Filmpolitik i hela landet

Denna vecka har varit fylld av svensk kulturpolitik. Jag har verkligen mött alla nivåer; nationell, regional och lokal.

Det började på tisdagen när kulturministern bjöd företrädare för några myndighetsutövande organisationer på lunch med den politiska ledningen. Alice Bah Kunkhe och Per Ohlsson Frid berättade hur de arbetar med att få med kultur- och demokratifrågorna inom regeringen. Positiva signaler om hur statsministern bjudit in fyra departements statssekreterare för att prata Sveriges framtid som nation. Det var bland annat statsbyggnadsfrågor och infrastruktur men också kultur och demokrati. Per Ohlsson Frid har också varit inbjuden att prata för statssekreterarna för rikets säkerhet. Ett stort framsteg att kulturen ingår i de stora frågorna för Sverige som land!

På onsdagen åkte jag till Luleå för att delta i Kulturskolekonferensen. En väldigt lokal kulturform, som bekostas av kommunerna. Där var kulturministern igen, och pratade engagerat om att just Kulturskolorna är grogrunden för våra medborgares kulturutövning. Tyvärr väldigt sällan med filmskapande på utbudet. Jag själv deltog i en panel om frågan hur Kulturskolans framtid ser ut. Att det inte finns filmskapande på utbudet kan bero på att det inte finns någon utbildning för filmpedagogik. Vem ska ta ansvar för det? Kulturdepartementet eller utbildningsdepartementet? Något att adressera i remissvaren för den Kulturskoleutredning som presenteras i september. Vi i Luleå enades alla om att vi alla ska påpeka behovet av samverkan mellan de två departementen (som faktiskt är bättre nu än på länge, men med lång väg kvar), och mer medel för att film och andra nya konstformer inte ska kannibalisera på Kulturskolans befintliga innehåll, utan måste läggas till.

Så igår och idag har vi haft konferens med alla regioner inom Samverkansrådet i Kulturrådets regi. Regionerna, länen, som har både den kommunala och regionala nivån inom sina kulturpolitiska ansvarsområden. Naturligtvis har vi pratat om förslaget om ombildning till sex storregioner. Förslaget, som inte haft kontakt med oss inom kulturen (och som tydligen nämner kultur kanske en gång i sin utredning…), verkar de flesta tycka vara gynnsamt för produktion. Produktionsstödcentra kan på ett vettigt sätt fånga in produktion och talangutveckling. Däremot är det svårare att se hur det lokala kulturlivet påverkas. Kulturskolor, biografstöd, skolbio osv sker på kommunal nivå med väldigt olika förutsättningar. Det återstår att se hur befintliga resurscentra kan behålla den lokala spridningen men samtidigt dra nytta av möjligheterna att dela experter, projekt och erfarenheter.

Per Ohlsson Frid avslutade Samverkanskonferensen. Han beskrev hur kulturpolitik måste byggas hela tiden, att vi blir aldrig färdiga. De stora frågorna om framtiden är också kulturens stora frågor. Och filmens stora frågor ligger nu i en filmproposition som ska hålla ihop hela landets filmpolitik på alla nivåer. Därmed slöt scirkeln.

Nöjd i Albanien

Samma dag som presskonferens och debattartikel om den nya filmpolitiken kom, åkte jag till Albanien.

På håll har jag kommenterat, och läst kommentarer. Utan att veta helheten av propositionen så är jag än så länge väldigt nöjd. Jag tycker regeringen verkar ha tagit ett helhetsperspektiv och lyssnat in alla remissinstansers synpunkter. Säkert kommer det finnas delar som kommer diskuteras, men framför allt kan vi nu gemensamt med alla branschaktörer försöka skapa förbättringar.

Filminstitutet har redan fått uppdraget i vårt regleringsbrev att förbereda för den nya filmpolitiken. Nu vet vi mer åt vilket håll förändringarna ska leda. Vår tanke är nu att bjuda in till ett Filmrum i april där vi berättar mer om hur vi ser på propositionens innehåll. Inga större förändringar i stödordningen kommer kunna ske förrän tidigast mitten på 2017, troligtvis inte förrän 2018. 2016 blir utvärderingens och konsekvensanalysens år, i nära samråd med branschen trots att råden ännu inte är på plats.

Jag varnade idag Eurimages (som jag är i Albanien för att beskriva vårt jämställdhetsarbete för) att de kommer få ännu fler svenska kvalitetsprojekt att finansiera i framtiden. För det är ju klart, alla förändringar ska förhoppningsvis leda till högre kvalitet i alla filmer. Kunde dock inte låta bli att le lite till Erik Helmerssons ledare idag. Insiktsfullt konstaterade han att oavsett alla önskemål från departement så är det filmskaparna själva som gör filmerna.

Helt sant, var och en har att göra den bästa möjliga filmen för de pengar den får! Då blir även Eurimage lika glada som de var i går kväll, när den formella middagen avslutades med dans. Trevlig helg alla, hoppas ni får dansa.