Här är ett just avslutat beslutsmöte för produktionsstöd och lanseringsstöd för ny svensk film. Alltid lika spännande att höra motiveringarna från konsulenterna.
Vi tar beslut om LOI (letter of intent), som gör att andra finansiärer får bevis för att vi avser att ge ett produktionsstöd, vi tar beslut om höga utvecklingsstöd och förstås själva prouktionsstödsbesluten. Jag säger vi, för det är ett lagarbete med väldigt tydliga roller. Konsulenten är den enda som ger beslut utifrån kvalitetskraven originalitet, hantverksskicklighet och angelägenhet. Controllers har kollat budget, spend, underliggande avtal och finansiering. Jag skriver under och tar ansvaret för att vi tar beslutet för skattebetalares pengar och i linje med våra uppdrag.
Efter besluten finns alla i rummet och alla tar chansen att ”fånga” någon som man behöver prata med. Det är svårt att slita sig från det rummet. Vi vet alla att besluten vi tar kommer påverka biorepertoaren om 1-3 år. Filmarna gör filmerna men vi ger dem möjligheten.
Därför har det varit så spännande att följa debatten om filmkritiken som har initierats av Jon Asp, med svar i Aftonbladet, DN och DN igen. Grunden i kritiken var att kritiken mot svensk film blivit för snäll och likriktad.
En av våra analytiker började gräva lite. Och se vad hon hittade, nämligen inte mer likriktad kritik – utan mindre:
Filminstitutet har systematiskt mätt recensioner för svensk film sedan 2006 och sedan 2010 även för utländsk film. Varje vecka hämtar Filminstitutet in filmrecensioner från 15 olika källor, där både dags- och kvällspress, landsortspress, tv, radio och filmsajter finns representerade. Det krävs fem unika källor för att inkluderas i betygsindex. Sedan 2012 finns detaljerade data i Filminstitutets databaser och betygssättningen kan analyseras på djupet.
För att undersöka om betyg blir mer eller mindre likriktade under årens lopp är en parameter standardavvikelsen. Det är ett spridningsmått som förenklat talar om hur stora skillnader det finns inom mätområdet. Är det inga skillnader mellan betygen blir standardavvikelsen 0,00. Detta är till exempel fallet med Roma, som enbart fick högsta betyg. Detta är väldigt ovanligt. Ett exempel på låg standardavvikelse för svensk film är Monika Z, som fick 0,29 i standardavvikelse. Filmen fick enbart fyror från kritikerna samt en trea från Sydsvenskan.
I genomsnitt över tid ligger standardavvikelsen på 0,70. En film som fick detta spridningsmått var Ensamma i rymden, med ett genomsnittsbetyg på 3,19 och en standardavvikelse på 0,7, vilket innebär att filmen fick fyror (till exempel i Sydsvenskan) och en tvåa (i Dagens Nyheter) och däremellan en mängd treor. En film som fått en hög standardavvikelse är till exempel Lyckligare kan ingen vara, med en standardavvikelse på 1,21. Den fick flera ettor, bland annat i Kulturnyheterna och Moviezine, men samtidigt fyror i till exempel Aftonbladet och Filmtopp.
Ju högre standardavvikelse desto mer oense är filmrecensenterna.
Hur har standardavvikelsen utvecklat sig över tid?
Genomsnittlig standardavvikelse över tid
Den genomsnittliga standardavvikelsen ökar sakta över tid. Recensenterna blir mer och mer oense om betygen, även om det är en svag tendens. Mer likriktad tycks filmkritiken däremot inte bli.
Förutom att titta på medelvärdet över standardavvikelsen kan man även titta på spridningen av densamma.
Filmrecensioner – spridning över tid
Den här grafen, som kallas ett låddiagram eller lådagram, visar på spridningen av värdena. Ju större ”låda”, desto större är spridningen. Var i höjdled lådanbefinner sig visar också hur oeniga kritikerna är överlag. I grafen kan vi se att lådan snarare blir större än mindre, och precis som medelvärdet så ökar den svagt över tid. Detta visar återigen på att kritiken blir mer och mer olik, mer yvig. Staplarna ovanför och under lådorna visar på det maximala värdet i standardavvikelse under varje år, och även dessa blir större och större. Den genomsnittliga oenigheten ökar alltså, såväl som bredden av olika betyg och olika åsikter.
Vad gäller svensk och utländsk film visas dengenomsnittliga spridningen av betygen
i nedanstående graf. Svensk och utländsk film ligger nära varandra med några undantag och tycks inte utvecklas åt olika håll. I urvalet för de utländskafilmerna finns dock betydligt fler filmer, totalt 1308 filmer ingår i den utländska gruppen, mot 252 i den svenska. En svag tendens är dock att recensenterna var något mer ense om svensk film 2012 jämfört med utländsk film, en skillnad som sedan dess har minskat till att 2018 vara densamma (0,71).
Genomsnittlig standardavvikelse för svensk och utländsk film
Enstaka filmers betyg
I kulturdebatten har två regissörers filmer diskuterats ytterligare: Äta sova dö respektive Amatörer av Gabriela Pichler samt Tjuvheder respektive Goliat av Peter Grönlund.
Recensionsindex för filmerna
Amatörer och Goliat från 2018 fick båda lägre genomsnittsbetyg än regissörernas tidigare filmer, Äta sova dö från 2012 och Tjuvheder från 2015.
Betygen för respektive film från de olika filmrecensenterna kan studeras i detalj. (Filminstitutets recensionsindex byter ibland ut källor, exempelvis då vissa tidningar slutar med filmbevakning eller som i exemplet Gomorron Sverige, som 2017 slutade sändas. I vissa fall har inte samma källa recenserat båda filmerna. )
Betyg Äta sova dö och Goliat
De allra flesta recensenter har gett Äta sova dö ett högre betyg än Amatörer. Undantagen är Dagens Nyheter som gav Äta sova dö en fyra och Amatörer en femma,. Även Moviezine gav en etta till Äta sova dö och en trea till Amatörer. Individuella variationer förekommer alltså men helhetsbilden blir att Äta sova dö får ett betydligt högre genomsnitt.
Betyg Tjuvheder och Goliat
I fallet Tjuvheder och Goliat har samtliga recensenter förutom Dagens Nyheter gett högre betyg till Tjuveder.
Vad gäller dessa fyra filmer har Dagens Nyheter och i ett fall Moviezine bedömt filmerna annorlunda än majoriteten av recensenterna. Men genomsnittsbetyget för filmerna gör tydligt gällande att Tjuvheder och Äta sova dö får högre betyg än regissörernas efterföljande filmer. Filminstitutets recensionsindex hämtar betyg från 15 olika källor, just av den anledning att det ska vara en bred bas för genomsnittsbetyget.
Filminstitutet gjorde 2018 en genomgång av de olika källorna i recensionsindex, för att undersöka vilka källor som gav mest likriktade och mest olika betyg. I den genomgången placerade sig Dagens Nyheter på den mer yviga halvan av källorna. Allra mest olika betyg gav Nöjesguiden och TV4:s Nyhetsmorgon gav de mest likriktade. Se den grafen här.
Analys och text: Jenny Wikstrand
Anna Serner 