Filmtastiskt

24 Jan

Under en period har jobbet på Filminstitutet bestått mycket av administration och navelskåderi. Viktig sådan, som att lägga budget och skriva verksamhetsplan, men ändock av mycket administration.
Jag har också spenderat mycket tid med att prata om Automatstödet. Alla väntar på vår analys, som kan göras nu när tillräckligt många automatstödsfilmer har haft premiär. Det blir en oproportionerligt slagsida i dialogen runt film när Automatstödet kommer upp. Kanske kan analysen hjälpa oss vidare. Att prata om hur vi kan höja kvalitén på ALL film, oavsett syfte, genre och publiksegment. Det vi jobbar med mycket internt, men som dialogen sällan handlar om.
För oss är det viktigt med all film, det Public service-uppdrag vi har är vi väldigt glada för, och det är det vi borde prata om tillsammans med branschen. Inte för eller mot automatstödet, utan om filmen.
Även livets verkliga sida har drabbat mig i slutet på året. Det har varit tungt att finna motivation.
Därför blir jag så glad när det äntligen blivit dags för Göteborgs Filmfestival. När Cecilia Lidin, tillsammans med filmarna, visade work-in-progress av ett antal av de dokumentärfilmer hon stöttar finner jag mening igen. Det är de verkliga berättelserna som filmarna får fram som är meningen med allt vårt jobb på Filminstitutet. Vägen dit går via snåriga politiska förhållanden, dåligt med pengar och många olika viljor.
Men resultatet är färdiga filmer.
Och det är fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: