Det blev en saga för Alicia Vikander, där sagan bara börjat. Den som sett Jag är Ingrid av Stig Björkman och Stina Gardell kan höra Alicias röst som den Ingrid som sökte lyckan i Hollywood och som är den enda svenska skådespelare som fått inte bara en, utan tre, Oscar.
Att vinna en Oscar efter fem år som yrkesverksam svensk skådespelare gör att Alicia i framtiden kommer kunna utveckla sitt konstnärskap, och kanske ha en viss kontroll. Som Lisa Langseth påpekar i bland annat DN så ger denna bekräftelse henne möjlighet inte bara att välja de projekt som intresserar henne, men hon kommer också kunna driva och initiera projekt. Det är en fördel ytterst få har. Alicia har också världen som arbetsfält och språken som sina verktyg. Hon har redan bevisat att hon kan lära sig danska (A Royal Affair) och levererar såväl brittisk som amerikansk accent till synes utan ansträngning.
För svensk film betyder det här att vi återigen får en stjärna att få uppmärksamhet runt. Återigen en bekräftelse att i vårt land finns det talang, begåvning och nya röster. Internationellt har vi redan ögonen mot oss och alla våra röster. Det började (sedan Bergman-eran) med Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in 2008, följdes av Milleniefilmerna, dramaseriernas framgångar. Malik Bendjellouls Oscar för Searching for Sugar Man och följs nu av en Oscar till Alicia. När världen tittar på våra filmer och skådespelare så gör de det med en positiv förväntan, vilket avspeglar sig inte bara i att våra filmer får fina festivalliv. 2015 såldes 30 svenska filmer internationellt, en uppgång med 50%. Det beror förstås på att filmerna är bra och värda att säljas, men för att också uppfattas som bra måste mottagaren vilja se det. Det finns massor som är bra som missas, Alicia sökte ju till exempel fem gånger till Scenskolan utan att komma in…
Så dubbelt hurra för Alicias vinst. Först och främst förstås för hennes egen skull, men även hurra för Sveriges och svensk films skull.
Anna Serner 
Kommentera