Det är bra att få lite distans ibland. Som här i Göteborg på Filmfestival, långt från Stockholm och all politik. I Stockholm är det mycket åsikter och tyckanden, och det är lätt att vackla.
När jag är här ser jag vad vi gör och möter andras reaktioner, måste säga att jag är stolt över alla mina kollegor och så glad för mitt jobb. Vi har hittills arrangerat ett antal seminarier som spänner över många av våra uppdrag. Det började med att alla konsulenterna presenterade sig och ett av sina pågående projekt och därmed egentligen den samlade förutsättningen för hur vi arbetar. Jag tyckte det var ett jättebra upplägg, att levandegöra besluten så andra kan förstå hur de tas. Dessutom var det så roligt (och tryggt) att höra och se hur olika alla konsulenter är och hur välgrundade deras beslut är. Jag föreställer mig att det som sökande ändå är lättare att ta tråkiga beslut om man känner att den som fattar det har goda argument för vart pengarna istället har gått. Att det inte betyder att det man själv gjort inte är bra, men att det finns annat som också har goda skäl att få pengar.
Igår hade vi också en halv dag med kulturchefer och filmresurskonsulenter från hela Sverige. Där lyftes exempel på hur det är att vara biografägare i en liten kommun, utan kommersiellt publikunderlag. Där våra stödpengar verkligen har en betydelse. Där också vårt försök med nya stöd, som stödet för marknadsföring för att få ökad publik, visar sig ha en avgörande betydelse för att de skulle kunna skapa en egen hemsida där man kan se utbudet och köpa biljett. Något som kanske är en självklarhet för många, men som för en ideell förening utan kapital har varit en omöjlighet att göra tidigare. En ung regissör lyfte också det viktiga i att ha en mentor, något som möjliggjorts genom våra stödpengar till unga kvinnors filmskapande (särskilt öronmärkta regeringspengar). Hon lyfte också Rookie-satsningen som var särskilt öronmärkta pengar.
Min slutsats är helt enkelt. Vi har åstadkommit mycket bra med riktade stödpengar. Många har åsikter om hur de är riktade, och det ska man förstås ha. Men helt fel verkar de verkligen inte ha varit. Och jag tror på att våga rikta för att skapa nytt. Och jag har fullt förtroende för att medarbetarna på Filminstitutet har goda och välgrundade argument för hur besluten tas!
(Här lägger jag in en disclaimer: Ja – vi kan alltid bli bättre. och ja, ibland fattar vi förstås fel beslut. Men det fråntar inte hur helheten fungerar. Väl – tycker jag.)
Anna Serner 
Kommentera