Knappt hade vi hunnit avsluta den välbesökta minneskvällen för Sickan Carlsson i torsdags kväll, innan vi nåddes av budet att Erland Josephson gått bort.
Även om det inte var oväntat känns det väldigt vemodigt. Till och med flaggorna slokar på halv stång.
Anna Serner 
Ja… att Erland gick bort känns mer personligt än när Ingmar Bergman gjorde det. Inte för att jag kände någon av dem speciellt väl men Erland framstod ändå alltid mer som en ”riktig” människa. Vet inte hur jag ska förklara det bättre. Nu är två av mina absoluta favoritskådespelare i den ålderskategorin borta – Per Oscarsson är den andra – så vad gör man nu när det behövs en stark och fri själ på film. Sven-Bertil?