Dagen efter Guldbaggen och livet kan återgå till det normala. I fyra dagar. Då börjar Göteborgs Filmfestival, en faktiskt viktigare företeelse än Guldbaggen på många sätt.
Guldbaggen ska tjäna som inspiration och morot för att filmskapare ska anstränga sin ännu lite mer när de skapar sin verk. Vann rätt film igår? Ja, jag tycker det. Återträffen var inte bara en nyskapande film i både genreöverskridande, berättelseval och perspektiv och angelägenhet. Att den setts av så många debatteras så livligt är ett gott betyg. Jag tycker också själv att det är roligt att baggen för bästa film tre år i rad har gått till debuterande kvinnliga regissörer (Apflickorna 2011, Äta sova dö 2012 och nu Återträffen. Man kan också kanske räkna in Svinalängorna 2010 som fick för bästa regi till debuterande Pernilla August). Ett målmedvetet jämställdhetsarbete ligger bakom att dessa filmer fått göras. Och att de föräras baggar visar inte bara att även kvinnor kan göra film utan att det kommer fram nya berättelser. Vi behöver mångfalden helt enkelt, för annars finns det berättelser som inte berättas!
Men Guldbaggen är också en branschträff liksom Göteborgs filmfestival. Men där blir vi slagna av Göteborg. Deras festival når över 100.000 filmintresserade medborgare och nästan hela branschen är där. På baggen är bara ett fåtal inbjudna, på grund av platsbrist. Kul med tv-sändning som ändå når många.
Men tv når inte samtalen, den får man bara när man möts. Gårdagens roligaste och mest tankeväckande samtal hade jag med teamet bakom skräckfilmen Vittra. Den gjordes på en budget av 300.000 (att jämföra med en snittbudget på 22 miljoner), samt mycket gratisarbete. Entusiasmen var ändå slående, och lärdomarna de dragit var många. Bland annat att det är svårt att få en bagge, trots influgna för special effects, ljud och smink/mask. Var det rättvist att de inte fick pris? Säkert inte, för priser är inte rättvisa. Men de verkade fullt taggade att försöka igen!
Anna Serner 
Kommentera