Så har jag ännu en gång varit i Toronto på festivalen. Ännu en gång har jag fått representera den svenska film som blivit inbjuden. Och ännu en gång fått bekräftelse att varumärket svensk film har ett högt erkännande internationellt.
Aniara av Pella Kågerman och Hugo Lilja öppnade de svenska filmerna. Annika Rogell som vanligt producent till en festivalfilm som redan dagen efter hade köpts av en amerikansk distributör.
Gräns av Ali Abbasi fortsätter sitt segertåg över världen. Med amerikansk distribution och fina svenska tittarsiffror.
Steve Gravestock som är TIFFs programmerare för de nordiska länderna har alltså hittat ytterligare två svenska spelfilmer som han inte kan motstå.
Två kortfilmer var också inbjudna. ”Fuck You” av Anette Sidor och ”The Ambassador’s Wife” av Theresa Traore Dahlberg. Både fick fin programmering och förhoppningsvis ser vi dem på TIFF igen i även längre format.
Vid sidan av det flera svenska samproduktioner. Tuva Novotnys norska debutfilm ”Blind Spot”, som också ska tävla i San Sebastian, Janus Metz nya dokumentär ”Heartbound” och sist men inte minst den norska ”Phoenix”.
Tongångarna runt hur stark eller svag svensk film är skiljer sig markant när man lämnar den svenska hemmamarknaden. Det är stärkande för arbetslusten att få ett utifrån-perspektiv. Jag önskar fler provade det. Att vårt jämställdhetsarbete bidrar till ett starkt varumärke råder det inte heller någon tvekan om. På festivalerna är även alla andra internationella festivaler, köpare och publiker. Deras bild om Sverige är … Positiv!
I år hade Tom Donahue premiär för sin dokumentär ”This will change everything”. Inte en särskilt positiv film, för den beskriver världens tillstånd vad gäller jämställdhet. Förutom Geena Davies var filmen pepprad med superkända kvinnor som Meryl Streep, Reese Witherspoon, Nathalie Portman, Shonda Rhymes osv osv. Männen som sitter på pengarna valde med ett undantag att tacka nej till intervju, VDn för FX Studios som framgångsrikt börjar arbeta jämställt. Men där fanns också som enda annat land ett som står ut för att vi gör saker. Sverige – representerat av mig, Ellen Tejle och Baker Karim. Sverige ses som en förebild och det är jag så stolt över. Lika stolt som jag är över de svenska filmerna, om de så är i majoritets- eller minoritetsproduktioner.
Anna Serner 
Kommentera