Smolk i bägaren

Så här två dagar efter galan känns det verkligen tråkigt att behöva gå ut och ta avstånd från galan. Det gör jag inte heller, men jag tycker det var djupt olyckligt, plumpt och onödigt med skämten som föll från scen om de som har en annan hudfärg än vit.

 

Även om vi inte har något med TV-produktionen att göra (vi får inte läsa inte manus och granskar inte artister, det vi får ha åsikt om är konferencier och prisutdelarna) så är det klart att det faller skugga över oss på Filminstutet. Tyvärr känner sig även juryledamöter behäftade. Vi är ju ansvariga för själva tävlingen Guldbaggen.

Jag vill därför ta tillfället i akt och säga att vi alla djupt beklagar ”skämten”!

 I övrigt har jag dock gott mod om att vi med ett aktivt mångfaldsarbete kan åstadkomma skillnad. Vi har sett det när vi tagit fram vår Jämställdhetsplan och Handlingsplan för barn och unga. De har konkretiserat och formaliserat ett långsiktigt arbete och givit resultat inom en rimlig tid. Vi arbetar redan på en motsvarande handlingsplan för mångfald, målet är att den ska vara klar före sommaren. I den ska etnicitet naturligtvis vara en del av mångfalden, men det är viktigt att man kommer ihåg även andra delar, som HBTQ-frågor, funktionsnedsättning, ålder osv som är precis lika viktiga att inkludera.

Jag ser därför ljust på framtiden. I den bästa av världar var det sista gången plumpa skämt passerar SVT-s radar. Men jag vill inte bara skylla på SVT, vi är många normativa vita människor som är plumpa eller missar nyanser (ex skrev Helena Lindblad idag en kritik mot skämten som hon uppenbarligen hade missat i sin krönika igår, hon behövde höra kritikstormen för att själv reagera). Det är helt enkelt lätt att peka finger på SVT, men vi måste alla kratta i vår egen manege.

Vi på Filminstitutet gör det med en handlingsplan som sagt. Det känns bra! Men vi gör det framför allt genom vår stödverksamhet. Hur vi ska få fram en mångfald av berättelser ska naturligtvis ingå i handlingsplanen. Och filmerna själva talar sitt tydliga språk.