Det hände så mycket igår. Förvivlat försökte jag blogga men kom inte in på nätet
Berlusconi har meddelat att han ska avgå. Äntligen.
Samtidigt som sjukhusen meddelar att de förbjuder fotografering så avslöjas fler och fler missförhållanden inom vårdsektorn. Hur de menar att man ska kunna granska denna offentliga inrättning fortsattvis besvaras med – Man får be om tillstånd.
Ja, så brukar ju granskning av makten ske…
Det var också bilder på Anders Borg i tidningen. Från ekonomiskt toppmöte i europa. alla blickar var vända mot honom. Han har makt, det är uppenbart. Det är bra, vi hoppas han förvaltar den väl.
Vi ser hur ekonomierna i europa faller samman. Mycket rapporter om ekonomi, lite om konsekvenser och hur det ser ut faktiskt i vår samtid i de olika länderna.
Så igår var jag på Stockholms-premiären av Ruben Östlunds Play. Den är bla nominerad till Lux-priset av just EU-parlamentet. Det är intressant hur de i parlamentet använder film som en utbildning i just hur samtiden ser ut. Också mycket glädjande att Play blivit nominerad., Det är en fruktansvärt stark skildring av vår samtid.
Filmen tar barnens utgångspunkt, men jag tror vi alla kände igen så mycket från andra sammanhang där människors lojaliter, beteenden och moral är lättpåverkade i hotfulla situationer. Jag läste nyss Ingrid Betancourts bok om sina år som fånge av Farc-gerillan. Det fanns många liknelser. Och lika stark magsmärta fick jag av de både upplevelserna.
Jag hoppas alla ser Play och funderar över hur vi själva agerar, reagerar och griper in i olika situationer. Det är faktiskt en demokratifråga som går utöver den självklara (och viktiga) provokationen i filmens kärnberättelse; fem invandrarbarn trakasserar tre rika svenska (om man kan uttrycka det så) barn.
Och jag tycker att om europeiska politiker har på schemat att se film i utbildningssyfte så kanske vi ska inspireras av det här i Sverige!
Anna Serner 
Kommentera