Kort är bra

Igår invigde jag den internationella kortfilmsfestivalen i Uppsala.
Den gamla Slottsbiografen var full av en entusiastisk publik och festivalledningen, på bilden Niclas Gillberg, med 130 volontärer har som vanligt lagt ned massor med tid och kärlek på att skapa ett festivalprogram som, enligt Eva Edwardsson från kulturnämnden, kan nå ALLA.
Kortfilm är ju fantastiskt i att det i ett så lättillgängligt format kan beröra så djupt – när det är riktigt bra. Och när det inte är riktigt bra så går det ju fort över!

Ungefär så känns det för oss vad gäller fjolårets anklagelser om illegal uppladdning från Filminstitutet. Vad som då kändes som ett långt, dyrt och tungt arbete att värja sig emot är idag över. Åklagaren har lagt ned förundersökningen. Varken materialet i anmälan eller ytterligare införskaffat material kan ens styrka att ett intrång i några rättigheter har skett. Än mindre att de skulle skett på Filmhuset.

Skönt! I historiens ljus kommer den tiden verka kort. Bra.

Lite slut

Vi hade igår det andra Filmrummet. Kulturministern kom och presenterade filmpropositionen och samtalade efter.

Cecilia Garme Lind ställde ganska spetsiga frågor till både ministern och mig. Bra tycker jag – och jag är väldigt glad att ministern deltog i detta. Tanken var inte att hudflänga varken henne eller propositionen, samtidigt är det svårt att inte kommentera att budgeten inte följer med ambitionerna i filmpolitiken.

Att som minister sätta sig framför den bransch man vet vill få mer pengar och har andra starka åsikter är generöst och modigt.

Själv tycker jag propositionen bara ger möjligheter. I det budgetunderlag som vi lämnade in före sommaren beskrev vi mycket av det som nu återfinns i propositionen. Saknas bara finansieringen, men det finns ju nya budgetäskanden till 2014…!

Nu är jag ganska slut faktiskt. Två lyckade (tycker jag) Filmrum har tagit rätt mycket energi. Samtidigt hamnar vi mitt i diskussionen om film säljer vapen, enligt artikel i DN.

Vi som Filminstitut arbetar med export av svensk film. Vi samarbetar med Svenska Institutet och UD när de arbetar Sverigefrämjande eller med export av kreativa näringar. Oavsett om DN har rätt eller fel i detta fall så har vi fått oss en tankeställare. Vi har lärt oss att fråga inom vilka sammanhang vi samarbetar. Själva har vi redan avtal med festivaler om att vi inte samarbetar med dem om temaveckor med svenskt fokus om de även samarbetar med aktörer inom vapen, tobak eller som kränker mänskliga rättigheter.

Bejublad premiär

              

Igår invigde vi Filmrummet med att ha Germaine Greer på besök. Här finns en förhandsintervju, jag lovar att det är värt att gå in och se hela föreläsningen när den läggs upp den 11 oktober.

Germaine är lika vältalig, snabb och rolig som 1971 då Town Bloody Hall spelades in. Vi visade filmen för vi ville också statuera exempel på vilka debatter vi vill se i Filmrummet. Filmen kanske inte visade sanningen, att debattklimatet inte var vildare och högre då (Karolina Ramqvist frågade om så var fallet, men det tycker inte Germaine), men den visade ändå ett rum fyllt med människor som vill uttrycka sig.

Jag hoppas vi får se mycket av sådant i framtiden här på Filmhuset. Får jag tolka den blandade (mest unga), fullsatta Bio Victor-publiken så håller de med mig. Det blev stående ovationer!

På förekommen anledning

Då och då får jag förfrågan om jag inte kan skriva på min blogg om pågående projekt som någon har.

Jag gör aldrig det. Min blogg är en plats för mina egna reflektioner, ibland för pågående projekt som (jag tror) jag har hittat själv.

Jag kan inte bli andras språkrör (till skillnad från sponsrade bloggar), då förlorar jag både lust och trovärdighet.