I torsdags var jag på Konserthuset och lyssnade på klassisk musik.
Schuberts cellokonsert och Mahlers 5a.
Klassisk musik har en fantastisk inverkan på mig. Ungefär som idrott. Man lyssnar eller utövar och hamnar i ett meditativt tillstånd. Tankar kommer och går. Insikter kommer och går.
Jag är medveten om att många har en kunskap och musikalitet som tillför helt andra dimensioner av musikalisk konsumtion. Att kunna tolka, analysera och jämföra. Det kan inte jag. Men icke desto mindre tillför det även mig värde.
Denna veckas bloggande har handlat om smak och kvalitet. Jag tror det är farligt att låta kultur bli en tävling i vem som vet eller känner ”mest bäst” och ”mest rätt”. Det är också farligt att inte våga erkänna att kunskap medför nya dimensioner av både konsumtion och känslor.
Det finns kvalitet i alla genrer, men det finns också skillnad mellan genrerna. Jag önskar fler såg den film som vi kallar”smal” film. Idag består 70% av all film vi ser av amerikansk film. Det är underhållande men blir också likriktat och därmed ointressant.
Det kräver mer att hitta och se annat än de stora amerikanska bolagens filmer. Men det ger också mer. Att missionera för smalare film kräver respekt för att inte alla ens tillhör den invigda kretsen som vet vad som är nytt, hett och rätt. Den kretsen behöver vidgas, men inte på bekostnad av annan filmsmak. När vi nu ser 80 filmer per person och år (enligt senaste SOM-undersökningen) borde det finnas plats för all film. Bred, smal, svår, lätt. För maximal filmnytta!
Anna Serner 
Kommentera