och filmresurskonsulenter från hela Sverige. Där lyftes exempel på hur det är att vara biografägare i en liten kommun, utan kommersiellt publikunderlag. Där våra stödpengar verkligen har en betydelse. Där också vårt försök med nya stöd, som stödet för marknadsföring för att få ökad publik, visar sig ha en avgörande betydelse för att de skulle kunna skapa en egen hemsida där man kan se utbudet och köpa biljett. Något som kanske är en självklarhet för många, men som för en ideell förening utan kapital har varit en omöjlighet att göra tidigare. En ung regissör lyfte också det viktiga i att ha en mentor, något som möjliggjorts genom våra stödpengar till unga kvinnors filmskapande (särskilt öronmärkta regeringspengar). Hon lyfte också Rookie-satsningen som var särskilt öronmärkta pengar.

Min slutsats är helt enkelt. Vi har åstadkommit mycket bra med riktade stödpengar. Många har åsikter om hur de är riktade, och det ska man förstås ha. Men helt fel verkar de verkligen inte ha varit. Och jag tror på att våga rikta för att skapa nytt. Och jag har fullt förtroende för att medarbetarna på Filminstitutet har goda och välgrundade argument för hur besluten tas!

(Här lägger jag in en disclaimer: Ja – vi kan alltid bli bättre. och ja, ibland fattar vi förstås fel beslut. Men det fråntar inte hur helheten fungerar. Väl – tycker jag.)

Smolk i bägaren

22 Jan

Så här två dagar efter galan känns det verkligen tråkigt att behöva gå ut och ta avstånd från galan. Det gör jag inte heller, men jag tycker det var djupt olyckligt, plumpt och onödigt med skämten som föll från scen om de som har en annan hudfärg än vit.

 

Även om vi inte har något med TV-produktionen att göra (vi får inte läsa inte manus och granskar inte artister, det vi får ha åsikt om är konferencier och prisutdelarna) så är det klart att det faller skugga över oss på Filminstutet. Tyvärr känner sig även juryledamöter behäftade. Vi är ju ansvariga för själva tävlingen Guldbaggen.

Jag vill därför ta tillfället i akt och säga att vi alla djupt beklagar ”skämten”!

 I övrigt har jag dock gott mod om att vi med ett aktivt mångfaldsarbete kan åstadkomma skillnad. Vi har sett det när vi tagit fram vår Jämställdhetsplan och Handlingsplan för barn och unga. De har konkretiserat och formaliserat ett långsiktigt arbete och givit resultat inom en rimlig tid. Vi arbetar redan på en motsvarande handlingsplan för mångfald, målet är att den ska vara klar före sommaren. I den ska etnicitet naturligtvis vara en del av mångfalden, men det är viktigt att man kommer ihåg även andra delar, som HBTQ-frågor, funktionsnedsättning, ålder osv som är precis lika viktiga att inkludera.

Jag ser därför ljust på framtiden. I den bästa av världar var det sista gången plumpa skämt passerar SVT-s radar. Men jag vill inte bara skylla på SVT, vi är många normativa vita människor som är plumpa eller missar nyanser (ex skrev Helena Lindblad idag en kritik mot skämten som hon uppenbarligen hade missat i sin krönika igår, hon behövde höra kritikstormen för att själv reagera). Det är helt enkelt lätt att peka finger på SVT, men vi måste alla kratta i vår egen manege.

Vi på Filminstitutet gör det med en handlingsplan som sagt. Det känns bra! Men vi gör det framför allt genom vår stödverksamhet. Hur vi ska få fram en mångfald av berättelser ska naturligtvis ingå i handlingsplanen. Och filmerna själva talar sitt tydliga språk.

Bästa samtalet

21 Jan

Dagen efter Guldbaggen och livet kan återgå till det normala. I fyra dagar. Då börjar Göteborgs Filmfestival, en faktiskt viktigare företeelse än Guldbaggen på många sätt.

Guldbaggen ska tjäna som inspiration och morot för att filmskapare ska anstränga sin ännu lite mer när de skapar sin verk. Vann rätt film igår? Ja, jag tycker det. Återträffen var inte bara en nyskapande film i både genreöverskridande, berättelseval och perspektiv och angelägenhet. Att den setts av så många debatteras så livligt är ett gott betyg. Jag tycker också själv att det är roligt att baggen för bästa film tre år i rad har gått till debuterande kvinnliga regissörer (Apflickorna 2011, Äta sova dö 2012 och nu Återträffen. Man kan också kanske räkna in Svinalängorna 2010 som fick för bästa regi till debuterande Pernilla August). Ett målmedvetet jämställdhetsarbete ligger bakom att dessa filmer fått göras. Och att de föräras baggar visar inte bara att även kvinnor kan göra film utan att det kommer fram nya berättelser. Vi behöver mångfalden helt enkelt, för annars finns det berättelser som inte berättas!

Men Guldbaggen är också en branschträff liksom Göteborgs filmfestival. Men där blir vi slagna av Göteborg. Deras festival når över 100.000 filmintresserade medborgare och nästan hela branschen är där. På baggen är bara ett fåtal inbjudna, på grund av platsbrist. Kul med tv-sändning som ändå når många.

Men tv når inte samtalen, den får man bara när man möts. Gårdagens roligaste och mest tankeväckande samtal hade jag med teamet bakom skräckfilmen Vittra. Den gjordes på en budget av 300.000 (att jämföra med en snittbudget på 22 miljoner), samt mycket gratisarbete. Entusiasmen var ändå slående, och lärdomarna de dragit var många. Bland annat att det är svårt att få en bagge, trots influgna för special effects, ljud och smink/mask. Var det rättvist att de inte fick pris? Säkert inte, för priser är inte rättvisa. Men de verkade fullt taggade att försöka igen!

Rivstart

13 Jan

Vilken start på det nya året!
Jag menar dels publikmässigt, svensk film har slagit rekord med antal besökare på kort tid. Vi kan tacka ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann” för det, som inom denna vecka kommer ha fått en miljon besökare. I kombination med ”Sune på bilsemester” som snart är upp i en halv miljon besökare, ”Återträffen som har över 100.000 besökare och Monica Z som efter 18 veckor fortsätter att dra publik (över en halv miljon), så har svensk film just nu en högre marknadsandel än på många år. Och jag kan konstatera att förutom Sune-filmen så är ingen av filmerna en Automatstödsfilm.

Men rivstarten handlar också om dagens vårpresentation. 21 långa filmer har premiär. Tema? Kanske den kvinnliga huvudrollen (förutom 40% kvinnliga regissörer). Som Eva-Britt Strandberg påpekade, det är inte ofta en äldre kvinna står i fokus i en spelfilm. Det gör hon i ”The Quiet Roar”. I ”Tommy” får en kvinna spela huvudrollen i en crime-film och i ”HallåHallå” spelar en kvinnlig undersköterska huvudrollen.

Det är en bredd på innehållet, stark barnfilm och stark konstnärlig film blandad med romcom och crime. Det känns som de tydliga strategier med barn/ungdomsfilm och mångfald ger resultat. Jag saknar kanske berättelser med större etnisk mångfald, men de kommer om allt går vägen.

Bredd, djup, olika. Svensk film verkar klara sig bra trots bistra finansieringstider.

Från vårpresentationen: Hästmannen

20140113-140308.jpg

God Jul

23 Dec

Att ta semester i december betyder mycket jobb före och efter.

Nu är det efter, men också dagen före. Så snart ledigt igen.

En snabb summering av året. I ett axplock. Biosiffrorna har gått ned, filmtittande dock inte avtagit. Men tydligt blir det att det är snett att bara mäta biosiffror för filmers framgång. Netflix och HBO har etablerat sig snabbt (tyvärr även illegala streaminsajter som Swefilm) och filmen står sig stark.

Det är första året med ett nytt filmavtal. Automatstödet har införts i teorin, i praktiken är det ännu inte notifierat vilket gör att vi inte vet när nästa års automatstöd kan utlysas. Ingen av filmerna som fått årets stöd har haft premiär så vi vet inte hur de går publikmässigt. Men mycket debatt har det varit.

Vi har lyckats ändra i filmavtalet. Stödet till parallellkopior har minskat och lanseringsstödet ökat i samma omfattning.

Vi lanserade i sista timmen ett nytt stöd för att få mer publik till svenska filmer. Stödet förutsatte samarbete med en reklambyrå och sällan har vi fått ett så stort gensvar på ett stöd. Roligt!

Vi har fått 40 miljoner till att digitalisera filmarvet! Fantastiskt att få möjligheten att föra filmhistorien in i framtiden. Att intresset är stort för vårt arv märks tydligt. I juli när vi premiärvisade den nyrestaurerade ”Berg Eivind” på festivalen i Bologna satt 3500 besökare ända till 01.30 för att se hela filmen.

Vi har lanserat ett nytt stöd för talangutveckling, Moving Sweden. Liksom sjösatt stödet för drama-serie utveckling. Båda bubblar av liv vilket ger hopp för framtiden.

Vi har också träffat kulturcheferna i alla Sveriges regioner. Allt för att förstå hur vi kan driva filmens frågor bäst i hela Sverige.

Tusentals personer har sammanlagt besökt våra Filmrum. Diskuterat och engagerat sig.

Vi avslutar att fira Filminstitutets 50 år och har nu ett par andra firanden kvar. Först Guldbaggen i januari och sedan Cinemateket i maj. Det är en 50-åring full av liv som nu tar julledigt.

God jul!

Äntligen innehåll

27 Nov

De flesta samtal jag har handlar om strukturer, regler, politik, pengar, siffror och människorna i allt det.

Alla dessa ord syftar till att stärka filmen, men mer sällan pratar jag om just innehållet i filmen.

Därför var det så befriande och inspirerande att gå på Filmrummet som arrangerades igår och idag. Långa och innehållsrika samtal om just innehållet i filmen genom kameran.

Jag kunde naturligtvis inte gå på så mycket, men jag satt med på delar av samtalet mellan Per Eriksson (som jobbar hos oss) och den norske regissören Joachim Trier som hölls idag. Om Triers metoder i Oslo 31 Augusti och Repris. Så begåvat och insiktsfullt och väl förberett. Det var total tystnad i 1,5 timme och jag tror många hade kunnat lyssna länge till. Jag kan rekommendera fler att gå på de samtalen om man vill tillbaka till kärnan för varför vi jobbar i den här branschen trots pengabrist och regelkrångel.

Sammanfattningar från dagen kommer läggas upp på Filmrummet.se

Själv bär jag med dem när jag imorgon åker på en längre semester. Ska bli skönt med vila och gott med sådana tankar i bagaget:)

Sverige borde vara stolt!

14 Nov

Den senaste veckan har jag varit så fullt upptagen med att prata med utländska medier om A-märkningen att jag inte hunnit blogga. Lite oförtjänt har jag fått ta utrymme att ge min syn på Bechdel-testet och framför allt Bio Rio (Ellen Tejle) och WIFTs A-märkning. Jag har själv inte gjort annat än att själv ödmjukt accepterat att bli A-märkt, och vi på Filminstitutet har inte gjort annat än att säga att vi tycker idén är jättebra.

A-testningen presenterades i Kobra den 16 oktober, och sedan har nyheten färdats över jordklotet ett par varv.

Det började med att The Guardian skrev om Bio Rios initiativ. Det öppnade en flod av intervjuer i allt från Politikken, direktsänding i Australisk radio och BBC radio till artiklar i New YorkTimes, i Sydafrika, filmbloggar som Indie Wire, morgonsoffor som i TV4 eller Kulturpanelen i SVT. Längst ned i inlägget lägger jag upp fler länkar för den som vill följa. Även Twitter-flödet var fullt.

Utomlands har det hela väckt en enorm reaktion, och de intervjuer jag har gjort har  varit mycket nyfikna, positiva och chockade. Ingen hade väl haft en aning om att 90% av alla filmer inte passerar testet. I Sverige har vi mest hört fokus på om det går att mäta kvalitén i filmerna med Bechdel-testet. Hynek Pallas och Jan Holmberg är båda intervjuade internationellt. Båda menar att man inte kan mäta kvalitén och att jag som företrädare för Svenska Filminstitutet riskerar att påverka innehållet i filmerna genom att vi stödjer A-märkningen. Denna påverkan är att se som en slags censur, anser de.

Jag tycker det är viktigt här att ge min syn på mitt agerande. Jag tror alla som vill veta, vid det här laget vet, att vi inte stöttar A-märkningen med pengar eller på annat sätt tillämpar A-märkning själva när vi ger stöd. Vi stöttar moraliskt ett initiativ som lyfter frågan om stereotyper inom film, samt skillnaden mellan hur män och kvinnor tillåts skildras. Vi har aldrig menat att det är en kvalitetsmärkning av filmens konstnärlighet. KRAV-märkning av mat säger inte att maten är god, bara att den lever upp till vissa krav.

Bechdel-testet är trubbigt och inte fullkomligt. Det är verkligen ingen vetenskap. Man kan argumentera mot det genom att ge exempel på bra filmer som inte klarar testet och porrfilmer som klarar det. Helt enkelt att lyfta testets svagheter för att skymma dess styrka.  Den internationella uppmärksamheten talar sitt tydliga språk. Testet gör precis den nytta som är avsikten – att lyfta frågan om det är rimligt med alla dessa filmer som inte klarar testet. Om det är rimligt att Harry Potter-filmerna som skildrar en skolmiljö med både pojkar och flickor inte lyckas låta två namngivna flickor prata med varandra över huvudtaget om annat än pojkar.

Filminstitutet har ett uppdrag att stärka svensk film, öka kvalitén på svensk film, verkar för jämställdhet och mångfald. Att genom att uppmuntra debatt om stereotyper tror jag vi gör mer nytta än fara. Att jag skulle verka censurerande genom att uttala mitt stöd tycker jag faktiskt är väldigt överdrivet. Att just jag är för ökad jämställdhet torde inte vara något nytt för någon i Sverige och utifrån det kanske man kan tycka att jag redan där agerar bestämmande på ett otillbörligt sätt (vilket ju en del tycker också).

Att jag som chef för en kulturinstitution inte skulle få uttrycka åsikter om kvalité, innehåll osv av risk för att det ska bli censurerande skulle verkligen vara att skapa ett oändligt tråkigt offentligt samtal. Är vi inte för tysta som det är i Sverige? Ska alla myndighetschefer få munkavle för att vissa länder har problem med censur? Jag tycker inte det.

Jag träffade chefen för Utrikespolitiska institutet, Anna Jardfelt, som suttit på ett möte i EU för att lösa europa-krisen. Av 20 panelister var hon ensam kvinna och i församlingen av 100 till fanns ytterligare två kvinnor. Under mötet kom Guardians artikel om A-märkningen. Uppmärksamheten blev enorm och med skamsna blickar tittade männen på varandra. Det var stolthet hon kände när hennes land går i bräschen för jämställdhet. Det känner jag med när alla internationella medier ringer. Det är ju en revolution för många länder att ens kunna lyfta frågan! Och när man kan jämföra med kvinnor i andra länder som inte ens våga protestera för att de inte får köra bil blir det en larvig jämförelse att vi i Sverige riskerar filmkonsten eller riskerar censur. Så många filmer som produceras varje år, fyllda med stereotyper, även i Sverige, så är jag inte ett dugg orolig för att vi går åt fel håll. Vi borde vara stolta att vi går åt rätt håll, de andra avundas oss!

Övriga länkar i ett mindre urval:

| The Seattle Times | The Denver Post | Yahoo! Finance | Gulf News | KVUE | NPR | USAToday | WFAA / Channel 8 | The Malta Independent | Anchorage Daily News | The Modesto Bee | Seattle Post-Intelligencer / Seattlepi.com | Tri-City Herald | accessAtlanta.com (The Atlanta Journal Constitution) | Merced Sun-star | The State | Tucson News Now | Fort Mill Times | The Sacramento Bee | San Francisco Chronicle / SFGate.com | The News and Observer | Greenwich Time | WAFF | The Advocate | KAIT, K8 | Conneticut Post | MySA.com (San Antonio News-Express / KENS5) | WWL-TV | KHOU / 11 News |

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 49 andra följare