Filmens Konung

Så här från Afrikas savann vill jag bara utnämna Malik till filmens konung.
G R A T T I S!!

Viktiga saker före lite ledighet

Idag var jag i Gomorron och pratade jämställdhet, dokumentärer (Searching for Sugarman), debutanter och digitaliseringen av vårt filmarv. Alla viktiga frågor och jag är verkligen glad för tillfället.

Det kom också lägligt efter vårt Filmrum igår kväll. Nästan ett hundra dokumentärfilmare kom för att förstå vad mer pengar, men inte fler konsulenter kan betyda för dem. Det blev ett bra samtal tycker jag. Jag hoppas det stod klart för de som var där att vi satsar främst på att bibehålla spretigheten och mångfalden av berättelser, att vi satsar mer pengar i varje projekt snarare än fler projekt, att vi gärna skulle få in barn/ungdoms-projekt och att vi skulle önska en konsulent till. Fler samtal kommer säkert följa.

Så idag, efter ett styrelsemöte, så hade vi personalgenomgång. Där fick vi höra Malena Janssons arbete för barn/ungdomsfilm och filmkunnande. Malena höll ett brandtal för barns rätt att framför allt vara människor och inte yngre människor, och därmed ha sin fulla rätt till samma mångfald i berättelserna som äldre människor får. Malena har skapat en ”tvärvetenskaplig” grupp inom Sfi, med representanter från alla delar av huset (bla Cinemateket och produktionsstöd) som gemensamt nu arbetar för att verkställa vår handlingsplan. Det arbetet har visionen att man ska kunna skrota begreppet barnfilm och bara prata film med samma rätt oavsett målgrupp. Mycket inspirerande. Efter det visades den prisbelönta kortfilmen ”Första gången” av Anders Hazelius.

Nu väntar semester!

 

Trötta tankar

På väg hem från Berlin efter den sista svenska premiären. Idag sågs en fin Eskil & Trinidad av 1500 barn, som ljudligt levde sig med i filmen. Roligt med en så delaktig publik!

Annars har de senaste fem dygnen gått åt till att se film (förutom alla 13 svenska, även 3 internationella). De svenska filmerna har fått ett fint mottagande över lag, och Simon Kloses TPB AFK har laddats ned mer än en miljon gånger nu. Fantastisk spridning av filmen. Sedan kan man konstatera att bara 3000 har betalat 10 US$. Hur man ska få folk att värdera skapandet kvarstår som fråga medan nätets möjlighet som distributionsform har bevisat sig.

Mia Engbergs film Belleville Baby har haft de bästa Q&A som jag har hört. Frågorna var varierade och intresserade och Mias svar detsamma. Verkligen roligt att vara med på.

Alla springer på möten, och jag själv har gjort en början på en intervjuomgång av andra finansieringssystem i andra länder. De får beskriva hur systemet är uppbyggt, men även deras egen analys av vad som är styrkor och svagheter inom de egna systemen. Alla system har för- och nackdelar. Även vårt. Inför kommande förhandlingar hoppas jag att vi kan lyfta dessa reflektioner in i förhandlingarna så man kan börja prata kanske med lite nya infallsvinklar.

Mycket snack och mycket verkstad

De senaste dagarna har jag pratat mycket om vår organisation. I morse var det uppstartsmöte med Statskontoret som ska analysera oss och vår roll i relation till omvärlden. Något jag som sagt välkomnar.

Igår hade vi också ett personalmöte om lönesituationen på Filminstitutet. Vi har sådana öppna möten om aktuella frågor med jämna mellanrum, allt från händelser i omvärlden som digitalisering eller interna frågor. Alltid roligt och intressant tycker jag att få diskutera med hela personalen. Skrev innan jul att det här varit det roligaste jobbåret hittills i mitt liv. Mycket tack vare att jag får jobba med personalen här.

Löner är aktuellt eftersom vi just haft lönerevision och vi de senaste året gjort ett stort jobb med att kartlägga lönenivåer för våra befattningar för att samma arbete och ansvarsnivå ska värderas lika. Vi har också gjort en jämförelse med omvärlden. Slår man ut det över ligger löneläget för personalen på Filminstitutet under snittet för andra jämförbara kulturinstitutioner. Det tycker jag i grunden inte är rättvist.

En angränsande fråga som jag pratade om i Göteborg förra helgen är nivån på vår administration. Den kommer det regelbundet frågor om i filmavtalssammanhang. Där finns det en gräns på 9% av administrationen. Mycket? Värt att veta är att 90-konton som hjälporganisationer har ett riktmärke på max 25%. När det gäller produktionsstödsavdelningen är jag snarare oroad för att arbetsbördan med många nya fler stöd som ska administreras.

En av våra stora utmaningar är det faktum att i vårt årliga anslag från regeringen sker ingen uppräkning för löner och andra fasta kostnadsökningar, trots att vi följer de årliga revisioner som förhandlas fram på central nivå mellan arbetsmarknadens parter. Faktum är att vi inte fått höjning av våra anslag alls sedan 2006. Det innebär att vårt anslag alltså urholkas för varje år trots att uppdragen är desamma. Vad innebär det i praktiken? En svår ekvation där vi ska få rum med den löneökning vår personal har rätt till enligt avtalen, de ytterligare löneinsatser vi skulle vilja göra för att komma till rätta med snedsitsar, de behov som finns i vår omvärld och inom våra verksamheter, nya uppdrag.

Vi påpekade detta i förra årets budgetunderlag, och kommer göra det igen i årets. Andra myndigheter har uppräkning. Det låter kanske som en formalitet men är alltså en fråga med stora praktiska konsekvenser.

Ja ja. Mycket snack. Det krävs också verkstad. Vi gör bra saker, vi ska göra ännu mer och ännu bättre. Kanske visar Statskontorets analys att vi redan är perfekta, annars ska vi se till att bli så nära perfekt man kan komma. Det hoppas jag vi får lön för.