Uppenbarligen behövs hon!

Idag möttes vi på Filmintsitutet tillsammans med vår Barnfilmsambassadör – Suzanne Osten!
Egentligen borde vi inte behöva träffas. I helgen belönades två ungdomsfilmer (barnfilm räknas upp till 18 år) med det finaste priset i Berlin – Kristallbjörnen. Barnfilmen mår bra med andra ord.
Filmerna som belönades var ”Flocken” av Beata Gårdeler och ”Min lilla syster” av Sanna Lenken. Jag kunde inte vara med på båda visningarna men har förstått att gensvaret var lika kraftfullt på båda. När jag var med var uppmärksamheten och känslorna på helspänn. Och ovationerna efteråt oslagbara. Fantastiskt fint för filmarna och alla skådespelarna. OCH för svensk film. Jag själv rörd och stolt och glad för deras skull.
Förvånad blir jag därför när media inte uppmärksammar dessa historiska framgångar. Varför är inte intresset lika stort som när ”vuxenfilmer” belönas?
Den enkla slutsatsen är att det behövs en Barnfilmsambassadör. Och med Suzanne som erfaren eldsjäl känns det som att alla har allt att vinna. För se både Flocken och Min lilla syster och kom ihåg dem inför Guldbaggen nästa januari. Båda borde ha goda chanser att bli nominerade till Bästa Film. Det tror jag Suzanne kommer påminna juryn om!

Kändis-effekten

Igår var det en galen premiär av filmen Cirkeln. En röda matta-situation som inte avslöjade att alla i projektet (nästan) är debutanter. (Levan Akin, regissören, gör sin andra långfilm och producenten Cecilia Norman Mardell har lång erfarenhet. Men i övrigt är det mycket debut.)

Att det blev så galet beror på ”debutanten” Benny Andersson. Han har ju visserligen varit med i ”Mamma Mia”-filmen. Men detta är ändå hans och Ludvigs första egna projekt.
Men röda mattan-fotografer och fans var mer intresserade av honom som popstjärna. Den stjärnan har inte svalnat! Filmen får en medförd stjärnglans i uppmärksamhet som andra filmare drömmer om. Bara att gratulera.

Och egentligen skulle filmen klara sig bra ändå. För den som gillar boken Cirkeln är filmen förstås ett måste. Men även alla andra som vill bli indragna i en ”bladvändare” ska se denna drama-fantasy-thriller. Trots dess längd känns den inte lång. Tack vare bra manus, bra skådespeleri, bra regi och en bra story. En bred film med starkt innehåll och finess. Kul!

Trötta fötter

Klockan är 22.30 och jag får gå och lägga mig denna tredje dag i Berlin. Det är ca 4 timmar timmar tidigare än de två tidigare, så det känns bra att ha sparkat av skorna.

Idag har jag haft en mötesfylld dag. Först nordiska ambassaderna för att lyssna på filmkommissionärernas presentation av de nordiska länderna som inspelningsland. Verkar som Sverige kommer få svårare att hävda sig i konkurrensen med åtminstone Finland och Norge. Båda länderna överväger allvarligt att införa skatterabatter för att få filmproduktioner till sina länder. Allvarlig utveckling om vi förlorar mer produktion från Sverige. Det ger mycket utbyte och kreativ kompetens för många när produktionerna stannar hemma och nya kommer.

Snabbt från ambassaden till polisen för att anmäla min stulna plånbok. Ja. Ficktjuvar även i Berlin. Efter det direkt till möte med de nordiska filminstitutens VD-ar och festivalgrupper. Vi gör mycket tillsammans på festivaler och har viktigt utbyte av varandra. Så det blev 3,5 timmars intensivt samtal om både festivaler, marknad, fönsterpolitik och annat.

Lite fler möten till jag äntligen hann se en film. Jag har bestämt att minst en film om dagen ska jag hinna. Helst de som inte får premiär i Sverige, förutom förstås att försöka få till att se de svenska. Idag blev det dock en norsk; Mot Naturen, av Ole Giäver. Jag tyckte mycket om den. Den var ”far out” skulle man kunna säga. En krisande man ger sig ut på tur i ett bedövande höstvackert fjällandskap en helg. Karaktären spelas av Ole själv, och man kan säga att den var modig. Han bjöd på sig själv på många nivåer… Vi får följa karaktärens ocensurerade tankar och sexuella fantasier. Oskyldigt men avklätt!
Q&A efteråt dominerades helt av projicerande män. Jag fick lust att skapa en mansgrupp faktiskt. Filmen väckte uppenbarligen många tankar hos dessa män!
Hustrun i filmen, som spelas av hans egen hustru, sade dock det många av oss kvinnor också kände. Vi känner igen oss och önskar att vi snart får se en kvinna spela en lika naken roll.
Får kanske bli en kvinnogrupp också!

Man kan inte vara sval på en Dyke Hard-musikal!

Anlände Berlinale lördag kväll och inledde med att se Dyke Hard, som tävlar i Panorama, och om queer-priset Teddy.

Vilken fantastisk uppåtkick att se denna genomtänkta B-rulle. Som hyllar föregångare inom genre-film, som använder rim blandat med sång, som skamlöst blottar lika mycket håriga karlskrev som hängbröst med samma energi och glimt i ögat. Varenda karaktär är skruvad. Och finner man inte humor i själva filmen är det omöjligt att inte smittas av publiken, delvis lika queer som filmen.
Och klarar man inte att smittas av publiken ska man lyssna på regissören Bitte Andersson, såg att hon blev intervjuad av Kino. Snabbkäftad, rolig och begåvad. Inspirerande!

Nej. Dyke Hard är inte en film för alla. Men för vissa är den nog allt. Och för mig en bubblande start på en festival där jag just hoppas få se många bubblare i alla genrer. Idag har tex Sanna Lenkens – My Skinny Sister världspremiär. En film och ett tema, ätstörning och hur det påverkar en familj, vitt skild från glamhumorn i Dyke Hard. My Skinny Sister är inte heller det en film för alla, men angelägen för många.

Länge leve mångfalden!

Intermediate

Januari och februari är nog våra mest hektiska månader på Filminstitutet. Inte nog med att vi som alla andra ska göra ekonomiskt bokslut, för oss och alla andra myndigheter betyder det även att vi ska skriva vår resultatredovisning, som ska åtföljas av vårt budgetunderlag. Båda måste vara klara inne hos departementet 1 mars.
Och mitt i det har vi antagligen det viktigaste händelserna under året i uppmärksamhet. Guldbaggen, den omdiskuterade, Göteborgs Filmfestival och Berlinale. Inte blir det bättre av att Idrottsgalan fick ”vår” måndag, och vi alla tvingades och fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm. Inte optimalt!
Så dagarna är fyllda med spännande saker, men ingen tid för allmän reflektion. Men snart skickar vi in våra tankar till kulturdepartementet. Om hur läget ser ut för svensk film och vad som krävs för att skapa bättre förutsättningar. Jag ser fram emot de samtal som jag hoppas följer, både med departementet och branschen.
Nu mot Berlinale och många svenska premiärer. Och förhoppningsvis en chans att se lite annan film också.