Inkludera och inte exkludera

Vår tillträdande långfilmskonsulent Baker Karim var idag gäst i morgonsoffan. Se gärna det här; del ett och del två.

han uttryckte sig både tydligt och klokt, känns verkligen roligt att få honom som kollega. Jag tycker också att han gav uttryck för precis det som alla konsulenter här gör, nämligen att man letar efter berättelser oavsett story.

Baker förklarade det med att han kommer söka kvalitet i berättelserna som ska bottna i ett engagemang som är angeläget. Man skulle då tro att det betyder att allt ska vara socialrealism, men det är precis det som det inte behöver vara. Det man vill berätta kan också komma till uttryck i en story förlagd i science fiction-miljö eller som familjekomedi. Oavsett genre så letar de berättelser som är angelägna.

Faktiskt var det något som kollegorna från europa sade karakteriserar svensk film. Även om vi har en crime-film så har karaktärerna fler bottnar, och filmerna tar upp ett samhällsfenomen.

Sedan ska det göras med kvalitet ur fler perspektiv förstås. men berättelsen är kärnan de letar efter. Och med det sagt gäller det att leta i alla idéer, oavsett kön och etnicitet bakom. Det handlar, som Baker sade, om att inkludera och inte exkludera. 

Så sant.

Filmintresse

Det är nu en vecka sedan vi arrangerade vårt 50-års jubileum som hade betoning på kunskap om filmens förutsättningar, både kulturpolitiskt och innehållsmässigt. Det roligaste var inte att så många kom, i snitt över 200 per seminarium, utan vilka som kom.

Det var nämligen en stor blandning av besökare; stora och små produktionsbolag, politiska tjänstepersoner, branschorganisationspersoner, kreatörer, studenter och en och annan bara intresserad. Alla hade sina favoriter, och naturligtvis åsiker, om innehållet. Allt kan nu ses på vår sajt genom de upplagda filmerna.

Jag själv reagerade främst på reaktionerna av det samtal som Cecilia Lidin ledde mellan de europeiska VDarna från de olika filminstituten. För mig innehöll inte vårt samtal något nytt, men det stod verkligen klart för mig att det som är självklart för oss verkligen inte är det för andra. Så många som kommit fram efteråt och pratat om vad de hörde, hur intressant det var. För mig är det intressantaste att få insikten om att gräset inte är grönare på andra sidan. Inget system är perfekt och våra utmaningar liknar varandra. Att vi kan lära av varandra, ta efter framgångarna men undvika dåliga erfarenheter. Framför allt vara öppna mot branschen med hur vi tänker. så vi blir både tydligare men också ger chansen att få höra reflektionerna. Övriga VDar var också otroligt glada efteråt. De har inte bara fått en jämförande analys, de fick också gratis dra sina egna slutsatser.

Sedan tog jag också otroligt stort intryck av Anna Pettersson, skådespelaren som satt upp Frk Julie på Strindbergs Intima. Hon förskar just nu på STDH, och pratade om autencitet, skådespeleri, naturalism. Jag gick sedan och såg pjäsen, med henne själv i alla roller och som enda hjälp fden rörliga bilden. För den som har lite tid över rekommenderar jag verkligen föreställningen. Det är skpdespelare som skapar en berättelse i mångt och mycket, det vet man kanske. men att så under huden se det var verkligen en stark upplevelse.

Just nu sitter också alla våra press- och kulturattachéer i Bio Mauritz och tillbringar dagen med att förstå hur de med hjälp av film och kultur kan stärka Sverigebilden. Filmintresset är större än någonsin. Yacka för det!

Inspirerande start

Idag presenterade Bengt Toll sin utredning om ”Filmens framtida förutsättningar”, på uppdrag av Film och TV-Producenterna.

Bio Mauritz var nästan fullt och många hade frågor. En bra kick-off för vårt 50-års jubileum som startar imorgon med en filmpolitisk förmiddag; Hur kom filmavtalet till och hur ser filmpolitik ut i andra länder?
Av engagemanget idag att döma så blir det en spännande dag imorgon!

Under vårt jubileum rekommenderar jag också alla att gå in i vårt bibliotek dör vi har en utställning med filmkostymer från olika tidsepoker. Otroligt fint – kanske skulle det permanentas i väntan på ett filmmuseum?

Vad ska man ha stöd till för?

I dennavecka firar vi 50 år, vilket jag hoppas inte har undgått någon. Störst efterfråga är det på festen, som tyvärr av såväl ekonomiska som utrymmesmässiga skäl inte inrymmer alla som vill komma.Men vi ska också diskutera villkoren för filmskapandet, både ur ett kulturpolitiskt och konstnärligt innehållsmässigt perspektiv. Det finns en del platser kvar.

Intressant nog har det kulturpolitiska seminariet minst deltagare. Branschen är fylld av åsikter, men när det ges tillfälle till kunskap så fylls inte lokalerna. Bland annat har vi gjort en studie över åtta länders kulturpolitiska uppdrag, vi får besök från deras respektive Filminstitut för att diskutera hur de uppfattar sina uppdrag i relation till att skapa film med hög kvalitet (originalitet, hantverskskicklighet och angelägenhet). Alla ni som har åsikter, kom tycker jag!

Det seminarium som fylldes snabbast är det som handlar om utvecklingen på drama-serie sidan. Var sker berättelsernas utveckling, från film till TV? Passande kom det idag en artikel i danska Politiken; ”TV-serier är Danmarks nya kulturguld” hävdar en tidigare programchef på danska public service TV2, Keld Reinicke. Danska Filminstitutet, vars VD kommer till vårt seminarium, får 120 DKR direkt från TV2, samt DR (Dansk Radio) som ska gå till produktion av dansk film. Nu föreslår Reinicke att detta stöd istället ska riktas bara till TV-serier. Naturligtvis är han inte oemotsagd.

Grunden för Reinickes argumentation är att det är TV-serierna som är det nya heta, det som gör internationell och kommersiell framgång. Och det kan man ju näringspolitiskt tycka är ett gott skäl för att satsa mer pengar in i den framgångssagan.

Men frågan är väl ändå vad man har kulturpolitik till? Filmkonsten som sällan är en kommersiell framgång har andra skäl för att få stöd. Om man nu tror att filmen spelar en viktig roll för att berätta berättelser om vår samtid, att gestalta känslor och erfarenheter, att utmana den rörliga bildens utveckling och att den har en naturlig plats som kulturuttryck så är väl det skälet till att den ska få stöd?

Att sluta stödja kulturuttryck för att de inte är kommersiellt framgångsrika skulle innebära att man helt enkelt skulle skrota kulturpolitiken. Tänk att kommersiella framgångar kan bli en sådan fälla. Det är inte många kulturuttryck som behöver tänka på det!

Kul kväll efter kul helg

Först bokmässa i Göteborg där jag träffade massor av folk. Fascinerande att man kan hamna på en rulltrappa och knappt komma av för att man träffar så många man känner. Lätt sätt att mötas!

Vi hade som vanligt en monter (har man bibliotek så har man) och det var ett stort intresse för främst http://www.filmarkivet.se. Men vi arrangerade också ett antal seminarier som blev välbesökta. Det som väckte störst beundran var vårt tre-timmars seminarium på söndagen där Jan Göransson, vår presschef, intervjuade Jörn Donner, Gunnel Lindblom, Stefan Jarl, Sara Kadeford, Gabriella Pichler och Tove Torbiörnsson. Mellan intervjuerna naturligtvis film. Fullt nästan hela tiden och mässans första 3-timmars seminarium. Kul!

Så ikväll ett möte med filmbranschen i vårt lunchrum. Alla fick ställa vilka frågor de ville till mig. Tyckte själv det var väldigt roligt att få frågor ställda direkt till mig istället för att höra allas åsikter på omvägar. Tyckte det blev en bra spridning på frågorna och jag hoppas svaren kändes ok. I varje fall en trevlig form av möte. Ger mersmak inför våra heldagar 16-17 oktober. Det finns mycket att prata om!