Man kan lita på Bergman

20 Apr

Bild

På bilden Joakim Stymnes händer i silkesvantar

Igår hade vi styrelsemöte hela dagen. Det innebär ”mycket pappslöjd” (som en VD sade en gång till en styrelse jag satt i, han var inte så intresserad av styrelsens styrning och kontroll…) och en rejäl urladdning för oss som ska producera inte bara pappslöjden utan också innehållet.

Inga särskilda beslut stack ut, mer än kanske inriktningen på hur vi ska utreda ett automatstöd. Vi fick ett uppdrag av filmavtalets parter under avtalsförhandlingen att utreda hur ett automatsstöd, som eventuellt ska komplettera det rena konsulentstödet, skulle kunna se ut. Förslaget ska utarbetas i dialog med parterna, men först måste jag förstås veta om styrelsen tycker våra tankar är rimliga. Det gjorde de. Tanken är att stödet ska vara automatiskt utifrån ett poängsystem, vars poängsättning branschen måste vara med om att skapa. Poäng kan tänkas ges för finansieringsgrad, kompetens, publikt track-record och ett antal andra parametrar. Ingen vill ha en autostrada för de stora filmproduktionsbolagen samtidigt som den automatiska delen förstås ska vara avgörande.  Obegränsade resurser har vi ju inte så i slutändan måste det antagligen till en mänsklig hand för att värdera vilka av de filmer som får full poängpott som ska få stöd. Dialogen med parterna och övrig bransch kan nu därför börja, vi får se om stödet införs eller ej.

I övrigt hade vi ett besök av Joakim Stymne, ny statssekreterare på Kulturdepartementet efter Ingrid Eiken, och enhetschefen Charlotte Ingvar-Nilsson. En timme pratade vi om vår verksamhet och kulturdepartementets framtida arbete med filmen. Det kommer en filmpropp i höst, det kommer en budget i höst som tar ställning till våra äskanden i budgetunderlaget. Kulturdepartementet förväntar sig ingen anslagshöjning till kulturen i det stora, men vi hoppas förstås på prioriteringar inom den budgetram de förfogar över. Det kanske blir på bekostnad av annan kultur, vilket naturligtvis inte är önskvärt men å andra sidan tycker vi att filmen är värd det (och alla andra kulturformer tycker förstås att de är värda det). Det återstår att se hur resultatet blir.

Utan löften om nya pengar (vilket vi inte hade förväntat oss) gick vi ut i vår verksamhet. Att förklara ett institut som mest förknippas med produktion av ny film men vars medarbetare till största delen arbetar med annat (och inte heller bekostar filmavtalspengar) är en pedagogisk utmaning. Då är det roligt att kunna visa bitar ur Bergman-arkivet. Konkretare än att få bläddra i manuset till Fanny och Alexander kan  filmarvet inte bli. Bergmans inflytande kan aldrig underskattas!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: