Igår hade vi besök av många miljarder i Bio Victor. Vi hade bjudit in stiftelsen för Pontus Schultz minnesfond för ett mänskligare näringsliv.
På plats var kronprinsessan och halva svenska näringslivet. Liksom några kulturmänniskor, som Ane Brun och Torbjörn Flyght.
Pontus kämpade för ett näringsliv med större mångfald, jämställdhet och för långsiktig hållbarhet. Det finns massor av exempel på företag som arbetar för det. Karl-Johan Persson från HM fick ta emot pris för HMs arbete i utvecklingsländerna. Jag hör ofta kritik mot HM, att de borde göra mer. Jag kan förstås inte bedöma hur man arbetar i Bangladesh, däremot kan jag bedöma vilka som de samarbetar med – bl.a. SIDA och Amnesty. Är de nöjda med deras arbete så tror jag att jag är nöjd.
Jag fick prata hur film påverkar samhället och hjälper oss skapa förståelse. Till min hjälp att förklara visade jag ett klipp ur Hunger Games, tack vare hjälp från Nordisk Film. Tack!
Jag får ofta frågor varför företag är på scen ibland när vi har evenemang. Det är för att jag tycker näringslivet behöver möta och förstå kulturen och vice versa. Näringslivet i Sverige sponsrar ibland operan och lite arenor, men när det kommer till en vidare förståelse för hur kultur kan bidra med nya perspektiv exempelvis in i styrelser är det skralt. I Tyskland när man pratar arbetslöshet eller ekonomiska samhällsutmaningar bjuds ofta företrädare för bilindustri, politik och faktiskt kulturen in. Det kan vara en chef för en symfoniorkester eller annat. Det i sin tur beror naturligtvis på att dessa människor också bemödar sig med att se på näringslivet på fler sätt än som kapitalister som bara har dollartecken i ögonen.
Det finns många företag som tar ett samhällsansvar, precis som det finns kulturmänniskor som inte tar det. Och det finns också motsatserna. Ingen ska dömas ohörd.
Genom att möta näringslivet på deras villkor och prata film och kultur hoppas jag att våra världar ska mötas mer. Idag åker jag till Nordisk Panorama i Malmö för att möta dokumentärfilmsvärlden. Antagligen den form av film som mest kommenterar och visar samtiden. Tänk om mina möten med näringslivet skulle få dem mer intresserade av dokumentärfilmarens verklighet? Tänk om vi en dag får höra en företagsledare referera till en dokumentärfilm när hen ska förklara sig? Och tänk den dag när en riskkapitalist, som redan förlorar 25% av sina investeringar, går break even på 50 % och kammar hem vinst på resten inser vad en bra film kan skapa i mervärde… Inte bara i pengar (fast även det) utan i mervärde av ett mänskligare samhälle
Anna Serner 
Kommentera