Allvarligt talat

Varför bygger skatorna bo nederst på grenen?”
Den frågan, och andra livsfilosofiska frågor ska PO Enqvist svara på idag i P1, direkt efter att Peter Wolodarski begått sin sommardebut. Jag ser fram emot båda programmen.
Jag lysnade nämligen på ett samtal mellan Jannike och PO min sista dag på Fårö och Bergmanveckan. Ett fantastiskt samtal, som inspirerar.
”Livet är tråkigt när man inte skriver, har jag upptäckt”, sade PO. För i sitt skrivande fortsätter han ställa de frågor som barnet föddes med, men som de senare glömt bort.
– Varför finns jag? Var fanns jag innan jag föddes? Varför tar himlen inte slut? Varför bygger skatorna bo på nederst på grenen?

Han är rolig PO, vid sidan av sina djupt filosofiska svar. En kombination inte alla kan leva upp till. Att höra en person jag själv aktar högt, berätta om sina samtal med Bergman som även han besatt den kompetensen, gör mig avundsjuk. Jag vill också ha varit med, och rörd blir jag av tanken att snart är de borta alla de som kan bjuda in till blickar med Bergman.

Desto mer upplyftande då att lyssna på Liv Strömqvists sommarprogram om menstruation och skapande. En ung kvinnlig livsfilosof som får mig att gapskratta i min ensamhet men även dåna över insikterna hon ger.
Allvarligt talat – det finns hopp!

Bergmanska ringar på vattnet

Jag har nu spenderat ett dygn på Bergman-veckan som fick en fantastisk inledning igår. Strålande sol, det nya Bergman-centret i all sin skönhet i ett landskap som bjuder in till samtal om livet och konsten.

Och precis sådan samtal har jag lyssnat på idag. Först mellan Jannike Åhlund (briljant samtalsledare som vanligt) och Karl Ove Knausgård. Mannen, myten och legenden. Den självupptagne narcissisten. Han bjöd på en vacker och generös timme, där han både inkluderade åhörarna och Jannike, men även bjöd på sig själv. Det var faktiskt väldigt intressant och jag ska ta ett bytt tag om de 3600 sidorna. För jag förstår nu att det inte bara handlar om att få fläka ut sig, utan vad som händer när man fläker ut sig. Och vad som händer om man/ingen någonsin fläker ut sig.

Så efter det Maria Sveland, som gav en imponerande berättelse om sin egen bok Bitterfittan med ”Scener ur ett äktenskap” och en avhandling (tyvärr glömt namnet på personen som skrivit den liksom vad den hette. Ska uppdatera! ”Det kallas kärlek” av Carin Holmberg) som referenser. Augmented Society Live!
Hon beskrev på ett insiktsfullt sätt utmaningen med att hitta en jämlik kärlek när vi lever i en ojämlik värd. ”Scener ur ett äktenskap” fick skilsmässorna att explodera, och Maria kunde verkligen visa hur det står till med jämställdheten än idag. Bättre, men alls inte jämställt. Så skiljer sig hälften av alla också…

Med den insikten går man ut i sommarnatten. Allt skapande får ringar på vattnet. ett bra jobb jag har!

Brain- and rainstorm

På väg hem från Tällberg Forum efter två dygns diskussioner om globaliseringen, och hur vi kan skapa en bättre värld. Egentligen för tidigt att reflektera över helheten (inte minst för att jag lämnar lite för tidigt), mer än reflektionen att det är typiskt svenskt att det skulle komma ett åskväder som nästan slet bort tältet och dränkte oss. Men jag ska under måndag och tisdag ha strategimöte med styrelsen och inser att sammanfattar jag inte nu så kommer det inte ske.
Tällberg Forum samlar forskare, politiker, företagsledare, organisationsföreträdare och en hel del andra från hela världen. (Det är som World Economic Forum i Davos, utan presidenter men förutom Sveriges kung även en del andra kungliga personer. Dessutom en del svenska ministrar där Birgitta Ohlsson höll ett av de mer passionerade talen.)
Samtalen hålls på en väldigt hög och abstrakt nivå. Ibland alldeles för akademisk och teoretisk, och jag satt länge och undrade hur deras kulturtema skulle komma fram. Det gjorde det inte mer än i kulturella musik- och poesiinslag. Samtalen blev istället ibland alldeles för nischade, om man inte själv var forskare eller delaktig inom ett område var det väldigt svårt att delta.
Och det är synd, för just samtal över gränser och discipliner tror jag är en viktig nyckel till en större gemensam förståelse för världen och hur vi ska kunna skapa positiva förändringar. Då måste alla kunna bidra med sina specifika perspektiv på samma problemställning.

Idag lördag deltog jag dock i ett seminarium om globaliseringen och konsekvenser för kultur och religion. Det visade sig handla om Mellanöstern. Huvudtalare var (från vänster i bild) professor Jerrold D. Green, USA, journalisten Baria Alamuddin, Libanon, och Prince Turki Al Faisal of Saudi Arabia. De samtalade om bilden av Mellanöstern, bristen på förståelse för våra olika kulturer från alla parter och i deras specifika fall frustrationen över hur de så stereotypt skildras i både nyhetsmedier och filmer.
Det var ett lågmält och intressant samtal med flera andra Mellanösternländers representanter delaktiga. Man får en stor ödmjukhet för deras situation både med krig, demokratiutveckling men också önskan om respekt och förståelse. Tidigare om dagarna har det pratats en hel del om världens brist för förståelse för varandra och även oss själva, att vi måste skapa en ny berättelse om vilka vi är (som förövrigt även blev temat när jag deltog i Tillväxtdagarna och reflekterat över).

Då kändes det bra att kunna göra ett inlägg där kulturen inte blir ett egenintresse utan faktiskt kan vara medskapare i samhället. På ett bra sätt. Jag påminde Prinsen och journalisten om att vi alla vill höra DERAS berättelser om deras befolkning och kultur. Slippa stereotyperna som vi får i oss.
Jag påminde om ”Den gröna cykeln” och ”Nader och Simin”, två filmer som både beskriver deras kultur inifrån, med både positiva och negativa aspekter. Men även beskriver det som förenar oss universellt – kärleken mellan två människor, förälder och barn, partners, vardagslivet med sina livspussel. Saker som förenar oss och skapar förståelse för varandra. Men jag påminde också om att dessa berättelser kräver yttrandefrihet, och det är en nyckel till något bättre.
Prinsen berättade då att ”Den gröna cykeln” nu visats på en festival i Jeddah, men påminde om att demokrati tar tid att skapa och måste skapas givet landets historia. Dvs inte bara på vårt sätt, utan på deras.
Och att ”Den gröna cykeln” visats i Saudiarabien (som försökt stoppa den), samt att vi från Filminstitutet förra året tilläts visa filmer som ”The blackpower mixtape”, ”Det sista kapitlet” och ”1000 ggr starkare” visar nog ändå att de tar staplande steg på yttrandfrihetens väg.

Jag har fått större förståelse för deras utmaningar efter dagens seminarium.
Det finns hopp. Och solen skiner igen.

A Swedish Affair

Hemkommen från A Swedish Affair, ett samarbete mellan film, reklam, musik och spelbranschen för att sälja svensk kreativitet i LA. Anledningen är att det idag börjar en spelmässa där och därmed finns många svenskar naturligt på plats.

Ewa Björling var på plats med ett entourage från Business Sweden (som Exportrådet och ISA numera heter). Väl valt tillfälle eftersom det svenska spelbolaget Dice samma dag presenterade att de fått äran och rättigheterna till att göra spelet om Star Wars. Imponerande och väldigt kul!

Själv minglade jag runt och träffade på svenskar bosatta i LA och amerikaner. Ett par vill sälja ett mätverktyg för hur målgrupperna inom filmkonsumtionen ser ut mer i detalj. Jag vet inte om sådant finns redan i Sverige, eller hur deras fungerar i praktiken, men målgruppskunskap är ju alltid bra att ha!

Träffade också Peter Stormare och Glenn Lund, bilden, som startat ett bolag i LA tillsammans med Jonas Åkerlund. Syftet är att hjälpa svenska produktionsbolag att få sina filmer ”re-made” i LA. Ofta köps rättigheter upp av studios med lång hold-back. Innebär att filmerna sällan blir gjorda. Glenn bor i LA och verkar väldigt insatt i hela branschen och processen. Kanske får vi se några fler svenska filmers rättigheter sålda OCH genomförda där.

Sammantaget ett intressant besök, mest tack vare kontakterna med branschen där borta. Får se om vi är med i ”affären” även nästa år.

Merci, la France!

Mot Sveriges vilja har EU-parlamentet undantagit kultur från ett frihandelsavtal mellan EU och USA.

Grunden är att frihandel mellan de två handelsområdena ska göras gynnas, bland annat i  syfte att skapa fler arbetstillfällen i både USA och Sverige. Låter bra, men att inte undanta kulturen hade fått katastrofala följder. Jag förstår faktiskt inte hur de resonerat från svenskt håll.

Frihandelsavtalet innebär nämligen att man inte får utesluta något land när man fattar beslut om statsstöd. Med statsstöd avses även produktionsstöd och andra av våra stöd. Konsekvensen skulle bli att vi inte skulle kunna ha ett filmavtal där vi bara ger pengar till svenska filmer utan vi måste då likställa även amerikanska filmproduktioner som stödberättigade.

Jag har svårt att tro att Christoffer Fjellner har satt sig in i konkurrensen på marknaden som uttalar sig som han gör. Citatet ”Jag tror att kulturen i Europa är så pass stark att den klarar sig utan att vi försöker skydda den med protektionism.” måste bottna i en okunskap om hur svårt icke-amerikanska filmer har på alla marknader. Det är till och med så att svensk film framstår som annorlunda i våra övriga nordiska länder, och vice versa.

I Cannes på filmfestivalen i år blev det ramaskri från alla europeiska länder när frihandelsavtalets kulturundantag kom upp. Inte bara fransmännen skrek i högan sky, utan även alla andra länder utom Sverige, Danmark och Holland. Vi tre representanter för våra länder var de enda som skulle förklara varför våra regeringar inte menar att våra språkområden inte har betydelse för hur våra filmer tas emot, eller att våra kulturer skiljer sig från den amerikanska på ett sätt som försvårar deras kommersiella potential.  Framför allt i relation till den amerikanska filmen.

 

Intressant i sammanhanget är de uppgifter som European Audiovisual Observatory (EAO) presenterade i Cannes.

Av de idag tillgängliga tjänsterna för VoD i Europa är 48 % USA-ägda. Det finns VoD-tjänster i de flesta europeiska länder, de flesta av dessa är inriktade mot den egna marknaden. Sverige sticker, tillsammans med till exempel Luxemburg, ut med en relativt stor andel tjänster även riktade mot andra länder än Sverige.

 

Detta gäller antalet tjänster och säger inget om deras marknadsandel av intäkterna. Eftersom de två största tjänsterna, iTunes och Netflix med Europakontor i Luxemburg, är USA-ägda är den amerikanska marknadsandelen sannolikt betydligt större än 48%. Även om det alltså finns svenska tjänster med inriktning även på andra marknader än den inhemska är frågan om möjligheterna att konkurrera med de stora tjänsterna är så stora.

 

En oroväckande bild av effekterna gavs av en bioägare och producent från Portugal under Europa Cinemas möte i Cannes. Stora USA-ägda tjänster dominerar på VoD-marknaden. De köper rättigheterna för all distribution för en stor del av den inhemska produktionen. De väljer sedan att i stor utsträckning endast släppa dessa titlar till VoD. En fördel kan vara att många teoretiskt därmed kan se filmerna men eftersom andelen av befolkningen som har tjänsterna är begränsat blir spridningen av den inhemska produktionen också begränsad, och den hamnar inte på bio. En stor nackdel är att utbudet på bio blir ännu mer dominerat av det amerikanska utbudet.

 

Enligt ett pressmedelande från EAO igår är den amerikanska dominansen på TV-marknaden för barn stor. 162 av de 320 barn-TV-kanaler som finns i Europa är USA-ägda och ingår i stora mediakoncerner som Time Warner, The Walt Disney Company och Viacom. Disney Channels olika kanaler är populärast i ett stort antal länder. 21 av de 320 är public service kanaler, SVT Barnkanalen lyfts som ett exempel och är den populäraste i Sverige enligt EAOs uppgifter.

Ja. I korthet kan man alltså säga att vi på Filminstitutet inte håller med Christoffer Fjellner att kulturundantaget handlar om fransk kulturprotektionism. Det handlar om att kultur behövs för att vi som medborgare ska kunna förstå oss själva och vår egen samtid och inte hela tiden behöva spegla oss i amerikanska värderingar. Och det handlar också om att vi i europa ska ha en rimlig chans att vara kulturutövare, och det är arbetstillfällen det med.

Helt enkelt. Tack Frankrike för att ni stod på er. Kulturundantaget är helt avgörande för vår svenska kultur i allmänhet och filmkultur i synnerhet.