Knappt hade vi hunnit avsluta den välbesökta minneskvällen för Sickan Carlsson i torsdags kväll, innan vi nåddes av budet att Erland Josephson gått bort.
Även om det inte var oväntat känns det väldigt vemodigt. Till och med flaggorna slokar på halv stång.
Ikväll invigs den årliga festen ”Länge leve filmen”, en samling stumfilmer som restaurerats nyligen. Vi visar alltså ett antal stumfilmer i ett skick som de inte visats i förut.
Det är roligt. Ännu roligare är att publiken, Cinematekets, är så förvånansvärt ung! Jag hade kanske fördomen att bara äldre skulle vara historiskt intresserade, men så är det inte. Dessutom är det en så pass stor publik att en del nygjord svensk film skulle avundas!
Så, strax börjar en gammal monarkistisk historia, att ackompanjera den alldeles nyfödda nutida.
Allt är lika mycket värt i ett historiskt ljus.
Idag har filmen ”Big Boys Gone Bananas” premiär och Fredrik Gertten var inbjuden till ett antal morgonsoffor i morse.
Filmen handlar ju om yttrandefrihet, vad som är viktigt i en demokrati och vad som händer när den granskande makten blir korrumperad. Ganska viktigt, typ.
Då är det ganska kul att höra om att han blev ställd i TV4, på grund av prinsessfödsel. I sant demokratisk anda, typ.
Idag har Lars G Lindström, långfilmskonsulent, bjudit in konsulenterna från Danska Filminstitutet som arbetar med New Danish Screen.
Det är ett talangutveckingsprogram som syftar till att hitta och utveckla just talangerna. De förfogar över 28 miljoner DKR om året, vilket ska räcka till kort-, lång,- och dokumentärfilm varav en långfilm kan få max 5 miljoner.
De danska konsulenterna tittar i detta fall efter personerna snarare än berättelsen. Finns rätt personer, ambitionen, och viljan. Sedan tittar de på berättelsen.
Många tycker att vi ska starta en sådan talangutveckling även i Sverige. Trots det var det inte jättemånga på plats, kanske ett femtiotal. Tyvärr kunde jag inte stanna under hela sessionen, men frågorna och svaren väcker tankar!
Avslutade veckan med att besöka Roy Anderssons studio på Sibyllegatan.
Fantastisk miljö i mitten av Stockholms hjärta, kändes som att kliva in i en annan tidsålder.
Roy köpte fastigheten i början av 80-talet och har nu byggt scenerier till sina filmer i en helt egen miljö och under total kontroll. Fastighetens värdeökning ligger i Roys filmer, en fastighetskulturgärning alltså.
Vi fick också se några scener ur den senaste filmen. Ingen Roy-fan kommer bli besviken!
Tänkte försöka hinna med ett par snabba reflektioner efter mitt första Berlinale-besök.
1, Man blir galet partiotisk av att vara med i salongen när svenska filmer får 1500 biobesökare att vissla och applådera! ping @isdraken och @kronprinsessan (de filmer jag närvarade på)
2, Det är ingen myt att svensk film är det nya svarta. Jag har nu mött och intervjuat ett antal festivalchefer och i mörkrets obarmhärtiga ärlighet frågat om det verkligen är sant. Det är det:-)
3, Det är aldrig för sent att bli starstruck. På mötet med det Samiska filmcentret deltog Sundance ledare för festivalens arbete med ursprungsbefolkningars berättelser. Cherokee är han och har det magiska namnet Bird Runningwater. Behöver jag säga mer?
4, Mina visitkort är nu slut, men jag har ett stort antal nya som ska paras ihop med ansikten, löften och förväntningar.
5, Jag hann också se film. Två dokumentärer om två extraordinärt intressanta kvinnor. ”A man for a day” skildrar Diane Torrs workshop om hur det är som kvinna att tillägna sig manligt kropps(makt)språk. Mycket roande och lärorikt om det faktum att man faktiskt själv har en stor roll i hur man man intar makt, eller förlora den. Vi föds trots allt med samma kroppspråk och röstresurser… Den andra filmen ”The Artist Is Present” följer Marina Abramovic i hennes arbete med en retrospektiv utställning på MOMA 2010, samt hennes egen installation. Hon sätter sig i tre månadre, sex dagar i veckan och 8 timmar om dagen på en stol i ett av rummen. Mitt emot henne sätter sig besökare och de … ja, de bara möts! Enormt gripande om Marina och om vad som händer när människor möts på olika nivåer.
6, Kul att få vara värdinna på festivalens mest lyckade fest (sade ALLA). I övrigt känns det lite överdrivet med alla mottagningar och lämmeltåget av människor som likt en germansk folkvandring betar av vattenhålen…
Igår hade vi temakväll på Cinemateket. Vi firade att filmarkivet.se fyllt ett år.
Bio Victor fyllde alla 400 stolar till sista plats och Mårten Blomqvist guidade kunnigt. Bland annat guidade han Roy Andersson som berättade om sina berömda och belönade reklamfilmer. En ovanlig händelse, kanske var det han som gjorde att publiken rymde allt ifrån unga och gamla reklamprofiler (Lasse Falk och Sara Haag till exempel) till gamla och unga kulturpersonligheter. Inte minst då Yvonne Lombard och Lill-Babs.
Roligt att reklamfilm, som få gillar när de bryter en film, kan få så intresserad publik. Varje film följdes av applåder. Kanske beror det på att det är kul att den första filmen regisserades av en kvinna (1915) eller för att vi kan skratta åt hur förlegat det var. För reklamfilm avslöjar verkligen tidens tand och vilka värderingar som råder i varje samtid. Så fort en film har fått ett historiens skimmer över sig träder allt annat fram, än just köpbudskapet.
Jag ser fram emot fler reklamfilmsvisningar. Gärna med teman. Manliga ocvh kvinnliga könsroller behöver man kanske inte poängtera att jag gärna ser. Men man skulle även kunna ha särskilt mode-tema, bildestetik, yrkestrender eller mycket annat. Reklamfilm finns det ganska gott om i våra arkiv. Och de har en enormt hög budget i förhållande till sin längd. En bra reklamfilm är absolut värd sin plats i både arkiv och att bli visad.
Vi får återkomma till det.
Idag hade vi i ledningsgruppen möte ute på vårt arkiv och laboratorium i Rotebro. Ett helt bostadsområde blev uppkallat efter filmen efter det att Sfi på 70-talet köpte in det befintliga laboriatoriet.
Ute i Rotebro sköts mycket av distribution och skötsel av de filmer vi lånar och hyr ut från vårt filmarkiv. Vi har även en kommersiell del där vi hyr ut förvaringsplats. Som vi alla vet måste ju film bevaras i kylrum under särksilda förutsättningar.
Sedan i år har vi även köpt in laboratorieverksamheten för analog film som tidigare bedrevs i Nordisk Films regi. I takt med den digitala övergången lade Nordisk ned sitt filmlabb, och vi som fortfarande är beroende av deras tjänster tog därför över verksamheten. Vi köpte deras utrustning och anställde tre personer (Kjell, Kjell och Björn) som kan hantera labbverksamhetenm för analog film. Vi är nu det enda labbet för analog film i Sverige…
Deras komeptens är på utdöende och vi ser nu över hur vi ska klara oss i framtiden när vi fortfarande har analog film medan all utrustning och alla kompetens är avsedd för digital. Vi tror vi har 20 år på oss att överföra hela filmarvet till den digitala världen.
Under tiden får vi njuta av den utrustning som behövs. Vacker teknik!
Anna Serner 