Bananas i riksdagen

Idag var jag med när Big Boys Gone Bananas visades för våra folkvalda i riksdagen.
Mottagandet är överväldigande, med applåder som inte ville tystna.
Efteråt diskuterades PR-industrins roll och makt. En representant för JKL menade att i Sverige råder inget hot mot yttrandefriheten men hon ville ändå inte att PR-byråernas uppdragsgivare skulle vara transparenta.
Jag tror hon har fel. I takt med att dagspressen, en av de viktigaste granskande statsmakterna, minskar sin personalstyrka minskar också den granskande kraften. Pengar får större makt att skapa nyheter. Och även om dokumentärfilmare ibland gör samma jobb så är de mycket svagare. De är sina egna produktionsbolag, sina egna ansvariga utgivare och oftast intecknade upp över öronen. Att vi på Sfi inte kan ge ekonomisk trygghet, trots kraften i filmer och att vi är finansierade till hälften av staten, är ingen nyhet.
På så vis är jag rädd att Big Boys Gone Bananas gör mer skada än nytta. Filmen visar med all önskvärd tydlighet makten och kraften bakom multisarna. WG-film kommer aldrig få igen alla pengar som processen kostat dem.
Som jag sade i riksdagen; Medierna blir inte starkare – vad vill våra folkvalda med demokratin i ett samhälle där pengar utan tvekan kan köpa sig en sanning?