Jag befinner mig i Malmö och deltar i Tillväxtdagarna
Igår ledde jag själv ett samtal om ett lands kreativitet, Sverige är nämligen etta i världen enligt det amerikanska indexet GCI – Global Creative Index.
GCI menar bland annat att talang är avgörande, och talang mäts i antal högskolepoäng i ett land inom ett stort antal yrken, bl.a. business, management, kultur, konst, juridik och hälsa.
Onekligen ett brett perspektiv, och klassiskt amerikanskt förenklat. I debatten (där deltog Per Schlingmann, Menroch Saatchi, Mikael Damberg och Peter Majanen) framhålls ändå utbildning som det mest avgörande, liksom utbildningsmiljön. Det finns även andra studier som visar att ett samhälle som präglas av jämlikhet och tolerans är ett både ekonomiskt framgångsland, men även mer friskt och lyckligt.
Samtalet hölls sist på dagen, lättare förutsättningar för att nå publiken har jag haft (bl.a. utan vinglas i handen…). Synd för kreativiteten är, oavsett hur man mäter den, avgörande tror jag för både individer och samhället i stort.
Just nu är jag på en debatt med Eva Swartz Grimaldi, Katrin Stjernfeldt och Michael Wolf, se foto (i NEs fantastiska lokaler i Malmös hamn) som diskuterar hur skolbildningsmiljön kan följa med sin samtid. Här i Malmö med stora integrationsutmaningar krävs det en hel del för att bygga grunden för trygghet, vilket i sin tur skapar kreativitet.
Utgångspunkten är att alla människor är kreativa, det är samhället som ska skapa så goda möjligheter som möjligt för att ge förutsättningar att kreativiteten ska blomma.
Jag tror inte detta bara rör näringslivet utan även ex filmbranschen. Hur hittar man de bästa talangerna? Hur får de bästa förutsättningar att blomma? Hur mycket jobbar STDH och andra utbildningar med det, och därefter produktionsbolagen?
Strax ska jag på seminarium där bland annat Marika Lagercrantz, kulturråd i Berlin, och kulturministern deltar. ”Vad får kulturen kosta” är rubriken. Ja, tror man att kreativiteten är avgörande för ett land så är väl ”the sky the limit?”
Anna Serner 
Kommentera