Länge leve filmen

Igår invigde vi de nya lokalerna där vi efterarbetar det digitaliserade filmarvet. Där har vi byggt särskilda rum för bearbetning av ljud och ljus. Snillrikt kom arkitekterna på att vi kunde skapa ett nytt plan i befintligt rum där det var högt i tak. Så vi har skapat nya kvadratmetrar helt enkelt, allt i samma stil som det befintliga. Om ni är här någon gång så säg bara till så visar vi gärna!

Efterarbetet som sker där är helt enligt de arkivetiska reglerna vi antagit. De följer förstås den praxis man följer internationellt och som går ut på att de kopior man ska arkivera för eftervärlden ska vara så lika originalet som möjligt. Ingen försköning, ingen färgläggning av svartvitt eller ens förbättring om originalet hade brister.

Resultatet ska vi förstås göra så tillgängligt vi kan utan att kränka några rättigheter. Vi erbjuder redan historiska filmer som exempelvis Barnen från Frostmofjället, Nils Holgerssons underbara resa, Intermezzo, Seppan, Fimpen och En kvinnas Ansikte. Vissa med filmhandledningar för skolbioverksamhet under projektet Svenska Barnfilmsklassiker.

Ett väldigt roligt arbete. Att digitalisera vårt filmarv och göra det tillgängligt. Snart på en visningsplattform nära dig!

Lycklig start – lyckligt slut

Här står jag, stolt och lycklig efter gårdagens och dagens Filmrum Black-is-the-New-Black som så fint blev vårt firande av Filmrummets 2-års dag. Nu ligger filmen uppe!

Med på bilden står författarinnan Taiye Selasi, som är skälet till att Filmrummet blev två dagar. På vägen till Stockholm från Brasilien, där hon just givit ett ”Ted-talk” mellanlandade hon i Paris. Där blev hon på flygplatsen misstänkliggjord, oklart misstänkt för vad. Istället för att komma på flyget till oss blev hon anhållen och förhörd. Inte förrän hon bläddrade upp artikeln om henne i ett ansett fransk magasin accepterade polisen vad hon sade. Då var det för sent för planet till Stockholm. Hon kom på kvällen och har nu givit sitt samtal till den grupp som gjorde sig fri även idag.

Händelsen åskådliggör vikten av att ge stereotypa bilder av ”svarta”, ”bruna” osv motbilder. Och vi har alla ett ansvar att dessa bilder blir så många att The New Black, inte återgår till att bli The Old Black.

Och gårdagens seminarium, som filmades och kommer läggas upp, visade hur många begåvade, insiktsfulla, reflekterande och roliga svarta vi har i Sverige. Vi höll på i 8 timmar, jag var den enda vita på scenen när jag välkomnade det proppfulla Bio Victor.

Jag fick se och höra berättelser av människor jag ofta inte visste något om. Och jag undrade själv varför vi får läsa spaltmeter om ex Lars Noréns skitsnackande om vita kollegor, när de här människorna har något viktigt att berätta. Och de gör det på ett strålande sätt.

Gå in på http://www.afripedia.com eller http://www.stocktown.com och få inspiration till nya berättelser. Läs om det kvinnliga Dj-kollektivets The Mohoyo Project. Se på vår uppladdade film när den kommer och låt er inspireras. Jag själv ser idag på världen med nya ögon. För som Tayie sade, världsfred får vi genom alla berättelser som olika röster måste få berätta. Det är dags nu!

P.s. Jag brukar säga ”don’t fuck with a fucker” vilket jag sade till Tiaye efter hennes händelse. Hon skrattade och sade: ”and don’t fuck with a writer!”

Nedan några bilder från gårdagen.

Stipendium till arkiv på vår 2-års dag

Ikväll har jag bevistat prisutdelningen av Birgit Nilsson-stipendiet. Priset, värt flera miljoner, delades ut till Wiener Filharmonikerna. De bjöd på två stycken, och en hel del tacktal. Det är uppenbart att det inte bara är Sverige som skakas av mörka politiska strömningar. I Österrike, landet som utsåg Conchita Wurzt, har högerextrema politiska krafter tagit plats. Därför berättade orkesterns företrädare att hela priset ska ska gå till att digitalisera deras stora arv av musiknoter. De poängterade att även noter från den mörka nationalsocialistiska tiden skulle digitaliseras och offentliggöras. För att historien måste visas, och diskuteras. Det krävs för att en demokrati ska fungera – att vi kan vår historia. Det var ett starkt tacktal. Den enda smolken i glädjebägaren var att den 76-hövdade orkestern endast hade 6 kvinnliga deltagare. Inte ens 10 %. Ingen annan mångfald syntes heller. Det var helt enkelt 92% vita män och 8 % vita kvinnor. Att prata om demokrati och inte själv ge alla samma förutsättningar skorrar illa. Jag vet. Jag är tjatig. Men man måste fortsätta vara en nagel i ögat om något ska förändras. Räkna och påpeka. Precis som att vi inte ska gömma och glömma vårt förflutna ska vi heller inte gömma eller glömma våra brister i dagens demokrati. Men man kan läka brister i demokratier. I morgon ( nu uppdaterat till IDAG – vilket visade sig vara Filmrummets 2-års dag!) har vi heldags-Filmrummet Black is the New Black. Bio Victor är överfull och vi har en väntelista. Det känns fantastiskt. Ett steg mot förändring.

Välkommen Alice

Stor positiv nyhet att man tagit bort idrottsfrågorna och lagt till demokratifrågorna.
Kultur och demokrati hör intimt ihop, det ger stora möjligheter med en ihopslagning.

Alice själv har ingen bakgrund inom kultur som jag känner till (men hennes man har ju huvudrollen i Turist, så filmfrågorna måste förstås vara angelägna:) men hon har en gedigen erfarenhet i andra frågor som bygger långsiktigt uthålliga samhällen.
Att ha jobbat med hållbarhetsfrågor inom Skandia och ÅF är att försöka argumentera för ett mänskligare och bättre samhälle för vinstdrivna företag vars kärnprodukter inte handlar om det. Hon är alltså van att driva viktiga frågor i olika miljöer. Det är en enorm tillgång.
Och steget från hållbarhet till kultur är inte så långt ur det perspektivet. Jag är övertygad att hon snabbt kommer förstå hur kultur bidrar till ett bättre samhälle.
Som ny i politiken hoppas jag att hon får gehör internt. De kontakter vi haft med Mp bådar gott. Bland annat Gustav Fridolin har deltagit ett antal gånger i våra sammanhang och visat intresse för filmfrågorna.
Jag är positiv.

#nyfilmpol

Se rubriken. Den är ingången till förmiddagens uppstart av kulturdepartementets försök att skapa NY filmpolitik. Följ tråden på Twitter.

Det var en positiv, språksam och nyfiken filmbransch som började arbetet genom att dela kunskap. Samtalsklimatet öppet och förhoppningsvis sinnet också.

Nu sitter de i arbetsgrupper. Mina medskick var:

– Detta är historiskt. Förr skapades filmpolitik över en lunch på Operakällaren. Nu gör man det med en hel bransch. Ta chansen att höja blicken, se långsiktigt och var konkret i förslagen.
– Glöm inte att tydliggöra vad som skiljer den moderna kulturformen filmen från andra kulturformer. Film har oförtjänt lite pengar i proportion till den stora och viktiga roll den har att verka i samhället. Alla ser film, identifierar sig via film, förstår varandra och samtiden via film och uttrycker sig med rörlig bild.
– Påpeka också vilka (och när) andra departement som bör interagera. Ex närings-, utbildnings-, justitie- och finansdepartementet.
– om ni ska be om mer pengar… Förklara VAD pengarna ska användas till mer konkret. Ex för transmediaprojekt, räntefria lån, utveckling eller barnfilm. Och glöm inte förklara VARFÖR just dessa områden behöver mer resurser.

Ju konkretare och mer välargumenterade branschen är, desto större chans för gehör. Och motsatsen gäller förstås. Skit in, skit ut.

Spännande fortsättning följer.