Förfärad läste jag igår om Pontus Schultz död. Jag ska inte försöka skriva hans dödsruna här, det har Rolf van Der Brink redan förtjänstfullt gjort på Dagens Opinion och Camilla Wagner på sin blogg.
Jag har själv känt Pontus genom yrket sedan 1996. Senast vi sågs var under Almedalen när vi båda deltog i en middag ute vid det vackra Furillen. Jag tror säkert Pontus som vanligt hade cykeln med sig på bilen. En sann optimist ser möjligheterna, och trots hans tuffa Almedalsprogram såg han till att få ett cykelpass.
Pontus var en av dem som ivrigast hävdat nätets möjligheter. Lägereldarna där man kan samlas på nätet, en för varje intresse. Han har gjort det med en osviklig entusiasm, trots vissa motgångar. Med massor av åsikter och argument har han argumenterat för nätets förtjänster. Han var i grunden en osviklig optimist.
Måndagen den 27 augusti ska jag under Malmö Filmdagar leda ett seminarium om sociala medier vid filmlanseringar. Jag hade gärna hört vad Pontus hade haft att tillföra. Till hans minne ska jag försöka hålla detta seminarium med entusiasm trots chockbeskedet om hans död. Det blir inte lätt.
Anna Serner 
Kommentera