Det här med reflektioner

I dagarna är det 4000 dagar sedan Dawit Isaak fängslades utan rättegång. Onsdagen den 5 september uppmärksammas detta på Bio Rio. Reportrar utan gränser har skapat en FB-grupp om evenemanget, när man går in där förstår man att sidan använts till att pajkasta och utnyttja möjligheten att föra andra debatter. Beklämd blir jag!

Vad som provocerar är inte solklart. Dawit Isaak-fallet provocerar naturligtvis både frågan om Eritrea och invandring. Dan Jönsson skrev en tankeväckande krönika i DN i torsdags, om vilka som blir provocerade. I Sverige står vi bakom Pussy Riots rätt till yttrandefrihet men när det kommer till Lars Vilks är det inte lika självklart med yttrandefriheten. I SvD skriver Clemens Poellinger att det var helt rätt att slänga ut Vilks ur Jamtlis utställning ”Udda och jämt”, inlägget har 431 kommentarer varav en hel del har krävt redigering. jag antar att samma intolerans kom till uttryck där som i Dawit-kommentarerna. Vadan detta hat?

Det är lätt att vara politiskt korrekt när det gäller andras rättigheter, men det blir svårare när det gäller sin egen vardag och verklighet. Vi lider ofta brist på en sund distanserad hållning och reflekterande inställning till våra egna reaktioner. När det kommer till grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och religionsfrihet grundas beslut och åsikter lika mycket i känslor som rädsla som de grundas i tolerans och mod.

Kultur bidrar till distansen och reflektionen. När vi får se verkligheten genom någon annans tolking och öga får vi hjälp med vår egen roll, reaktion och känsla. Men det förutsätter förstås att vi inte bara konsumerar kultur utan också reflekterar över hur vi själva ska förhålla oss till det vi fått del av. Bengt Göransson skrev i Sundsvalls tidning för snart ett år sedan om kutlurens bidrag till samhället utifrån just det perspektivet. Kultur gör oss inte friskare, men det ger ett friskare samhälle.

När medborgare under anonymitetens slöja ger uttryck för främligsfientlighet och hat önskar man verkligen att vi fick mycket mer kultur i alla åldrar, men också mer utrymme för reflektion. Vi behöver ett sundare samtal för ett sundare samhälle.