Krav eller ödmjuk önskan?

5 Mar

(Lite korrekturläst nu…)

I förra veckan lämnade alla kulturinstitutioner in sina budgetäskande för de kommande tre årens finansiering av sin verksamhet.

Vi på Filminsititutet har äskat betydligt mer pengar än vad vi brukar denna gång. Det beror på flera saker, bland annat att omvärlden ser sådan ut.

  • Vi har en digitalisering av biografer och salonger som pågår. Till årsskiftet räknar man med att inga nya filmer kommer att distribueras analogt med mindre än att de får stöd från oss. De mindre biograferna har svårt att få ihop finansieringen till digitaliseringen. redan nu får vi 15 miljoner om året t.o.m. 2014. Vad vi pekar på i vårt äskande är att det sista årets utbetalning kommer väldigt sent. Vi önskar att det tidigareläggs till 2013. I Kulturnyheterna i fredags framstår det som att vi KRÄVER pengar. Det gör vi alltså inte, vi BER om tidigareläggning av sista årets redan beslutade utbetalning.
  • I takt med digitaliseringen trodde man att det skulle bli en större mångfald på biograferna. I verkligheten visar det sig att salongerna blir färre, kopiorna på storfilmerna blir fler. Det är alltså risk för större enfald på biograferna. Smal film behöver mer resurser för att nå sin publik, det BER vi också om.
  • I nya filmavtalet finns mål inskrivna om att vi ska säkerställa både kontinuitet och förnyelse i filmskapandet. Dessutom finns det krav på att vi ska säkerställa att vi har ett filmskapande med mångfald och jämställdhet. Eftersom varannan lång spelfilm som skapas i Sverige inte får medel från Filminstituet är det svårt för oss att ensamma skapa denna mångfald och jämställdhet. Däremot har vi en viktig roll som samordnare och intitiativtagare. Vi BER därför om pengar för arbetet att få hela branschen att bidra till detta mål.
  • En väldigt specifik, om än liten, mångfaldsÖNSKAN är medel för att stötta det samiska filmcentret. Vi har visserligen inte fler än ca 20.000 samer i Sverige, men de finns även i Norge och Finland. Ursprungsbefokningar har både en rättighet att få sina berättelser berättade, men även en utmaning just i att deras berättelser är särskilda och inte har så lätt att få egen finansiering.   
  • I nya filmavtalet står också att vi ska vara ledande i europa på nya tekniska plattformar. Även här tror vi att det behövs en samlande aktör för att få de två dominerande branscherna på innehåll i digitala plattformar; film- och spelbranscherna, att samarbeta. Det handlar om att hitta kontaktytor inte bara med varandra utan även med externa finansiärer. Inget mål uppnås utan medel, så även här BER vi om medel.
  • Avslutningsvis tycker vi att dialogen måste komma igång inför nästa finansieringsomgång av ny svensk film. Om landskapet för film har förändrats väsentligt sedan filmavtalet skapades så kan man nog lita på att förändringen inte avstannar. Förhandlingsparterna står inför än större utmaningar nästa gång. Filminstitutet är en naturlig samordnande kraft att förbereda för den filmpolitik som ska grunda framtidens film. Vi ÖNSKAR ett uppdrag att förebereda detta tillsammans med branschen.

Som ni ser. En hel del ÖNSKEMÅL men inga KRAV. Jag vänder mig faktiskt mot retoriken att alla som behöver anslag för att kunna verka skulle aggresivt KRÄVA. Nog händer det att vi gör bedömningar att mer skarpa önskemål riktas, men annars inser vi att vi måste argumentera för varför vi behöver mer resurser.

Den som vill läsa hela vårt budgetunderlag kan göra det här.

Ett svar till “Krav eller ödmjuk önskan?”

  1. Oskar Östergren mars 7, 2012 den 11:22 f m #

    Dihte lea hijven saernieh! / Vilka bra nyheter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: