Jag har nu spenderat ett dygn på Bergman-veckan som fick en fantastisk inledning igår. Strålande sol, det nya Bergman-centret i all sin skönhet i ett landskap som bjuder in till samtal om livet och konsten.
Och precis sådan samtal har jag lyssnat på idag. Först mellan Jannike Åhlund (briljant samtalsledare som vanligt) och Karl Ove Knausgård. Mannen, myten och legenden. Den självupptagne narcissisten. Han bjöd på en vacker och generös timme, där han både inkluderade åhörarna och Jannike, men även bjöd på sig själv. Det var faktiskt väldigt intressant och jag ska ta ett bytt tag om de 3600 sidorna. För jag förstår nu att det inte bara handlar om att få fläka ut sig, utan vad som händer när man fläker ut sig. Och vad som händer om man/ingen någonsin fläker ut sig.
Så efter det Maria Sveland, som gav en imponerande berättelse om sin egen bok Bitterfittan med ”Scener ur ett äktenskap” och en avhandling (tyvärr glömt namnet på personen som skrivit den liksom vad den hette. Ska uppdatera! ”Det kallas kärlek” av Carin Holmberg) som referenser. Augmented Society Live!
Hon beskrev på ett insiktsfullt sätt utmaningen med att hitta en jämlik kärlek när vi lever i en ojämlik värd. ”Scener ur ett äktenskap” fick skilsmässorna att explodera, och Maria kunde verkligen visa hur det står till med jämställdheten än idag. Bättre, men alls inte jämställt. Så skiljer sig hälften av alla också…
Med den insikten går man ut i sommarnatten. Allt skapande får ringar på vattnet. ett bra jobb jag har!
Kommentera