Jag befinner mig inte i Sverige under detta val. Röstade gjorde jag i förväg.
Resultatet med 13% till SD ger förstås dålig smak i munnen, men samtidigt. Jag är inte förvånad. Nog visste vi väl alla att det alltid funnits invandrarfientlighet och rasism? Nu har de fått ett parti att rösta på. Bra kanske att vi numera vet var vi har dem? I övrigt håller jag med Mona Sahlin, lyssna på vad deras väljare säger. Det handlar mycket mindre om invandrarfientlighet än om trygghet tror jag. Där är kanske svaret på hur andra partier måste förnya sig?
Och även om Fi inte kommit in än är det väl en tydlig signal för övriga partier att 9 % av förstagångsröstarna röstade på dem?
Nästa generation makthavare vill ha förändring.
I vanlig ordning var kulturen ingen valfråga direkt. Nu hoppas jag att den nya regeringen tar det arbete för en ny filmpolitik som tjänstemännen på Kulturdepartementet gör på allvar.
Att politiken har en så gammaldags kulturpolitik är förunderligt. Alla medborgare uttrycker sig, eller förstår sig själv, genom rörliga bilder. När ska den insikten resultera i en departementsöverskridande politik? Där kulturdepartementet värnar det konstnärliga, utbildningsdepartementet värnar den rörliga bilden som resurs för bildning och näringsdepartementet säkerställer att filmnäringen har tillräckliga resurser för att både överleva och bidra till övriga näringar i samhället.
Den politiken får vi försöka skapa under denna mandatperiod så att nästa val blir ett kulturval.
Anna Serner 
Kommentera