Jag har precis landat efter en semester och hamnat i situationen där vår långfilmskonsulent Baker Karim på sin FB-sida uttryckt sig olämpligt och kränkande mot Ann Heberlein i synnerhet, men även mot andra människor som lider av psykisk ohälsa.
Baker har nu bett om ursäkt på sin FB, även via medier. Jag vill här också be om ursäkt för den kränkning som skett. Det vore oacceptabelt om det upprepade sig, och det har vi förstås pratat internt mycket om.
Men frågan kommer förstås vad vår hållning är när en av våra offentliga personer uttrycker sig så.
Filminstitutet har en enormt viktig roll för svenska filmare. De som kommer till oss och söker pengar ska kunna känna förtroende för oss och konsulenterna. Självklart har det förtroendet fått sig en allvarlig törn.
Vi har tidigare haft gemensamma samtal med hela personalen om vad vi som anställda på en offentlig organisation får säga och inte säga, och vad som är lämpligt och inte lämpligt. Att dra tydliga och skarpa gränser för vad man får eller inte får säga är omöjligt, det handlar om omdöme och respekt. Respekt för hur det uppfattas och tas emot externt. Det samtalet måste hållas levande så att alla känner att de vet vad som kan uttryckas och inte. Men en kan aldrig garantera att det enskilda personer säger inte kan uppfattas olämpligt ändå.
Vi menar att det fria ordet är en av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati. Att förbjuda medarbetare att uttrycka sig skulle helt strida mot den principen. Men samtidigt är det då enormt viktigt att alla iakttar våra värdeord kunskap och respekt. Genom att alltid försöka ha så mycket objektiv kunskap som möjligt, och alltid förstå vilken maktställning vi har som stödgivare hoppas vi att uttalanden hamnar inom ramen för det acceptabla.
Vårt tredje värdeord är mod. Det kräver mod att ha tillit. Efter dagens samtal internt litar vi på att detta inte ska upprepas. Kostnaderna för vår trovärdighet skulle i så fall bli mycket höga.
Anna Serner 
En person som uttrycker sig som Karim gjort går onte att ta på allvar. Helt oförlåtligt.
Jag är bestört. Dels för att er medarbetare förlöjligare en person som hade en avvikande åsikt, dels det sätt han uttryckte sig på. Hur kan en officiell person uttrycka sig så nedlåtande och med ett sådant förakt. Det är härskarteknik av värsta slaget. Är det en accepterad samtalston i er verksamhet?
Att diskutera vad era anställda får säga eller inte får säga är inte tillräckligt. Det handlar om värderingar och attityd som den här personer har. Han är inte trovärdig när han ångrar sig under galgen. Han inger inte förtroende och är inte värdig den position han har. Du måste byta ut honom….
Mats L
Krav på att bete sig med en smula stil – finns inte sånt?
Baker Karim har offentligt på ett antal ställen bett både Ann Heberlein och andra som känt sig utpekade om förlåtelse, direkt och på Facebook. För den som är intresserad kan en se att de två försonats och deklarerat att de ska fortsätta samtalet utanför sociala medier, tillsammans med andra människor. För att det är ett viktigt samtal att föra, om respekten för alla människors lika värde. Oavsett hudfärg, psykisk ohälsa, funktionsvariation, sexuell läggning eller vad det nu kan vara. Samtalet gynnas dock inte av fler inlägg i sociala medier.
Därför väljer jag att också avsluta debatten på detta forum nu. Jag kommer inte godkänna nya kommentarer, men jag fortsätter gärna samtalet i öppna rum i verkliga livet.