Skolavslutning på Filminstitutet

17 Jun

Idag har vi haft vår sommaravslutningsmiddag med personalen.
Det är en avslutning efter ett intensivt läsår där vi firat att vi fyllt 50 år, där vi fått säga hej till en massa nya medarbetare som både ska jobba med det vi alltid jobbat med och de som ska digitalisera vårt filmarv. Nedan syns den nya kvalificerade digitaliseringsgruppen som ska ljus-, och ljudlägga de första delarna av vårt filmarv.20140617-171152-61912661.jpgVi har också idag genomfört en minnesceremoni för Malik Bendjelloul, som vi genomförde med SVT. Närvarande var ca 130 medarbetare och nära vänner till Malik. Vi vet att inte alla som ville kunde närvara, men vi hoppas alla har förståelse för att ceremonin var avsedd för de närmsta. Många fler hade velat vara med. Hoppas ni hittar andra vägar att mötas och minnas Malik.

Det är svårt att hitta rätt ord när en medmänniska väljer att avsluta sitt liv. Jag tycker att Hjalmar Palmgren, numera produktionschef hos oss men tidigare Maliks vän och samproducent på SVT, uttryckte det svåra väldigt fint (vilket även alla andra talare gjorde).

Jag väljer att låta Hjalmars ord till Maliks minne avsluta detta läsårs blogg. Nu väntar Bergmanveckan och sedan Almedalsveckan och efter det vila och semester. Jag ser fram emot den vilan och att återuppta ett viktigt arbete i höst. Ett arbete som kommer präglas av film i alla former. Många är vi som jobbar för filmen, ett jobb som många andra avundas. Jag är glad att tillhöra den skara som får arbeta för filmen och få betalt för det. Det är inte alla förunnat. Jag säger som Malik sade som slutord i sitt sommarprogram i P1, man måste älska arbetet och inte bara resultat och framgångar. Fast helst ska man få båda, och fortsätta leva.
Ta hand om varandra i sommar. Vila, så ses vi med nya krafter i höst.

Hjalmars ord:
Jag inte här för att representera Filminstitutet utan för att Malik var en vän som har lärt mig oerhört mycket och har betytt mycket för mig.

Jag lärde känna Malik när jag jobbade här på SVT och för mig var Malik en person som var omöjlig att inte vilja vara vän med med sin energi, påhittighet, anspråkslöshet, anspråksfullhet, skärpa, intensitet och framförallt glöd i allt han ville få gjort.

Malik försvann iväg på en långresa och jag jobbade med K special, när han kom tillbaka hade han med sig en alldeles fantastisk historia om en Detroitmusiker som varit gigantisk i Sydafrika i trettio år utan att veta om det och utan att tjäna en cent. Malik ville veta om jag trodde att den historien kunde bli något mer än ett kort reportage, om den kanske skulle kunna bli en längre film. Frågan var mycket anspråkslöst formulerad men egentligen är jag ganska övertygad om att det var mindre av en fråga och mer av ett påstående.

Jag skulle sen komma att följa Maliks arbete med Searching for Sugarman i många år genom upp och nergångar. Jag måste ha hört honom pitcha berättelsen om Rodriguez flera hundra gånger och alltid med samma glöd och intensitet. Jag måste också ha pratat med honom i många hundra timmar om alla möjliga aspekter av hans projekt och jag tyckte ibland att han var alldeles omöjlig och kompromisslös och han försvarade alltid sin ståndpunkt med samma glöd. För mig var det nog just den där glöden som var det mest intagande och typiska med Malik.
Det var ju obegripligt att han aldrig gav upp trots att han faktiskt mötte ganska mycket motstånd i arbetet med filmen. Jag minns att jag ett tag var orolig för att jag tyckte att han grävde ner sig och ofta ensam slet på ännu hårdare ju mer motstånd han mötte. Jag minns att jag tänkte att han till varje pris måste bli klar med filmen oavsett hur den skulle se ut så att han skulle kunna komma vidare. Men så plötsligt vände saker och ting och man började sakta ana att Maliks dröm inte bara låg inom räckhåll utan plötsligt verkade helt rimlig och till och med trolig. Och resten är som man brukar säga historia.

De enorma framgångar som Malik rönte med Searching for Sugarman var inte en produkt av tur eller slump utan produkten av ett otroligt intensivt och målmedvetet arbete. Och det är väl inte bara jag som solade mig i hans glans och skröt över att ha varit en liten del av det han åstadkom. Men idag tänker jag att jag gärna hade velat skicka tillbaka den där Oscarstatyetten för jag blir inte kvitt känslan av att den gjorde nåt med Malik. Jag blir inte kvitt känslan av att den kändiskult vi ägnar oss åt i vår kultur och i vår bransch kan vara mycket svår att bära. Jag blir inte kvitt känslan av att vi begärde för mycket av Malik. Vi begärde att han skulle flänga jorden runt och ta emot priser och sen lämnade vi honom där. Jag blir inte kvitt känslan av att han inte kunde förstå hur han skulle kunna hitta tillbaka till sin kreativitet… för det var ändå sitt skapande han mest av allt glödde för.
Nu tänker jag på oss som förlorat en filmskapare och vän men mest av allt tänker jag på Maliks närmaste som förlorat en familjemedlem.

 

President – varför inte?

9 Jun

Över helgen har jag inte firat Sveriges nationaldag, eller följt princessdop. Jag har deltagit i Global Summit of Women i Paris tillsammans med 1300 kvinnliga ledare för hela världen.

Det var en enormt kompetent samling kvinnor. Alltifrån presidenter (bla Kosovos), ministrar och andra myndighetspersoner till entreprenörer och chefer för NGOs. Inläggen handlade om just allt som dessa kvinnor arbetar med, samt med en blick på hur jämställdheten ser ut på deras områden.

Till exempel pratade Mariam Sapiro, US Deputy Trade Representative om att de nordiska länderna har en bättre ekonomi än övriga länder. Gabriela Ramos från OECD pekade dock på framför allt Sveriges brant stigande kurva över ojämlikhet (klassklyftor) sticker ut i hela världen. Från att ha varit världsledande i jämlikhet följs vi nu alltså med oro. Det gör vi även vad gäller företagens jämställdhet. Av världens 20 bästa företag i fråga om jämställdhet kvalar INGET svenskt företag in. Däremot har franska företag arbetat hårt. 30 länder har kvoteringsstrategier (kvoteringslag för privata företag, statliga eller ”bara” hot), dock inte Sverige. Däremot hyllades Sveriges bindande pappamånader av Alain Crozier, president, Microsoft Frankrike. De i den panelen (bland annat Metlife) tyckte alla att idén om att ha bindande sex pappamånader var en lysande idé. De hävdade att vi i Sverige går till val om det…

Ja. Och så var jag med i en panel.  Jag var inbjuden att prata om hur kvinnor presenteras i media och hur man kan förbättra det. Jag pratade förstås istället om vår Jämställdhetsplan… Det är fantastiskt att mötas av reaktioner från världens alla hörn. Att vara uttalat feminist-aktivistisk, dvs att när vi presenterade jämställdhetsplanen i Almedalen 2012 så avslöjade vi inte att seminariet handlade om jämställdhet (värre än så var det inte). Men så många kvinnor i världen väntar på att någon ska ta saken i sin egna händer och arbeta aktivt för en förändring. Det har vi gjort. De tyckte jag skulle kandidera för att bli President…. Det är ju svårt i Sverige…., men varför inte?

Global Summit of Women

Stark resa

20 Maj

På väg hem från årets Cannes-upplaga.
Efter Malik Bendjellouls tragisk bortgång var alla möten jobbiga att ta. Hela världen uttryckte sin sorg och medkänsla. Att genomföra minnesvisningen av Searching for Sugarman var fruktansvärt starkt och sorgligt.
Att sedan gå direkt till galavisningen av Ruben Östlunds ”Turist” var knappt uthärdligt.
Men så gjorde livet sig gällande igen. Turist väckte också omvärldens reaktioner, men denna gång glädjefyllt. Ett fantastiskt gensvar, med stående ovationer och hyllande omdömen efteråt.
Varje år är vi medarrangör till en workshop ”Producer on the Move”. Denna gång med Petter Lindblad, som producerat Fjäderkungens rike, som ”vår” producent. Erik Hemmendorff, producenten för Turist, var själv ”on the Move” 2009. Nu kom han till en workshop och beskrev hur de finansierat upp Turist. Det var väldigt lärorikt och intressant att lyssna på. För oss alla visade det sig. Eurimages som gav filmen 3,2 miljoner fick för en gångs skull en förståelse för hur det gick för finnen efter deras beslut. Och de förstod också att de kan lita på svenska budgetar, som har granskats av vår controller (Susanne Tiger, som själv varit line producer). På Eurimages har de inte den kompetensen att de kan förstå en budgets rimlighet. Nu vet de att vi har det.
Och emellan det möten med bl.a. Efad (VD-arna för alla europeiska filminstitut) om rekryteringen av en GS i Bryssel. Så vi blir mer proaktivt än reaktiva för filmens bästa.
I korthet. Fyra bra dagar.

20140520-183505-66905915.jpg

20140520-183531-66931101.jpg

Film som referens ger djup

16 Maj

Igår hade vi Filmrum. Ett Augmented Society Live om tillståndet i Europa inför parlamentsvalet.
Det var en intressant kväll där vi, med filmens hjälp, förde ett spännande och vindlande samtal. Det blev väldigt tydligt för mig att utan filmerna och de filmreferenser som visades och nämndes hade samtalet inte blivit så omspännande som det blev. Nu såg vi alla samma bilder och berättelser.

Vikten av att det måste göras mer film om vilka vi är, varför och hur vi blev de vi blev de vi är idag blev mycket tydligt.

Deltagarna hade alla olika åsikter och utgångspunkter men med filmerna att stödja sig mot kunde de prata sakfråga på ett konstruktivt sätt, inte minst även åhörarna, en ofta bortglömd grupp.

Nu mot Cannes. Ett djupt andetag och dyk in i den glamorösa (?) världen där svensk film äntligen finns i officiella programmet.

Ord inte tillräckliga

14 Maj

En stor sorgens dag. Igår fick jag reda på att Malik Bendjelloul inte längre är i livet.
Alla mina tankar och går till Maliks familj och vänner.
Jag själv träffade bara Malik ett par gånger. Han var en av de mest levande människor jag träffat. Energin i hans ögon och generositeten han visade mig var enorm.
Alla vet att han hade en lång och mödosam väg att få fram Searching for Sugarman. Men vilket mästerverk det blev! Och av gamla konflikter med Filminstitutet fanns inget kvar i hans möten med mig. Han var bara varm, vänlig och generös.
Det är en oerhörd förlust när en ung människa dör i förtid. Idag hissar vi flaggan på halv stång på Filmhuset, men i våra hjärtan kommer det vara halv stång långe till.

Utflykt och tillskott

9 Maj

Medan ledningsgruppen varit i Berlin och jobbat har vi släppt nyheter.
Vi kommer från och med 1/1-14 ha två dokumentärfilmskonsulenter.
Det är första gången dokumentärfilmen har två konsulenter som uteslutande jobbar med det dokumentära området.
Vi ville införa detta redan när det nya filmavtalet trädde i kraft 1/1-13, men på grund av hur filmavtalet begränsar våra administrativa kostnader så kunde vi inte det då. Nu, efter ett och ett halvt år, ser vi att vi har utrymme nog. Så äntligen blir det av.
Ni är många där ute som uttryckt välargumenterade önskemål om detta hela tiden. Inte minst sedan vi tillförde dokumentärfilmen nästan dubbelt så mycket pengar som man haft tidigare. Vi hade ett Filmrum om detta redan för ett år sedan, hur vi skulle hantera den större summan pengar med bara en konsulent.
Vi sade tydligt då att det handlar om att finansiera upp de projekt som får stöd, snarare än att ge fler projekt stöd. Alltså mer pengar till varje projekt. Den strategin ändrar vi inte. Men det är väldigt roligt att vi alla nu får vår önskan realiserad – två dörrar för projekten att söka hos.

I Berlin hittade vi en fantastisk plats, som många filmare borde känna till. Teufelsberg, där amerikanarna spanade från en konstruerad bergstopp in på östtyskarna. Planer på att bygga filmstudio finns. Just nu är det bara en intakt spaningsstation som tagits över av naturen, undergroundkonstnärer, hippies och sedan tre år av en filmälskare.

20140509-145643.jpg

Gammalt och Nytt, och tur med vädret

5 Maj

I helgen (som tur var lite kall och inomhusvänlig) var det start på våra stumfilsmvisningar, tolkade med levande musik av nya artister. Nya i stumfilmsvärlden alltså.
Det blev en start med succésmak både för publik och artister.
I lördags och söndags tolkade Dungen ”The Adventures of Prince Ahmed” inför en hänförd, ung och ny publik.
Lyssna gärna på initiativtagarna Anders Annikas och Danial Brännström prata stumfilm hos Sanna Brådingg. Eller läs fin recension i SvD.
Eller kom själv och lyssna. Nästa gång tolkar Anna Järvinen ”Den Röda Bokstaven”, 23-24/8. Hett tips är att boka biljett, konkurrensen om dem är hård!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 52 andra följare