Eftertanke

Det är dags att ta lite tid för eftertanke. När man upptäcker att man jobbar så mycket att räkningarna inte betalas pga av tidsbrist är det kanske dags att samla ihop allt till en helhet. Yrkesliv och privatliv löper trots allt parallellt, och båda mår bäst av att båda mår bra.

Det är helt enkelt lätt att man springer så mycket att man inte hinner sköta hygienfaktorer (det finns ju ett och annat politiskt exempel på det..). Jag kan därför inte annat än småle åt Filmpool Nords uppföljningsmail efter årets Filmkonvent. Jag närvarade första dagen, som var övervägande bra tyckte jag. Men det är klart att jag har nåtts om Stig Larssons avslutningstal, som i runda slängar (vad jag förstått) gick ut på att konstatera att kvinnor ska vara glada för de insatser de får lov att göra i filmen, för mer är de inte värda, och att det var bättre på barnagans tid.

Nu skickar Filmpool ut en kommentar;

”Under konventets sista dag gav filmkonventets hemliga gäst, Stig Larsson, sina personliga reflektioner. Filmpool Nord har beslutat att bemöta hans anförande. Vi på Filmpool Nord kan inte ansvara för den mångfald av åsikter som ryms inom den svenska filmbranschen, då det kommer till frågor rörande genus och jämställdhet. Som arrangör är det inte heller möjligt eller önskvärt att detaljstyra talarnas framföranden. Däremot kan Filmpool Nord bemöta Larssons uttalanden och på så sätt poängtera vikten av ett fortsatt jämställdhetsarbete inom den svenska filmbranschen. Av den anledningen har vi bett vår följeforskare Jennie Olofsson att kort diskutera filmbranschen utifrån ett genusperspektiv.”

Det gäller att hålla tungan rätt i mun i alla detaljer. Man måste se till att ha tid för eftertanke för att inte hamna i klaveret. Jag kommer säkert hamna där många gånger själv men passar på att tillbringa de kommande veckorna till just eftertanke och inte bloggskrivande.

Så; Goda Helger och Många Eftertankar. Vi ses efter trettonhelgen.

2013 ett succéår

En gång i månaden fattar jag beslut. Om produktionsstöd och olika visningsstöd.

Ganska många miljoner i produktionsstöd beslutar vi om varje månad, trots att så många får nej på sin ansökan. Eftersom vi ger så mycket nej är det viktigt med bra underlag inför mötena. Hur motiverar konsulenterna sina beslut helt enkelt.

Det är väldigt roligt. Visserligen blir det inte film av besluten förrän om ett till flera år, men eftersom konsulenterna oftast redan levt med filmidéerna under lång tid kan de livligt beskriva handling, förutsättningar och tänkt publik. Man ser nästan filmerna framför sig. Jag får under samma en och en halv timme höra om alla kortfilmer, dokumentärer, barn/unga-filmer och långa spelfilmer. Jag önskar att fler kunde få höra berättelserna innan de blir färdig film. Här har ju inte omständigheterna vid inspelning, klippning eller distribution spelat in. Alla filmer är därför succéer.

Det är verkligen en mångfald av berättelser! Herregud vad många fantastiska idéer det finns! Att alla sedan inte blir lika kritikerrosade och publikframgångar som de framstår på idéstadiet är verkligen synd – och visar hur svårt det är att göra film.

Men som sagt. Idag såg bioåret 2013 ut som ett riktigt succéår!

Bråkig, eller modig?

Idag kommer jag få ta emot titeln Årets Bråkigaste, av tidningen Passion for Business.

Toteln går till den som vart; ”nydanande, modig och kreativ”. Det är ju inte så bråkiga eptitet. men nu har de valt den ”roliga” titeln efter grundaren Anna Bråkenhielm.Oavsett runrilval är jag glad och stolt. Jag tycker man ska vara just nydanand, modig och kreativ. om andra tycker jag är det blir jag verkligen glad.

Dessutom vet jag att många unga tjejer i näringslivet uppskattar att jag är öppen med hur det är att vara kvinna i en ledande position. Det kräver en viss strategi att hantera motstånd, att tolka koder och att orka höra snack om inkompetenta kvinnor. Om jag kan bidra till att fler kvinnor får ledande positioner genom att berätta om mina erfarenheter så gör jag gärna det. Kanske kan det inspirera en och annan man att gå emot strömmen också…

Så tack, Passion for Business för hederstiteln. jag ska förvalta den efter bästa förmågs!

Presenterat

Nu har vi presenterat PWC-rapporten som inte kan hitta några spår som knyter oss till de påstådda illegala handlingarna.

Polisen utreder frågan, och innan de lägger ned förundersökningen eller presenterar en misstänkt, kan man aldrig utesluta att det fanns grund för anklagelserna. Men vi har lagt ned mycket pengar, tid och resurser på att utreda frågan och vi kan konstatera att PWC inte hittar något trots omfattande arbete.

Det känns skönt!

Nu uppdaterar jag med Kulturnyheternas inslag som jag tycker beskriver arbetet med utredningen på ett bra sätt.

Nytt kapitel

Så har åtminstone PWC blivit klar med sin utredning om de påstådda illegala aktiviterna som utpekad personal på SFI påstods ha gjort. Det tog tid! Skälet till det är att vi inte kunnat få hjälp av det privata företaget som påstod sig ha säkra bevis för anklagelserna. De har ibland hävdat att de av säkerhetsskäl inte kan hjälpa oss, ibland har de hävdat annat.

Nåväl. Nu har vi äntligen utredningen som visar att PWC inte kunnat hitta några grunder för anklagelserna.  Som jag sade i DN kan man aldrig utesluta att det har skett illegal fildelning inom Filmhuset. Men om man inte hittar några spår trots omfattande utredning hoppas jag att vi nu inleda nästa kapitel i detta.

Vi vet att polisen fortfarande sitter i en förundersökning. Ansvarig chef, Paul Pintér, kommer till Filmhuset på måndag för att tillsammans med PWC, oss och förhoppningsvis många från filmbranschen för prata om hur vi gemensamt kan skapa säkra filmhanteringsrutiner framåt. Den som vill komma kan maila osa@sfi.se

Skilda världar

Idag inledde jag dagen i Morgonpasset i P3. Kul att vara med, jag vet ju att det finns många frågor från allmänheten om hur man kan få filmstöd. Filmstöden vi betalar ut är ju faktiskt til en majoritet, trots att många tenderar att glömma det, faktiskt medborgarnas skatteslantar. Vi har ett ansvar att både vara öppna så att medborgarna förstår varför de ska betala för oss, men också att säkerställa att alla svenskar ska vilja se minst en svensk film varje år. Att delta i olika typer av mediesituationer är alltså inte bara kul (oftast) utan en del av uppdraget. Jag tror det finns fler frågor att svara på och jag ska alltid försöka göra det!

Nu hann jag inte vara med hela timmen eftersom jag sedan skulle till Kulturdepartementet. Staten är som sagt vår största uppdragsgivare och vi arbetar mycket med dialogen med dem, och som idag med andra myndigheter inom vår sektor. Skillnaderna mellan myndigheterna är många, men finns det likheter ska vi samverka. Då får förhoppningsvis medborgarna mer krut för pengarna.

Krut för pengarna för övrigt. Idag tillkännagavs Kulturhusets samarbete med SF Bio. Kulturstorm har det blivit. I all storm hoppas jag man också ser till vad som kommer vara innehållet i deras samarbete. Dominansen är ett problem, det vet vi alla, men tomma salonger är det också. Klarasalongen har gått för halvtomma salonger länge, jag hoppas det blir slut på det nu. Marknadsföring av den nya salongens innehåll kommer behövas, fler ska veta att det finns kvalitetsfilm där.

Europeisk stjärnglans och berättelser

Jag har i helgen varit i Berlin och gått på den stora filmgalan European Film Awards – EFA. Jag vet inte om det är det oändligt osexiga namnet som gör att intresset från Sverige är svalt, för innehållets hetta borde vara intressant.

Festivalens ordförande är Wim Wenders, som likt en Karl-Lagerfeld-Look-Alike i lång cape svepte runt som en sann ”master”. På plats var också närmare kändisar (och mindre demoniska) som Mats Mikkelsen, Mikael Persbrandt och Susanne Bier. Den sistnämnda plockade hem priset för bästa regi. Sverige hade fyra nominerad kortfilmer. Hugo Lilja var på plats för sin nominering för Återfödelsen, tyvärr utan vinst här.

Ruben Östlunds ”Händelser vid bank” var också nominerad, gick utan pris och Ruben själv var inte på plats. Han kanske har fullt upp med att följa upp sin andra film. Den pågående diskussionen om Play i DN visar hur viktig film är för att spegla samhället och inte minst att bidra till en diskussion om samhället och oss individer. Själv tycker jag Lena Andersson, som vanligt, bäst fångar berättelsens kärna om allmänmänsklig maktutövning.

Europeisk film förtjänar uppmärksamhet. EFA är helt enkelt en europeisk mostvarighet till Oscar. Vinnare blir de filmer som medlemmarna (och alla kan bli en) väljer. Jag tycker tävlingen förtjänar en större plats i Sverige. Varför tävla om en plats i en kategori i Oscar när en hel tävling står till förfogande? Vi behöver europeisk film och europeiska berättelser, inte bara amerikansk.