I dennavecka firar vi 50 år, vilket jag hoppas inte har undgått någon. Störst efterfråga är det på festen, som tyvärr av såväl ekonomiska som utrymmesmässiga skäl inte inrymmer alla som vill komma.Men vi ska också diskutera villkoren för filmskapandet, både ur ett kulturpolitiskt och konstnärligt innehållsmässigt perspektiv. Det finns en del platser kvar.
Intressant nog har det kulturpolitiska seminariet minst deltagare. Branschen är fylld av åsikter, men när det ges tillfälle till kunskap så fylls inte lokalerna. Bland annat har vi gjort en studie över åtta länders kulturpolitiska uppdrag, vi får besök från deras respektive Filminstitut för att diskutera hur de uppfattar sina uppdrag i relation till att skapa film med hög kvalitet (originalitet, hantverskskicklighet och angelägenhet). Alla ni som har åsikter, kom tycker jag!
Det seminarium som fylldes snabbast är det som handlar om utvecklingen på drama-serie sidan. Var sker berättelsernas utveckling, från film till TV? Passande kom det idag en artikel i danska Politiken; ”TV-serier är Danmarks nya kulturguld” hävdar en tidigare programchef på danska public service TV2, Keld Reinicke. Danska Filminstitutet, vars VD kommer till vårt seminarium, får 120 DKR direkt från TV2, samt DR (Dansk Radio) som ska gå till produktion av dansk film. Nu föreslår Reinicke att detta stöd istället ska riktas bara till TV-serier. Naturligtvis är han inte oemotsagd.
Grunden för Reinickes argumentation är att det är TV-serierna som är det nya heta, det som gör internationell och kommersiell framgång. Och det kan man ju näringspolitiskt tycka är ett gott skäl för att satsa mer pengar in i den framgångssagan.
Men frågan är väl ändå vad man har kulturpolitik till? Filmkonsten som sällan är en kommersiell framgång har andra skäl för att få stöd. Om man nu tror att filmen spelar en viktig roll för att berätta berättelser om vår samtid, att gestalta känslor och erfarenheter, att utmana den rörliga bildens utveckling och att den har en naturlig plats som kulturuttryck så är väl det skälet till att den ska få stöd?
Att sluta stödja kulturuttryck för att de inte är kommersiellt framgångsrika skulle innebära att man helt enkelt skulle skrota kulturpolitiken. Tänk att kommersiella framgångar kan bli en sådan fälla. Det är inte många kulturuttryck som behöver tänka på det!
Anna Serner 
Säger en del om dem som verkar i branschen, när det är mer tryck på festen än på seminarier. 😛 Själv har jag inte varit i Stockholm sedan Mc Kee’s story-seminarium 2008 – och det som lockar mig är just seminarier som kan ge kunskap eller erfarenhetsutbyte. Känns dock som det oftast, i Skandinavien, är samma saker som diskuteras och lite för mycket ”ankdamm”- och jag är dessutom tyvärr i Dubai nästa vecka. Annars är det en intressant frågeställning. Tycker hela inställningen att ställa kommersiellt mot kvalitet, TV mot film osv är ett fel tänk. TV har länge varit spinn off på film. Men det byggde på att bio var det dominerande fönstret. Är det inte längre det finns det inget som säger att det inte kan vara tvärtom. Tycker man ska se det som en symbios, snarare än konkurrerande verksamheter. Det handlar ju i grunden bara om plattformar/teknik – och det kan ju knappast vara det centrala att stötta (lika lite som vi har stöd till framställning av CD- eller vinyl-skivor, utan stöttar musiker på olika sätt).
btw, grattis till rekryteringen av Baker. Svårt att hitta någon lika kvalificerad konsulent med mer ”street credd”. 🙂