You´re damned if you do and damned if you don´t

7 Mar

I måndags kväll var jag på en middag med flera av VD-arna av våra största börsbolag. Temat för middagen var hur man kan skapa ett näringsliv som arbetar mer ansvarstagande för mångfald, jämlikhet och hållbarhet.

Flera vittnade om aktiviteter de redan gör. Tar emot långtidsarbetslösa på praktik, inför jämställdhetsprogram, eller stöttar andra med pengar. All efterlyste fler goda exempel som företag gör. Som förebilder. Men de medgav också att de själva inte vill berätta om det i medierna. För så fort de berättar om något bra de gör kontrar journalisten med att peka på det som inte sticker ut som ansvarstagande på det sättet. och bevakningen handlar återigen om vad de inte gör istället för vad de gör. Naturligtvis är det tacksamt att hitta fel hos kapitalistiska företag. Men frågan är om allt de gör är fel eller om det positiva de gör är värt att lyftas? 

Jag känner igen mig. När jag jobbar med jämställdhet så får jag ofta höra att det inte är åtgärd på rätt sätt eller att det inte är en åtgärd för något annat, ex etnisk mångfald. Nu lanserar vi tex den första åtgärden inom vårt jämställdhetsprogram. Moviement, ett utvecklingsprogram för att få fler etablerade kvinnliga regissörer. Många är positiva, men de röster som hörs i medierna är kritiska. Samtidigt får jag hela tiden svara på frågan varför vi inget gör för att förändra den sneda jämställdheten.

You´re damned if you do and damned if you don´t.

Det är synd, för det tar energi att känna sig motarbetad. Jag höll faktiskt ett Tedx-tal om det i Almedalen 2011. Om ”The Doers”. Där jag beskrev skillnaden mellan ”the doers” som gör, med risk för att göra fel men chans att göra rätt, till skillnad från ”the critizisers” som bekvämt tar sig friheten att hitta vad ”the doer” gjort för fel istället för att göra rätt själv. jag föredrar att vara en  ”Doer”!

En ”Doer” som jag just nu beundrar är Maria Sveland som skrivit boken ”Hatet”. Den handlar om det hat feminister råkar ut för i allmänhet, och kanske hon i synnerhet (hon är etta på hatarnas ”hatlista”). Jag hoppas alla läser boken eller någon av alla artiklar och tar chansen att höja rösten mot hatarna när helst de får chansen. Marias bok kan säkert kritiseras om man vill sätta den sidan till, men hatet är oacceptabelt. 

6 svar till “You´re damned if you do and damned if you don´t”

  1. Erik S mars 8, 2013 den 7:03 e m #

    Jag har den enkla inställningen att SFI bör stödja svensk film enbart ur kvalitetsperspektiv och att personens kön, etnicitet, religion etc skall vara irrelevant. Din oreserverade stöd till Maria Sveland gör mig mycket betänksam med tanke på att hon försöker tysta alla som inte unisont hyllar henne.

    http://www.flamman.se/sveland-kraver-rattning-i-ledet
    http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.5659785-det-ar-dumt-att-rycka-ur-mikrofonsladden
    http://www.unt.se/kultur/litteratur/angelaget-men-syrefattigt-om-hatet-2313740.aspx#kommentera

    • Anna Serner mars 10, 2013 den 8:32 e m #

      Du har rätt. Vi ska stödja film bara ut ett kvalitetsperspektiv. Min uppfattning är att så har genom åren inte skett. Precis som inom andra områden i samhället har vita män oftare fått pengar. Detta på grund av deras kön och ras. Vi försöker ändra på det nu.
      Och vad gäller mitt oreserverade stöd för Maria Sveland så avser det hennes kamp mot hatet. För att hon är en ”doer”. Oavsett om du tycker att hon tystar all som inte unisont hyllar henne (vilket jag i och för sig verkligen inte tycker är sant) så är hennes arbete mot hatet värt allt stöd. För hatet är oacceptabelt.
      Men i övrigt avser jag inte att debattera Maria Sveland här. Det får du kontakta Janne Josefsson och ta med honom.

      • Erik S mars 12, 2013 den 7:22 e m #

        Tack för ditt svar även om jag inte riktigt förstår hur du menar. Om det bara är kvalitetsperspektivet som räknas, varför skulle kvaliteten automatiskt bli sämre bara för att ”vita män” är inblandade? Ingår det i ett verkligen i ert uppdrag att sortera ansökningarna efter personernas ”ras”, och hur går i så fall klassificeringen till, gör ni den indelningen hos er eller får de sökande själva ange detta på formuläret?

  2. Anna Serner mars 12, 2013 den 9:07 e m #

    För att jag är av övertygelsen att även vi, utan illvilja men ändå, har deltagit i könsdiskriminering.
    Det kan man tro olika om.

    • Erik S mars 13, 2013 den 12:07 e m #

      Tack för ditt snabba svar. Uppfattar jag det rätt om att ni alltså inte har något faktaunderlag för påståendet att SFI skulle ha bedrivit könsdiskriminering? På vilka grunder och på vems uppdrag rankar ni de sökande efter ”ras”, jag har letat i ert avtal och hittar inga sådana formuleringar där?

  3. Anna Serner mars 13, 2013 den 2:37 e m #

    Förlåt, jag är lite generell.

    I grunden bygger jag mitt resonemang på fakta om könsdiskriminering. Där den vita mannen är normen och har haft privilegiet.
    Jag vet inte om du inte håller med om att kvinnor är och har varit utsatta för diskriminering. Om du inte gör det tänker jag inte här försöka övertyga dig, det är en för lång diskussion som jag inte kan ta här. På min blogg får man nog bara acceptera att jag har den synen.
    Vad gäller om vi ska göra skillnad på ras så anger Filmavtalet att vi dels;

    Ska finansiera filmer så att det speglar en mångfald (etnicitet är en aspekt av mångfald), och dels;
    Finansiera filmerna jämnt mellan båda könen (någon annan har påstått att jag missuppfattat min uppdrag som arbetar för jämställdhet, men jag har alltså tydliga krav att jag ska göra det).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: