Insikter i Sigtuna

Vårens två chefsdagar har avslutats idag. Jag sitter just nu, trött men nöjd, på ett plan på väg till Strasbourg och funderar igenom vad vi hunnit gå igenom.

Ganska mycket, tycker jag. Framför allt användes tid för att göra olika scenarier över vad digitaliseringen i det stora hela kommer att betyda för Filminstitutet om fem år. Charlotte Sundåker, styrelseledamot och fd VD på Hyper Island, ledde oss genom materian. Resultatet blev förstås en blandning av möjligheter och utmaningar. Egentligen inget nytt, vi har arbetat med digitaliseringen i många år nu. Och på många olika sätt. Vi har förutsett framför allt utmaningarna. Men det är viktigt också att bekräfta att vi fortfarande känner att vi är på rätt spår.  Och en hel del möjligheter hade vi missat….

Den största knuten att lösa för oss är vad vi definierar med film. Hur ska det begreppet kunna innehålla rörlig bild i vidare bemärkelse utan att vi för den skull gör anspråk på att vara ett institut för all rörlig bild? Det har vi nämligen varken uppdrag eller resurser att vara. Men att film är så mycket mer än kort, lång, spelfilm och dokumentär kan vi alla konstatera. Att vidga begreppet har många konsekvenser; för våra samlingar, våra stöd, och arbetet med filmkunnighet. Vi hade många intressanta diskussioner vi ser fram emot att föra med andra kollegor och med Råden.

Utmaningen med demokratiska grunder

I SvD igår ställde Kurdo Baksi tre öppna frågor till mig som Vd på Svenska Filminstitutet i anledning av en film som ska visas här. 

På lördag har vi alltså hyrt ut en av våra biografer för en filmvisning. Detta sker hela tiden i våra biografer, exempelvis hyrs de ut till en japansk filmvisning på fredag kväll, en indisk på lördag eftermiddag, ytterligare en annan turkisk filmvisning på lördag kväll (alltså samtidigt som den ifrågasatta filmen Reis ska visas) och avslutningsvis på söndag arrangeras filmvisning för syriska flyktingar av organisationen Refugees Welcome Stockholm. 
Vi efterfrågar normalt inte syftet med en filmvisning eftersom vår verksamhet vilar på de demokratiska friheterna om yttrandefrihet, åsiktsmångfald och mötesfrihet.
Det är olyckligt att det visar sig att filmen som ska visas är Reis, som framstår som en propagandafilm för President Erdogan samtidigt som Erdogan, som vi alla vet, lägger ned mycket pengar på att bedriva valmöten inför valet den 16 april. De som hyrt lokalen är inte UETD (Union of European Turkish Democrats) som Baksi hävdar utan en svensk förening utan synbara kopplingar till UETD. När vi tackade ja till bokningen gjorde vi det alltså utan kunskap om filmens faktiska innehåll, eller syfte. Som sagt hyr vi samtidigt ut den andra biografen till en annan turkisk organisation som för femtonde året ordnar filmvisning för turk-svenskar. Med dem har vi ett mycket uppskattat samarbete och filmerna har alltid varit av vanlig underhållningskaraktär. 

Även om vi är djupt emot Erdogans försök att begränsa de demokratiska friheterna i Turkiet kan vi inte stoppa en filmvisning dit människor frivilligt kommer bara för att vi ogillar Erdogans försök att begränsa demokratin. Däremot kommer vi se över våra riktlinjer för uthyrning av biograferna för framtiden. Vi vill inte att våra lokaler används för att bedriva valkampanjer för något val eller politisk person. 
Däremot solidariserar vi med alla människor, både kulturarbetare och andra, som fängslats eller avskedats i Turkiet när de har använt sig av det som var de demokratiska rättigheterna till yttrandefrihet och mötesfrihet. Det är viktigt att vi solidariserar med dem och inte samtidigt själva begränsar samma friheter för att vi inte gillar innehållet i en film.