Så har det sett dagens ljus, det nya filmavtalet. Till övervägande del tycker jag att det är positiva förändringar. Men det är klart att det finns vinnare och förlorare.
Så här sammanfattar jag mina slutsatser.
Bra med tydlighet i 2§ att vi ska arbeta för både kvalitet och bredd och att vi ska arbeta för en sund filmbransch.
Bra med tydliga mål i 4§, även om vissa blir svåra att leverera på. Men bättre med tydliga mål än fluffiga!
Vinnare:
Långfilmens teknik- och distributionsflexibilitet
TV-drama + 18,6 miljoner
Barn- och ungdomsfilm 11,2 öronmärkta miljoner
Kort- och Dokumentär + 9,2 miljoner
Producenterna + 20 miljoner (5 till PRS och 15 till stöd) samt en tydlig roll.
Antipiracy-arbetet + 3,3 miljoner (+60%)
Komplementsbiograferna som vi ska ta särskild hänsyn till vid stödgivning.
Förlorare
Långfilm – 21,9 miljoner i förhandsstöd (ca 2-3 st)
Anna Serner 
Fast Anna, när du skriver att producenterna är vinnare och filmerna förlorare så är det väl viktigt att komma ihåg att ”producenternas PRS” skall investeras i nästa film och inte användas till något annat? Dvs, dessa pengar kommer även fortsättningsvis utgöra finansiering av långfilm.
Ja, indirekt får ju långfilmen pengarna. Men vi på filminstitutet får mindre möjlighet att påverka produktionen så målen hålls.
Branschens egna jämställdhetsarbete har ju varit sådär hittills.
Dessutom är det ju så att ett stöd från Sfi skapar lättare förutsättningar för övrig finansiering. Så min sammanfattning är nog ändå att det är till nackdel för lång spelfilm.
Du glömmer att nämna att männen diskrimineras kraftigt med i det avtal som nu tecknats.
Vad det gäller det ekonomiska stödet så måste nu 50% gå till film som produceras av kvinnor. Men saken är ju den att betydligt fler män har valt att hålla på med filmproduktion! Det är ca 30% kvinnor jämfört med ca 70% män som går sådana utbildningar tex.
Det är som att man på ett sjukhus skulle säga alla lönekostnader läggs i en pott som sedan fördelas så att 50% går till kvinnliga sjuksköterskor och 50% till manliga sjuksköterskor. Även trots att 90% av sjuksköterskorna är kvinnor! De 90% kvinnliga sjuksköterskorna hade då fått dela på 50% av lönepotten, och de 10% manliga sjuksköterskorna hade också fått dela på 50% av lönepotten. Tala om snedfördelning!
Jag glömmer inte, för jag håller inte med dig.
Då får du gärna förklara varför du inte håller med mig?
Det blir ett för långt svar.
Kom gärna till en träff med WIFT så kan vi berätta om varför antalet ansökningar till högskolan inte är signifikativt för intresset att jobba med film.
Och därmed varför män inte är mer förlorare än att det tar många år innan balansen är uppnådd så de blir lika mycket förlorare till vad kvinnorna, och publiken, har varit förlorare länge.
1. ”Det blir ett för långt svar.”
Det var en dålig ursäkt. 😉 Jag tror tyvärr sanningen är att du inte har något svar, eftersom diskrimineringen av män som införs i filmavtalet inte går att rättfärdiga på något logiskt vis.
2. ”Kom gärna till en träff med WIFT så kan vi berätta om varför antalet ansökningar till högskolan inte är signifikativt för intresset att jobba med film.”
Jag tackar för inbjudan, men tyvärr bor jag inte i närheten, så det blir svårt för mig att ta mig dit.
Men oavsett vilket, varför öronmärka det ekonomiska stödet per kön? I så fall, varför inte också öronmärka stödet till andra grupper som invandrare, olika religiösa grupper, handikappade, homosexuella, etc?
Eller så frågar man sig varför stödet ska öronmärkas överhuvudtaget? Vore det inte mer naturligt och rättvist att ge stödet till den mest meriterade individen istället (oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning osv)? Dvs tillämpa jämlikhet.
3. ”Och därmed varför män inte är mer förlorare än att det tar många år innan balansen är uppnådd så de blir lika mycket förlorare till vad kvinnorna, och publiken, har varit förlorare länge”
Det var det jag misstänkte… 😉 I mina ögon har du missförstått hela tanken om jämställdhet! Jämställdhet innebär att alla ges samma rättigheter och möjligheter oavsett kön. Det innebär *inte* att det nödvändigtvis ska vara 50% kvinnor och 50% män inom alla yrken i samhället!
Det måste vara upp till individen att själv få göra sina egna val. Om då 70% män och 30% kvinnor vill syssla med filmskapande så får man acceptera det. Och uppstår konkurrens om en position så ska den mest meriterade få tjänsten. Huruvida personen i fråga råkar ha snopp eller snippa är irrelevant i sammanhanget.
När ni nu indirekt kvoterar in kvinnor på det vis som görs (genom att ge dem ekonomiska gräddfiler) så resulterar det i att ge kvinnliga filmskapare lägre status. Det skickar signalen att:
”Kvinnor är sämre filmskapare än män. De klarar sig inte på egna meriter utan måste därför kvoteras in och ges fördelar gentemot män.”
Det skadar ryktet för alla kvinnliga filmskapare som på egen hand tagit sig fram i rättvis konkurrens med män.
4. Sen undrar jag hur du ser på andra områden i samhället? På högskolan går exempelvis ca 2/3 kvinnor och 1/3 män. Bör män då få en gräddfil i form av lägre betygskrav vid antagning till högskoleutbildningar? Och inom sjuksköterskeyrket som jag nämnde tidigare, bör meritkraven till tjänster som ska tillsättas vara lägre för män, och män bör också få högre lön, så att en 50/50 fördelning tvingas fram? Om inte, varför anser du att just ekonomiska bidrag till filmskapande ska tillämpa sådana könsdiskriminerande regler?
Om jag får gissa så menar du att sådan kvotering/ekonomiska gräddfiler/könsdiskriminering endast bör tillämpas då följande två kriterier är uppfyllda:
* Det är fler meriterade manliga än kvinnliga sökande.
* Positionen som ska tillsättas anses ha hög status, mycket makt och/eller ge en hög lön.
Mao kvotering bör endast tillämpas då det ger kvinnor gräddfiler på mäns bekostnad. I så fall är det ett tydligt tecken på dubbelmoral enligt mig. I mina ögon är könsdiskriminering lika fel oavsett vilket kön som drabbas.
En slutlig replik. Dock kortare än din.
Hela ditt resonemang går ut på att du påstår att fler män än kvinnor vill arbeta med film.
Antagandet stämmer inte enligt all forskning som gjorts. Du utgår från hur många som söker till högskolan, vilket som tidigare sagts att inte är signifikativt för hur många som vill arbeta med film.
Uppenbarligen gillar du inte feminism. Det behöver du inte, alla har rätt till sin egen ideologi. Dock är det lika uppenbart att avtalets parter tycker att jämställdhet är viktigt. Det är nämligen de som skrivit in kravet i avtalet. Även i övrigt har vi fått krav att leverera den mångfal du frågar efter, alldeles oavsett hur många som söker till högskolan.
1. ”Hela ditt resonemang går ut på att du påstår att fler män än kvinnor vill arbeta med film.”
Nej, faktiskt inte. Jag vill förvisso hävda att fler män än kvinnor sysslar med filmskapande, något som bland annat antalet studenter på utbildningarna visar på. Om så inte är fallet får du påvisa det. Hittills har du inte kunnat göra det, utan bara kommit med lösa påståenden. Du skrev ”Antagandet stämmer inte enligt all forskning som gjorts.”. Men om det ska var någon trovärdighet bakom orden så får du ge referenser till den forskningen?
Men oavsett andelen män vs kvinnor så är det ändå fel att kvotera per kön. Det man bör göra är att ge det ekonomiska stödet till den som har de bästa meriterna och har det bästa filmkonceptet. Det är äkta jämlikhet och jämställdhet.
Sen förstår jag inte varför ni vill könskvotera om det nu verkligen skulle vara så att fler kvinnor än män skulle villa syssla med filmskapande? Det vore ju i så fall till kvinnornas nackdel? Så det talar emot ditt eget resonemang. 😉
2. ”Uppenbarligen gillar du inte feminism.”
Korrekt. Jag är varken för feminism eller maskulinism (dvs jag vill inte diskriminera endera könet på det andras bekostnad). Jag är för jämställdhet och jämlikhet istället.
3. ”Dock är det lika uppenbart att avtalets parter tycker att jämställdhet är viktigt. Det är nämligen de som skrivit in kravet i avtalet.”
Det är skillnad på vad man säger och vad man gör i praktiken. Avtalets parter säger att avtalet är för jämställdhet, men i praktiken är avtalet könsdiskriminerande till mäns nackdel (vilket påvisats ovan).
4. ”Även i övrigt har vi fått krav att leverera den mångfal du frågar efter, alldeles oavsett hur många som söker till högskolan.”
Dvs precis vad jag påtalade i punkt 4 i min förra kommentar. Dvs det är bara intressant med gräddfiler/könskvotering då det gynnar kvinnor. Tydlig dubbelmoral alltså.
Jag måste hålla med Sanna. Jag tycker själv att det finns en märklig syn på feminism och jämställdhet. Självklart är jag för jämställdhet mellan kön och alla slags människor, men visionen med ett 50/50 samhälle är bara konstigt. På sätt och vis lika intressant som planekonomi i min mening, även om det är lite av en polarisering av ämnet. Det är som att man tror att människor och jämställdhet är ska hanteras på samma sätt som att fördela objekt i två lådor för att få jämvikt. Vem tror på allvar att det kan appliceras på människor?
Sanna har mycket rätt när hon säger ”Det måste vara upp till individen att själv få göra sina egna val. Om då 70% män och 30% kvinnor vill syssla med filmskapande så får man acceptera det.”
Det vi däremot så klart ska bekämpa är när en kvinnlig filmarbetare som utför samma jobb som en manlig motsvarighet och tjänar mindre! Men det var kanske inte den egentliga diskussionen just nu.
Så, jag tycker det ska bli mycket intressant att se hur detta beslut att 50% av pengarna måste gå till en manlig respektive kvinnlig producent kommer att påverka.
Hej Anna,
det är trevligt att mer pengar kommer satsas på annat än långfilm och främst att producenterna kommer tjäna på det, vad som inte är att förglömma dock är att det är de redan etablerade producenterna som tjänar på detta vilket gör det svårt för oss nykomlingar att slå oss fram. Vi satt ca. 20 st filmproducentstudenter på seminariet i Lagerhuset igår angående filmavtalet och tyvärr väcktes en stor fråga hos oss först efteråt. Hur ska vi som nya producenter i branschen gå tillväga för att nå framgång? Hur ska vi etablera oss och skaffa erfarenhet när erfarenheten redan krävs för att söka stöd hos SFI? Det känns som att nya avtalet tyvärr till stor del förhindrar oss och stänger dörrarna in i branschen, detta gör oss oroliga.
Studenter vid filmproduktionsprogrammet vid Högskolan Väst.
Hej,
Jag förstår er oro. Ni ger er in i en svår bransch med stor konkurrens.
Men det är klart att kravet på en etablerad producent inte ska utesluta nya att komma in. Det står också i avtalet att vi ska säkerställa både förnyelse och kontinuitet.
Vad man som ny måste göra är att hitta etablerade producenter att knyta till sina första projekt.
Vänd er till föreningen Film- och TVproducenterna. De kan svara på fler frågor.