Igår hade vi möte inför Malmö Filmdagar. 16 (!) distributörer var på plats för att diskutera hur vi ska fördela dagarna, vilka filmer som ska visas och vad vi vill förbättra. ett roligt och yvigt möte med många åsikter.
Intressant tycker jag att vi har 16 distributörer för film i lilla Sverige. Jag förstår verkligen att konkurrensen om biograftiderna är stenhård, och att konkurrensen om mediautrymmet är minst lika hård. Men det ger också en fin bild av hur enormt stort filmintresset är. Både utmaningar och möjligheter kan man lugnt säga.
Men det intressanta är också hur filmbranschen ser sig själva som bransch. Hur mycket samverkar man för att branschen som HELHET ska få bättre villkor? Än så länge ser jag kanske inte så många tecken på den samverkan jag är van att se i reklam-, och tidningsbransch. Inte heller en målsättning om hur man vill uppfattas, mest att man vill uppfattas.
Det blev ganska tydligt när jag ställde den jobbiga frågan hur mycket distributörerna tänker på jämställdhet när de väljer filmer till den stora pressträffen. Den enskilt vanligaste frågan jag får från medier är om jämställdheten. Den samlade bilden av filmerna på Malmö Filmdagar sänder ju ut en signal om vilken bransch vi alla är del av.
Svaret på frågan var: Ingen.
Anna Serner 
Då måste det vara i distributionsledet alla pengar försvinner, utrymme för 16 engagerade bolag på vår lilla marknad visar att distributionsvillkoren i sverige är för dåliga för producenten.
Hm. Är det logiskt?
Normalt brukar fler leverantörer som måste konkurrera om att distribuera betyda sänkt pris. Varför skulle logiken vara annorlunda här, just vad gäller antalet?