Filmhösten har börjat. I förra veckan genomförde vi höstpresentationen av alla svenska biopremiärer och idag drog Malmö Filmdagar igång. Vår förmiddag drog fullt hus.
Kanske beroende på att vi idag släppte vår undersökning om publikens ändrade beteenden.
Sammanfattningsvis kan man säga att det i publikundersökningen befästs de trender vi sett. Dvd-fönstret tappar i alla målgrupper medan VOD-tittandet ökar. Ffa i storstäder. Mäns och kvinnor val av genrer var så förutsägbara att publiken började skratta (ja kvinnor gillar barnfilm, drama, romantik medan män gillar action och spänning). Man kan glädjas åt att vi alla också gillar skräck och komedier!
Intressant är att svarsgruppen (SOM-undersökningens statistiskt säkra urval) överskattar sin egen konsumtion av svensk film. Man uppfattar att man ser dubbelt så många svenska filmer mot vad man faktiskt gör. Detta kan man tolka på olika sätt, men som undersökningens författare Torkel Stål konstaterade innebär alla tolkningar att det finns potential för att öka tittandet på svensk film.
Man kan nämligen tolka det som att man svarar som man uppfattar är ett kvalitativt bra svar (vilket man gärna gör i undersökningar, förskönar sitt eget beteende…), vilket betyder att svensk film har gott rykte.
Eller så svarar man så för att man tycker filmerna som man sett är bra och det dominerar känslan av vilka filmer man ser. Vilket torde innebära att man skulle kunna tänka sig att se fler bra filmer.
Säkert finns där fler tolkningar.
Min reflektion efter alla korta presentationer på Höstpresentationen i förra veckan är att de allra flesta filmer som presenteras bygger på en bra idé. Man blir helt enkelt nyfiken. Slutresultatet för en film kan variera i kvalitet, beroende på hur de bra görs. Men som jag ser det finns det en stor potential i de flesta filmer! Man önskar att alla filmer kunde leverera på sina intentioner.
(På tal om potential. Efter att ha sett trailern för den danska cowboy-filmen ”The Salvation” med Mads Mikkelsen i huvudrollen längtar jag efter en cowboyfilm med kvinnorna i fokus. Vad tänkte kvinnorna när männen sladdade runt i lergeggan och pangade på varandra…? Vad gjorde de om dagarna, vad pratade de om? Om kvinnorna vore i fokus och pangandet i periferin, och inte tvärtom, skulle jag förstå varför man gör ännu en cowboyfilm.)
Idag på Malmö filmdagar presenterade vi också vårt arbete med att digitalisera filmarvet. Vi har just nu fått pengar som räcker till ca 25% av vårt filmarv. Vi arbetar därför mycket med att prioritera i vilken ordning filmerna ska digitaliseras. Lova Hagerfors, som ska arbeta med att få ut de färdiga digitala kopiorna till publiken (gärna med Sveriges alla biografer som hjälp) beskrev hur vi prioriterar i en public service-anda. Några exempel gavs av filmer som för många är glömda men som fortfarande är mycket värda att visa. Som Ingeborg Holm, från 1913 av Victor Sjöström, som fick Cinemateket-publiken att bryta ut i tårar (Tove Torbiörnsson har satt filmen i sin kontext på Augmented Society). Per Eriksson valde en scen ut Seppan från 1986 av Agnetha Fagerström-Ohlsson. Filmen skildrar integrationsproblemen i skolan i efterkrigstiden. Dess problem dramatiserar väl dagens utmaningar och fungerar nog bra både att se och ha som samtalsunderlag både i skolor och i övrigt.
Många filmer från vårt filmarv finns som är värda att nå en ny publik.
De kan kräva en kontextualisering, ex: Årets 100-åringar eller Svenska Skolklassiker eller Svenska Kvinnliga Regissörer eller Svenska Fotbollsfilmer Genom Tiderna eller… osv…osv
När Cinemateket presenterar gamla filmer gör de alltid det i en kontext och med hjälp för publiken att hitta rätt film. Så kan även andra biografer göra. Vi hoppas många digitaliserade filmer ska visas i hela Sverige.
Jag avslutade dagen på Bonniers förläggarmiddag. Där möter man många vars skrivande kanske blir film. Det återstår några år innan de visas på en höstpresentation…
Anna Serner 