Ja, tävlingar är orättvisa och nej, det finns ingen sanning. Men de är engagerande, stimulerande och skapar ändå förebilder.
Att Malik Bendjelloul har blivit Oscarsnominerad för ”Searching for Sugarman” är först och främst fantastiskt för honom och Sixto Rodriguez. Men det är klart att det också gynnar Sverige som filmland och andra svenska filmer.
Ju större förväntningar på att något ska vara bra, desto bättre uppfattar man det. Om världen har förväntan, att i Sverige kan man det där med film, så kommer de också titta på svensk film med positiva glasögon på. (Förövrigt samma fenomen som drabbar män och kvinnor olika, man förväntar sig inte att kvinnor ska ha ”kompetensen” och då ser man den inte heller, men det är ett annat spår jag lämnar för idag.)
De senaste åren har vi pratat om det svenska filmundret, kanske störst just inom dokumentärfilmsområdet. Det är förstås en överdrift att säga att Sverige är världsledande, men det kan bli en självuppfyllande profetia. För även andra regissörer blir stimulerade (vissa även pressade) av de postivia förväntningarna. Med ett gott självförtroende kommer man långt! Med en Oscarsnominering som bevis kommer man ännu längre. Supergrattis till Malik och Sverige med andra ord.
Med det sagt kan jag inte låta bli att förundras över SvDs nyhetsvärdering. Som gav nyheten om Oscars en notis. Och de säger att neddragningarna inte påverkar tidningens innehåll negativt?
Vid sidan av Oscar i USA har vi Guldbaggen i Sverige. I år med det återinförda Biopublikens pris. Det är viktigt att Guldbaggen är en angelägenhet för alla om den ska få sändningstid i SVT och om filmbranschen ska få hela svenska folkets uppmärksamhet. Ju fler som gillar svensk film, desto bättre för hela filmbranschen. Jag tycker att Biopublikens pris har en självklar roll och hoppas på många röster från andra svenskar än de som sitter i juryn, som trots allt själva är i branschen.
Sprid gärna att information om alla de nominerade finns på www.guldbaggen.se om ni håller med!
Anna Serner 
Värt att notera är även att Film i Västs samproduktioner fick fler nomineringar än både Lionsgate och Pixar – och lika många som Paramount (http://www.deadline.com/2013/01/oscars-2013-nominations-by-studio/). Detta i en tid när fler länder än någonsin skickat in bidrag… 🙂
Sverige finns ju även representerat i andra nominerade filmer så som Per Hallberg för ljudmixen till Skyfall. Alica Vikander medverkar ju även i Anna Karenina, Persbrandt i Hobbit och Noomi Rapace i Prometheus – och alla dessa filmer är ju också nominerade i olika kategorier. Även detta är ju imponerande, med tanke på att Hollywood gör färre och dyrare filmer, så konkurrensen om att få medverka i de som faktiskt produceras är ju hårdare än någonsin. 🙂
När det gäller Guldbaggen så hoppas jag bara att det inte blir som med Så som i Himmelen, dvs att den film som rönt mest uppmärksamhet internationellt blir helt utan baggar. Det fick iaf mig att uppfatta galan som en form av ”kompensation” till de filmer som inte lyckats så bra internationellt, snarare än att man faktiskt delade ut priser till den film av bäst kvalitet.
Till framgångarna tycker jag vi ska tillföra Fredrik Bond som med sin debutfilm antagits till tävlingssektionen i Berlin.
Och vad gäller din förhoppningar om ett självständigt Guldbagge som belönar filmer för sin egen skull och inte i ljuset av annan brist på framgång?
Jag tar för givet att det är så!