Med stöd från Obama

I onsdags var jag med i Babel Bio. i SVT Jag hade gärna pratat om det jag trodde jag var inbjuden att prata om: vad jämställdhet och mångfald gör för kvaliteten, och därmed för publiken.  Men så blev det inte.
Istället fick jag återigen prata om problemen för den breda, publika filmen. Att behöva prata automatstödet igen var en stor besvikelse. Många har insett att automatstödet inte fungerade som önskat,  och därför ändras det. Automatstödet är en viktig del av problemet, men situationen  för den publika filmen är varken unik för Sverige eller unik historiskt. Att påstå att Filmsinstitutet just nu skulle vara orsaken är faktiskt lika rätt och fel som det alltid varit. Rätt för vi skulle kunna vara bättre på att hitta och stötta publik film, fel för att vi bara är en del av filmskapandets alla förutsättningar.

Sanningen är att svensk marknadsandel varit i snitt 22 procent de senaste 15 åren, drivet av ett fåtal titlar varje år. I år var den 20 procent. Den frustration Charlotta Denward ger uttryck för i Babel Bio är alltså korrekt, men den borde inte vara ny. Och den borde inte bero på hur vi driver frågor sedan fyra år.

I programmet hade jag hellre velat prata om den breda och fina repertoar vi har på svenska biografer. Med En man som heter Ove, Martha & Niki, Efterskalv, Tjuvheder, En underbar jävla jul och så vidare. Det är filmer som på olika sätt och trovärdigt speglar hur det är att vara människa i Sverige idag.

Vårt uppdrag är att stärka den svenska filmen, att såga den på det sätt som skedde i Babel Bio är kontraproduktivt. Och fel. Vi har inget nytt avgrundsdjup, vi har samma gamla uppdelning som riskerar att kvarstå. Om vi inte börjar utforska det nya lär inget nytt hända. Varken för de konstnärligt utmanande filmerna eller för att få fram breda publika.

Det känns skönt att lägligt få stöd av president Obama. Han identifierar kopplingen mellan vad som syns framför kameran, mångfald, med publika framgångar. Att driva jämställdhet och mångfald är EN av de strategier vi har för att höja både kvalitet och publik för svensk film. Övriga strategier finns i vår verksamhetsplan som styrelsen beslutade i december.

Vikten av respekt

Jag har precis landat efter en semester och hamnat i situationen där vår långfilmskonsulent Baker Karim på sin FB-sida uttryckt sig olämpligt och kränkande mot Ann Heberlein i synnerhet, men även mot andra människor som lider av psykisk ohälsa. 

Baker har nu bett om ursäkt på sin FB, även via medier. Jag vill här också be om ursäkt för den kränkning som skett. Det vore  oacceptabelt om det upprepade sig, och det har vi förstås pratat internt mycket om.  

Men frågan kommer förstås vad vår hållning är när en av våra offentliga personer uttrycker sig så. 

Filminstitutet har en enormt viktig roll för svenska filmare. De som kommer till oss och söker pengar ska kunna känna förtroende för oss och konsulenterna. Självklart har det förtroendet fått sig en allvarlig törn. 

Vi har tidigare haft gemensamma samtal med hela personalen om vad vi som anställda på en offentlig organisation får säga och inte säga, och vad som är lämpligt och inte lämpligt. Att dra tydliga och skarpa gränser för vad man får eller inte får säga är omöjligt, det handlar om omdöme och respekt. Respekt för hur det uppfattas och tas emot externt. Det samtalet måste hållas levande så att alla känner att de vet vad som kan uttryckas och inte. Men en kan aldrig garantera att det enskilda personer säger inte kan uppfattas olämpligt ändå. 

Vi menar att det fria ordet är en av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati. Att förbjuda medarbetare att uttrycka sig skulle helt strida mot den principen. Men samtidigt är det då enormt viktigt att alla iakttar våra värdeord kunskap och respekt. Genom att alltid försöka ha så mycket objektiv kunskap som möjligt, och alltid förstå vilken maktställning vi har som stödgivare hoppas vi att uttalanden hamnar inom ramen för det acceptabla. 

Vårt tredje värdeord är mod. Det kräver mod att ha tillit. Efter dagens samtal internt litar vi på att detta inte ska upprepas. Kostnaderna för vår trovärdighet skulle i så fall bli mycket höga.