Just nu pågår BUFF, Barn och ungdomsfilmfestival, i Malmö. Jag kommer vara där torsdag till fredag. Fredag förmiddag ska vi debattera den svenska barnfilmens status och tillstånd.
Det pratas mycekt om den svenska, och nordiska, krisen för barnfilm. Att vi var stora internationellt på 70/80-talet men numera görs knappt svensk barnfilm.
Vi vet att det är svårt att få finansiering för svensk barnfilm. Förvånande när filmer som Sune i Grekland – all inclusive nu dragit mer än fjolårets publiktopp Hamilton – i nationens intresse. Tittar man på tittartoppar från amerikanska filmer så ligger även där barnfilmer väldigt högt.
Vi ser dock just nu ett antal barnfilmer som är under produktion. Fina och olika och spännande produktioner. Kanske har trenden vänt? Kanske ser fler distributörer och andra finansiärer att barnfilm kan vara något att satsa på.
För det är klart att det är viktigt att vi behöver även barnfilm som speglar det samhälle, de kulturer och värderingar som våra barn och ungdomar växer upp i. Det blir skevt om det är amerikanska värderingar som ska prägla hur vi skapar våra identiteter. Imorgon torsdag till exempel ska Kjell-Åke Andersson visa ett work-in-progress om sin filmatisering av Åsa Linderborgs bok ”Mig äger ingen”. Hoppas många kommer dit och inspireras.
Anna Serner 
George Lucas brukar prata om ”bortglömda genrer” och att det är dessa man ska ge sig på, just för att det finns ett sådant utrymme att skapa något nytt och spännande. Det var tex han ursprungliga motivation för att göra Star Wars; Att han ansåg att de sci-fi filmer som kom ut inte höll måttet och inte återspeglade teknikutveckling etcetera.
När det gäller barnfilm så är min uppfattning, precis som du är inne på, att det är den film som efterfrågas mest både av inköpare, distributörer – och publik. Till viss del har det väl att göra med att barnfilm är den genre som drabbats minst av fildelningen. Barnfilm har ju också den fördelen att huvudpersonerna ofta inte behöver vara kända, dyra, skådespelare.
Däremot bli jag lite orolig när du ställer ”amerikanska värderingar” i motsatsförhållande till svensk barnfilm. För det första så är ju världen nu både global och mångkulturell, så att prata om nationella kulturella identiteter känns lite förlegat. Den amerikanska kulturen har, på gott och ont, fått ett stort inflytande över våra barns liv idag – och är med andra ord en del av deras kulturella identitet. Är det verkligen SFI:s uppgift att då ge moraliska pekpinnar i vad som är rätt och fel här?
Sedan: Ingen för den här diskussionen kring tex dokumentärfilmen. Tvärtom har vi de senaste veckorna hört flera svenska dokumentärfilmare uttala sig om att svenska dokumentärfilmare måste vara fria att skildra vad dom vill, tom på engelska. Vi har ju även sett spelfilmer som tex Bekas, som inte heller är på svenska. Så frågan är: Varför ska det gälla andra regler här för barnfilm är för dokumentärer. Är det okej med främmande språk, bara det inte är engelska? Visst barnfilmen måste ju vara tillgänglig för målgruppen som inte kan engelska. Men är den enda anledningen till att producera barnfilm på svenska för att vi ska slippa dubba?
Jag har själv flera barn- och familjefilmer i utveckling. Ett av projekten är utvecklat under lite drygt två år. Finansierat helt utan stöd av SFI. Av den enda anledningen att jag inte ville ha kravet att skriva manuset på svenska (det skrivs nu av en svensk manusförfattare verksam i Hollywood). Projektet har stort intresse från distributörer internationellt – och vi står precis på tröskeln till att ”paketera” det för marknaden – och det är ju där frågan ställs på sin spets. Ska vi paketera det för den svenska eller internationella marknaden?
Om filmen blir producerad på svenska eller engelska är för mig relativt oväsentligt. Jag arbetar parallellt med båda möjligheterna och berättelsen håller för båda. Min poäng är bara att SFI måste vara tydligare i sina riktlinjer. För när jag mailat och frågat kring hur dom ser på engelskspråkig film, så har svaret varit att det i princip är uteslutet att ge stöd till filmprojekt på engelska. Då tvingas man ju som producent välja mellan att jaga SFI-stöd eller jobba med pre-sales till distributörer internationellt, som endast tar in film på engelska.
Intressanta reflektioner!
När jag skriver kultur menar jag inte språk. Jag menar allt annat som en kultur innebär; hur familjer ser ut traditioneltt (jobbar båda föräldrarna, har man hemhjälp, äter man lunch i skolan eller hemma osv osv) skolornas struktur, var går de på restauranger, hur tillåts killar respektive tjejer var, hur går man på date i Sverige, osv osv
Alla dessa detaljer som speglar svenska samhällen och kulturer och inte amerikanska. För det är stor skillnad!
Att en film är på engelska, eller annat språk, betyder inte alls att den inte kan få stöd från oss. Men det kan betyda det om inte resten av filmen på ett tydligt sätt känns ”svensk”. Inspelad i Sverige, eller karaktärerna känns svenska, eller bygger på en svensk känd berättelse eller något annat som gör att våra konsulenter uppfattar den som ”svensk”. Inga enkla svar
Sedan finns det ändå en gräns för hur mycket svenska skattepengar som ska gå in i engelskpråkiga manus. Så har vår uppfattning varit hittills. men det kan säkert förändras i en föränderlig värld, som du själv påpekar.
En sista passus. Det står i Filmavtalet att vi bara kan ge stöd till svenska produktionsbolag, om det inte är minoritetsproduktioner (i de fallen är de nästan alltid på annat språk och med annan kultur). Men jag uppfattar att ditt projekt är från ett svenskt bolag.
Tack för snabbt svar! 🙂
Jo, mitt bolag är baserat i Uddevalla kommun, så det är i Sverige. Jag har naturligtvis respekt och förståelse för att svenska skattepengar ska gå till att stötta svensk film och filmindustri. Jag samproducerar tex just nu en film med bla Michael Biehn, William Forsythe i rollerna.(http://variety.com/2013/film/news/thesps-follow-trail-to-wood-remake-1200007010/). Där ju den enda svenska kopplingen är att all post-production sköts här. Jag har väl främst sett det som en amerikansk film, med amerikanska skådespelare – gjord av ett internationellt team (Vi i Sverige, producenten är från Spanien, Italien och många i inspelningsteamet är från chile, resten från USA osv).
Det jag främst eftersöker är väl att ett tydligare regelverk från SFI och framförallt att man är konsekvent i tillämpning. Jämför tex med hur Nordisk Film och TV fond fungerar, som har väldigt tydliga kriterier för vad som ska vara uppfyllt för att man ska vara berättigad till stöd. Både UK och Frankrike, samt många andra länder har ju även ett form av poäng system – som också är relativt enkelt att tillämpa. Jag kan tycka att det blir lite problematiskt om det är enskilda konsulenter som ska värdera huruvida projektet ”känns svenskt”. Det blir väldigt godtyckligt. Framförallt om det samtidigt inte finns tydliga riktlinjer inom organisationen. Risken är ju att jag får ett svar i mina mail, men ett annat besked beroende på vilken konsulent jag kontaktar.
Det finns ju som sagt dels dokumentärer som är gjorda på engelska, som skildrar saker händelser och ämnen utanför Sveriges gränser. Även i filmer som Bekas är ju den koppling du tar upp kring svenska seder osv, ganska obefintlig – och den är ju heller inte inspelad i Sverige (och det finns ju flera liknande exempel). Den svenska kopplingen i dessa projekt begränsar sig väl då främst till sådant som finansiering, upphovsmän, huvudproducent osv. Där skulle ju vissa av de projekt jag har i utveckling teoretiskt kunna uppfylla dessa krav – med den stora skillnaden att det inte handlar om dokumentärer, utan om spelfilm på engelska. Dock är det ju nästan en förutsättning med SFI stöd osv för att lägga en sådan produktion i Sverige, istället för att tex placera inspelningen i land med skatterabatter, mindre stark valuta och/eller lägre löner.
I barn-/familjefilmen jag tänker på, som skulle kunna vara aktuell att söka stöd på, så är det inte uttalat var exkat den utspelar sig – mer än att namnet på karaktärerna är amerikanska. Så att ”adaptera” den för en svensk marknad är relativt enkelt, men frågan är vad poängen med det är – utöver att den då enklare skulle få stöd från SFI? Blir filmen plötsligt ”svensk” för det? Det som hade passat bäst kanske hade varit att låta karaktärerna i filmen vara som författarens barn, dvs utlandssvenskar – och gå på svenska skolan i USA kanske. 🙂
Relevanta frågor, svåra att svara på.
Jag ska helt enkelt tipsa produktionsstödsavdelningen att läsa vad du skriver. Vi får se om de tror de kan bli tydligare.
Tack! 🙂