Ja. I förrgår kom en överlycklig producent hem från Cannes. Utan bagaget men med den diamantprydda Guldpalmen. Vi mötte med champagne och blommor, för det här är värt att fira.
Det är historiskt. Det är stort. Det är inspirerande. Och det ska bli en vana!
Efter tre dagar i Cannes, vilket känns som en månad, börjar jag kunna summera. Och konstaterar att det har varit en bra festival för mig.
Dag ett innehöll premiären av den svenska samproduktionen Beauty and the Dogs, regisserad av Kouther Ben Hania och samproducerad av Laika Film och Andreas Roxén. Filmen visades i Un Certain Regard och fick stående ovationer. Mycket välförtjänt. Förutom dramaturgin, fotot och temat så var huvudrollsinnehavaren, Mariam Al Farjani, helt fantastisk. Samproduktionen uppstod på Malmö Arab Film Festival, en festival som verkligen etablerar sig på ett intressant sätt. Jag är glad att Magdalena Jangård och Suzanne Glansborg identifierade projektet så det blev en svensk samproduktion.
Kvällen innehöll också en middag inför vårt stora seminarium 50/50 by 2020 som vi gjorde med WIFT Nordic. Att få äta middag med Agnieszka Holland och Jessica Hausner är förstås en ära. För att inte tala om att få ha ett 40 minuter långt samtal på scen med dem om deras filmskapande och syn på kvalitet. Följt av presentationer och samtal om all utveckling som nu faktiskt händer i världen. På scen representanter från Norge, Irland och Canada.
Seminariet var fullsatt och följs idag upp av mig genom att jag sitter med i en panel arrangerad av franska regissörs- manusföreningen. Dessutom lyckades jag nu skapa en arbetsgrupp inom Efads (Europas alla filminstitut) om en gemensam hållning. Många länder ville delta, alltifrån UK, Frankrike och Tyskland till Polen, Serbien och Spanien. Arbetet bara fortsätter alltså.
Idag sitter jag på ett runda-bordssamtal om miljömedveten filmproduktion tillsammans med mina svenska kollegor Mikael Svensson (filmkommissionär Skåne), Mia Uddgren (Stockholm/Mälardalen) och Petra Rundqvist (Ystad kommun). Arrangeras av Screen med goda exemplen om vad som händer från både filmproduktion men även av finansiärer från ex Trentino och Sardinien. Det kommer hända mycket inom detta nu, vilket förstås inte är en dag för tidigt.
Men i allt detta har The Square av Ruben Östlund haft premiär. Stående ovationer i nio minuter (jag klockade) och en mycket engagerad publik under visningen. En så lyckad premiär skapade en god stämning på vår mottagning igår där vi också lyfte våra andra Cannes-deltagande filmskapare: Julia Thelin med Push it och Niki Lindroth von Bahr med The Burden. Så nedan en odyssé i det som väl ändå är Cannes signum; champagne, röda mattan och ovationer.
Anna Serner 