I chock efter amerikanska presidentvalet har jag tappat skrivlusten. Men dags för skärpning!
Förra veckan innehöll ju ändå fler saker än amerikanska valet. Till exempel inleddes Stockholm Filmfestival, med en riktig dystopi av Ken Loach, I, Daniel Blake. En klart politisk film, som verkligen riktade in sig på de svaga i samhället. Samma personer som under Trumps regim borde huka, och inte heller de som röstade på honom. Det påstås ju ofta att det är vita underklassmän som röstade på Trump. I verkligheten var det främst den vita medelklassen. De borde se Loach film innan de nedmonterar hela Obamacare.
Jag hade kastat mig till festivalen efter att ha deltagit i Tom Donahues dokumentär, som handlar om den amerikanska filmproduktionen. Bland annat om bristen på jämställdhet, men även om hur statliga pengar går in i filmen via andra vägar. Exempelvis uppfattar jag attt han skildrar hur Pentagon tydligen lägger stora resurser på filmer som skildrar krigen, på ett sätt som Pentagon därmed kan kontrollera. Ett annat sätt att ha en helstatlig filmpolitik…
Och på tal om den helstatliga filmpolitiken. På onsdag blir jag och statssekreteraren Per Olsson Fridh intervjuade av Anette Mattson, VD Filmregion Stockholm-Mälardalen, och Joakim Blendulf, chef för Filmbasen. Scenen är Filmrummet på Bio Mauritz kl 15.30-17.00.
Anna Serner 
Kommentera