Ikväll invigs den årliga festen ”Länge leve filmen”, en samling stumfilmer som restaurerats nyligen. Vi visar alltså ett antal stumfilmer i ett skick som de inte visats i förut.
Det är roligt. Ännu roligare är att publiken, Cinematekets, är så förvånansvärt ung! Jag hade kanske fördomen att bara äldre skulle vara historiskt intresserade, men så är det inte. Dessutom är det en så pass stor publik att en del nygjord svensk film skulle avundas!
Så, strax börjar en gammal monarkistisk historia, att ackompanjera den alldeles nyfödda nutida.
Allt är lika mycket värt i ett historiskt ljus.
Anna Serner 
Kommentera