Viktigast i Cannes

Jag fick frågan av Nicholas Wennö på DN vilken enskilt viktigast insats jag gjort i Cannes.
Skakat hand med tusen personer på olika mingel kanske. Men det tror jag inte. Jag underskattar inte mingels betydelse, för det oväntade mötet och det långsiktiga kontaktskapandet. Men det finns gränser för hur många gånger man behöver pussa samma kinder under olika nationers paraplyer tycker jag.

Däremot i år hade vi oväntat besök. Handelsminister Ewa Björling besökte Cannes i sin satsning på främjande av de kreativa industrierna. Vi arrangerade ett möte, se bilden, där vi gav ministern en crash course i hur filmer distribueras i världen och hur förutsättningarna ser ut. Med på mötet var en svensk, en nordisk och en tysk distributör. Dessutom berättade Jonathan Olsberg om vikten av samspel mellan de olika näringarna, och olika varumärkena, för att åstadkomma 1+1=3.

Ministern hade kvällen innan fått en crash course på vårt mingel på terrassen. Här gjorde jag min enskilt viktigaste insats. I raskt takt presenterade jag henne för representanter för hela filmbranschen. Förutom kändisar som Malin Buska och Lena Endre fick hon möta distributörer och filmskapare. Det var både art house och kommersiellt (bland alla : Lena Rehnberg, Peter Possne, Ruben Östlund, Tomas Alfredson, Annika Rogell). Hon kämpade på bra för att förstå, för det är helt klart att hon inte är expert på filmen i sig (hon berättade mycket ärligt för Sören Staermose att hon inte vågar se Millenniefilmerna). Men man glömmer lätt att det inte är hennes jobb att vara filmintresserad, det är kulturministerns jobb. Handelsministerns jobb är att vara intresserad av att förstå vad som behövs för att de svenska filmerna ska kunna nå nya marknader, och hur svenska filmer kan hjälpa till att sälja fler av Electrolux spisar.

Det var glädjande att se hur ministern, hennes politiska sakkunnige och Exportrådets representanter skrev så pennan blödde. För jag som hade turen att få bli bjuden på samma middag som ministern hos Electrolux i deras provkök förstod vad en minister kan betyda för en bransch. Vi blev bjudna på den mest fantastiska måltiden av kockduon Tommy Myllymäki och Jens Dolk (samma duo som lagade middagen till vinnarjuryn för Guldpalmen som sammanträdde igår). Ministern kunde redogöra, inte bara för var råvarorna kom ifrån, utan även historien bakom recepten kring alla de svenska rätter och drycker vi blev serverade.

En bra berättelse säljer. Om vi kan få ministern att på samma initierade sätt berätta om svensk film kanske målet om en fördubblad filmexport inte är helt omöjligt, parat med lite exportstöd förstås….