Igår firade vi ett väldigt fint 50-års jubileum. Tack vare Stephanie Bonn på Zap Event fick vi en fantastisk kväll. Hon hade inte bara fixat sponsring (Nouvago Capital) utan även underhållning (tack Eva Svendenius på Svensk Filmindustri) med Edda Magnason och Håkan Hellström och Adam Lundgren.
Hur partyt var kan man läsa om i bland annat Espressen och Aftonbladet eller lyssna på
Kino i P1.
Men vi festade inte bara utan tog också tillfället i akt att utmana världen att ta den bristande jämställdheten på större allvar. Läs SvDs beskrivning. Jag vet att ni är ett antal där ute i filmbranschen som tycker vi (jag) bara tjatar om denna jämställdhet. Att jag borde prata mer filminnehåll. Jag vet att det kan framstå som att vi inte jobbar med annat än jämställdhet, men jag kan garantera er att det inte stämmer. Vi jobbar ju sedan 50 år med filmen ur alla andra perspektiv, det kanske är därför det nya vi jobbar med är det enda som får frågor. Och framstår som det enda vi gör.
Men det är också så att i världen är vi ett pionjärsland vad gäller jämställdhet, vi vet att Sverige är ett föredöme och vi på Sfi blir inbjudna till världen för att berätta hur vi arbetar med frågan. För alla förstår att det är relevant med större mångfald.
För så är det ju. Om filmen ska anses relevant för alla måste alla ha en chans att få berätta sina berättelser. Både kvinnor och ur alla andra mångfaldsperspektiv. Och är inte filmen relevant så kommer vi aldrig få en ställning i samhället som politiker och andra vill satsa pengar på. Därför parade vi ihop vårt jämställdhetsutspel med att presentera vår nya sajt Augmented Society.
Gå in där och läs om vilka filmer Benny Andersson, Lena Adelsohn Liljeroth och jag använder för att beskriva varför vi förstår vikten av jämställdhet bättre efter att ha sett vissa filmer.
För det är det sajten syftar till. Ge hjälp att förstå vår samtid och sig själv bättre genom film. Ju mer självklar filmen blir som hjälp, desto mer självklar borde platsen i samhället bli.
Anna Serner 
Jo, man hade ju önskat att debatten i Sverige någon gång kunde handla om annat än bara jämställdhet. Jag träffade fyra intressanta regissörer i Cannes, tre av dem råkade vara kvinnor – ingen av dem var svensk. Dock måste jag säga att det blivit enklare att förklara den svenska genus-film-politiken nu när ”bör” blivit ”ska”. Helt klart enklare att förklara det systemet för de som inte kommer från Sverige (även om dom tycker det är ett konstigt system). Sedan blir jag själv nu lite nyfiken om fördelningen av stöd mäts i förhållande till endast svenska regissörer, eller om det gäller alla projekt som SFI stöttar? (Alla filmer som stöttas av SFI har ju inte svenska regissörer). Kan fö även tipsa om att ta del av Amy Pascals syn på saken: http://blogs.indiewire.com/womenandhollywood/sony-head-amy-pascal-on-women-directors-the-whole-system-is-geared-for-them-to-fail
Hej
Vi mäter alla stöd vi ger oavsett nationalitet. Vi stöttar ju svenska projekt, men då är det produktionsbolaget som är vara svenskt, vilket kön det är som regissör räknas alltså oavsett nationalitet. Vi räknar även de internationella samproduktionerna.
Tack för snabbt svar och klargörande! 🙂