Jag förstår att ni tampas med hur Leif Östling har uttalat sig, men jag måste markera.
Att som arbetsgivare vara företrädd av en ordförande som med ena handen trycker ner löneutvecklingen för arbetstagare och med andra handen ha säkerställt en så hög löneutveckling att en genomgripande skatteplanering är enda svaret på att hantera sin förmögenhet, är oacceptabelt. De flesta av oss har inte Leif Östlings problem. Allra minst löntagarna utan chefspositioner. Att gå in i en lönerörelse på vår arbetsplats med ett så arrogant och omedvetet uttalande i ryggen känns djupt olustigt. Som företrädare för kulturen kan jag hjälpa ordföranden att komma ihåg vad vi får för skattepengar. Förutom kulturen, som kan vara kittet i ett samhälle om det får allmänna medel, så kan jag påminna om varje meter körd vägsträcka. Eller sjukvården som nu funderar på om den kan ta hand om barn som föds med SMA, eller om vi ska låta dem dö. Eller den med rätta debatterade LSS-frågan. Om frågan om människor med stora funktionsvariationer ska få assistans eller inte. Eller varför inte försvaret, 10 miljarder om året gör att en av ordförandens skattemiljoner går dit.
Det är sånt vi andra tänker på och förhåller oss till. Jag kan inte acceptera att ha en ordförande som ska företräda oss arbetsgivare som inte har en större förståelse för sin egen roll i både lönerörelser och samhället.
Med vänlig hälsning,
Anna
Anna Serner 
Rakt, klokt och bra perspektiv!