Befinner mig i Bologna på arkivfestival. En lugn festival fylld av kunnigt filmarkivfolk och annat filmfolk.
För dem visade vi igår kväll den nyrestaurerade ”Berg-Ejvind och hans hustru” av Victor Sjöström från 1928.
Vi har låtit Matti Bye komponera ny musik, och till hans orkester visades filmen för 3500 filmentusiaster på stora torget i Bologna. En fantastisk filmupplevelse! Idag har vi mött arkivfolk från hela världen som tackade oss för kvällen. Man känner sig stolt över att vara svensk och stolt över Filminstitutets kunniga personal.
Tidigare på kvällen mötte jag Agnès Varda som kom på svenska ambassadens mottagning. Starstruck blir man av att möta denna modern till franska nya vågen, nu 85 år ung. Vi skulle gärna få henne till Stockholm för ett samtal inför publik runt en retrospektiv. Övertalning startade!
Ja, denna filmhistoriska värld är något helt annat än det Almedalen jag lämnade i torsdags morse. Där är det politiken som förenar alla, om den nu gör det. Vi arrangerade två seminarier och en förhandsvisning av Monica Z. Det första seminariet ”Politiker väljer film” blev en historisk odyssé av politik och engagemang. Läs gärna Gunnar Bergdahl, jag är för blygsam för att själv berätta hur lyckat det blev…
Efter det var det ”Den ljusnande framtid?”.
Åsa Garnert ledde ett otroligt fint samtal med både panelen (Josette Bushell-Mingo, Victor Bernhardtz och Christer Nyhlander) och publiken. Filmen ”On Suffocation” av Jessica Malmqvist inledde och efter den går det inte att ha ett samtal som inte är på riktigt.
Samtalet handlade om vilka berättelser som berättas och av vem. För mig stod det klarare än någonsin att film behöver mer pengar. När en film är angelägen, berättar något nytt är det en så extremt stark kulturform. Verkligen inte alla filmer lyckas bli det, men när det händer är det ovärderligt. Med för lite pengar kan för få röster få chansen att både debutera, men sedan också få gör en till, ha chansen att misslyckas, lära sig för att sedan kunna göra de där riktigt bra filmerna. Nu har vi knappt pengar till de riktigt etablerade namnen, och samtidigt ska vi släppa fram nya röster. En omöjlig ekvation. En mångfald blir en utopi.
Båda samtalen läggs upp på Sfi.se vecka 28. Här är de nu!
Monica Z fick avsluta den kvällen. Vilken film! Angelägen, igenkännande och ett stycke kulturhistoria. Av etablerade och kunniga filmare (Per Fly har regisserat och Lena Rehnberg producerat).
Vilken avslutning på kvällen!
Ännu en stor filmupplevelse fick avsluta Bologna-äventyret. ”Hiroshima Mon Amour” av Resnais, även den på stora torget. Och därmed avslutas även mitt bloggande för sommaren. Återkommer i augusti. Glad sommar!
Anna Serner 