Igår hade jag en vanlig, men som vanligt ovanlig, dag. Jag skulle varit bortrest men planer ändras och innehållet improviserades fram. Ingen tid känns så lyxig som tiden istället för ett inställt möte! Lyx! Och så här blev det.
Efter några morgonmöten åt jag lunch i den nya Musikhögskolan. Eftersom jag känner någon där fick jag en snabb rundvisning i allt nytt fint. Bara att gå upp för trappan, vars stenar har inpräntade ljudvågor, hintar om resten. Nedan två bilder från den nya Kungasalen. Den andra visar denna gradängfunktion för stolar, som gör rummet enkelt att anpassa. Fantastiskt! Jag fick också se biblioteket i det gamla stallet. Bara att gratulera Stockholm till denna nya byggnad.
Tillbaka till kontoret för att möta en delegation kinesiska filmprofessorer och deras entourage. Kulturkrock blir det onekligen när hedersbetygelser utdelas och tal hålls, samtidigt som vi oavbrutet poängterar filmens viktiga roll för yttrandefrihet och demokrati. Nedan vår kommunikationschef Rebecka Ioannidis Lindberg vid överräckandet av vår gåva. En Filminstitutstygpåse kan också överräckas med stil!
Sedan arbete med skrivningar om branschråden innan jag skulle tvärs över gatan för att avtacka SIDAs generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka. Där sjöng personalen avskedshyllningen, GDn själv jammade med jazzbandet till ”All of me”. Absolut stil, om än långt ifrån den kinesiska.
På plats på SIDA fick jag ett sms av min kompis, doktor i statsvetenskap om minoriteter. Han har skrivit en avhandling om samerna och är numera alltid med där det händer runt samer. Nu frågade han varför jag inte var på Hotel Malmen, där var nämligen han med samiska kulturutövare, bland annat Amanda Kernell, regissören till Sameblod. Klart jag åkte dit. Vi hade samtal om samernas situation, konstens och kulturens roll för det öppna samtalet, och om att läka sår, där tårarna brände under ögonlocken. (Vi hann också prata om skillnaden mellan danska och svenska filmskolan. Stor, tror jag nog…)
Att Amanda är en fin filmskapare visste jag redan, och Sameblods historia tränger in under huden. Men dessutom fanns det en annan samisk konstnär med, som gör de mest fantastiska tavlor och installationer jag sett. Jag kommer inte berätta vem han är förrän jag själv hunnit köpa en tavla. Sameblod däremot har svensk premiär på Göteborgs filmfestival. Även det värt att vänta på.
Det var den vanligt ovanliga dagen det.
Anna Serner 
Så underbart det låter! Tack för att du delade med dig av denna dag – fint att läsa!