Filmfestival!

Äntligen GIFF och äntligen fick jag se Gabriela Pichlers nya film Amatörer. Hon är minsann ingen amatör, inte Jonas Hassan Khemiri heller (som skrivit manus med Gabriella). Men alla skådespelare är. Och som vanligt lyckas Gabriella lyfta nya amatörer att bli professionella. Filmen följer tematiken från Äta, Sova, Dö med klass- och mångfaldsperspektiv. Lafors har för alltid fått en plats i våra hjärtan.

I övrigt har festivalen bjudit på seminarier. Först ut hade GIFF i samarbete med Västra Götalandsregionen ett ”filmpolitiskt toppmöte”, som blev mycket bra och innehållsrikt.

Dagen belyste hur filmpolitiken skapas på alla nivåer i hela Sverige, till exempel mellan politiker på nationell, regional och lokal nivå. De ger oss offentliga aktörer (vi och filmproduktionscentra) våra olika uppdrag, som ibland är samma men ibland olika. Filmpolitiken skapas även i hela branschen, som ibland också har samma och ibland olika behov och önskemål. Det var en ny nivå på samtalet, förutom samtalet mellan Sveriges Biografägarförbund och kulturpolitiken om moms, där moderatorn betecknade det som en fråga med samma kaliber som kärnkraften.

Dag två följde vår traditionsenliga heldag med OFF. Ovanligt bra! Seminarierna handlade om kvalitet.

Först ut var samtalet mellan Calle Marthin, Frida Röhl från Folkteatern och Stephen Farran-Lee från Natur och Kultur. Hur pratar vi om kvalitet. Våra ledord angelägenhet, originalitet och hantverksskicklighet vändes och vreds på. Det blev väldigt tydligt precis det som, åtminstone jag menar, är hela syftet med att ha orden som ledord:

• Orden har olika innebörd för alla. Angelägenhet exempelvis, kan vara en berättelse om kärlek, liv/död, svek, klass, orättvisa, sexualitet, barnlöshet eller andra angelägna frågor. Frågan är hur filmen tar sig an detta.
• Orden betyder inget utan att sättas i relation till en filmidé, eller annat konstnärligt verk. Exempelvis kan en komedi vara originell och nyskapande i casting, miljö, tematik eller formspråk.
• Orden hjälper till att tvinga dem med makt att formulera sina beslut.

Orden ger en riktning, och en tydlighet för dem som söker, om de också sätts i relation till våra tydliga visioner och mål (som för vår del ligger på vår hemsida).

Efter det följde en punkt där kreativiteten följdes i tre olika projekt. Ett samtal mellan Kerstin Übelacker med Sophie Vukovic, Sanna Lenken och Margarete Jangård.

Efter lunch hade Calle Marthin samtal med Danial Brännström och Lova Hagerfors om hur kvalitet står sig över tid.

Dagen avslutades med en presentation av teamen bakom de sex kortfilmerna som SVT och Filminstitutet har initierat i anledning av Bergmans 100-års jubileum. Bergman Revisited är rubriken och filmerna är bland annat Fettknölen: på bilden teamet Jane Magnusson, Liv Strömquist och Anna Anthony. Jag har ännu inte sett dem, men ser fram emot dessa sex 9-minutare!

Söndagen presenterades vinnarna i projektet Röst. Ett initiativ av Folkets Bio att låta filmare ge olika medborgarröster plats inför valet 2018. SVT är med som samproducenter och alla filmer har också valts och finansierats av Klara Grunning, konsulent på Filminstitutet.

Vi presenterade vårt nya Talang-program och avslutade med att Internationella Komedifilmfestivalen delade ut pris till vinnaren Ismaila Jallow. Vi fick alla skrika ut i ett Ruben-vrål, och sedan gå ut och se mer film.

Dan före dopparedan

Dagen före Guldbaggen, en söndag, skulle en kunna tro att personalen på Filminatitutet var hemma för att vila inför dagens längsta arbetsdag. Guldbaggedagen jobbar många av oss nästan ett helt dygn i sträck. Dels alla förberedelser för årets största event. Dela ett Filmrum för den nominerade filmen Moonlight. Producent och fotograf på plats, liksom ett fullsatt Bio Victor. Fullsatt av Guldbaggegalans gäster, samt andra filmskapare.

Det jobbas i tomtefabriken helt enkelt.

Film på Folk och Försvar

2018 har inletts i samma höga tempo som 2017 avslutades. Vi har haft vårpresentation av biopremiärerna under det första halvåret. Det inleder vi alla halvår med, populärt och bra. Filmerna får fina presentationer i alla medier, exempelvis här i Ystads Allehanda.

Sedan har jag varit med på något som inte är lika vanligt, nämligen säkerhetskonferensen Folk och Försvar. En exklusiv samling människor som samlas för att prata säkerhet ur alla perspektiv. För första gången fick de förhålla sig till verkligheten via film (hela punkten kan ses här). Som vanligt när det ska pratas svåra frågor så illustrerar en scen ur en film effektivt vad som ska formuleras. Därefter pratar alla om samma sak, eftersom alla har samma utgångspunkt. Forskaren Magnus Ranstorp beskrev genom att visa en musikvideo hur livet kan se ut i förorter med hög gängkriminalitet. En miljö få politiker på riktigt är i, och en miljö som måste förändras eftersom det ofta är där radikaliseringen sker. Benedicte Bjornland, Norges SÄPO-chef, visade en scen ur 8 miles (filmen som bygger på rapparen Eminems liv), för att visa samhällets ansvar för att fånga upp barn som växer upp i utsatta miljöer med fattigdom och missbruk. Barn kan vara maskrosbarn, och hitta sin egen väg ut. Eminem hittade musikens väg. Men radikalisering kan också bli vägen till att hitta meningsfullhet. Ett välfärdssamhälle måste ta hand om dessa barn tidigt. Avslutningsvis visade chefen för Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) Stefan Hector en scen ur andra filmen i Hunger Games-trilogin. Scenen skildrar när Katniss Everdeen kommer på en nyckel till att förstå hur gruppen ska överleva – att samla allas olika kunskaper och samverka. Bara genom att samhällets alla insatser gemensamt samverkar kan vi lösa frågan om radikalisering. Och jag fick chansen att prata om vikten av att vi har film som alla i Sverige kan spegla sig i, för att känna tillhörighet. Och om att lärarna måste få kunskap att tolka film, så att de kan hjälpa elever att källkritiskt granska film, så att radikalisering avslöjas. SVT gjorde ett inslag om det.

Om jag tror det blev lyckat?

Ja, när ÖB avslutade och tackade för hela tre-dagars konferens så gjorde han det med orden: Tack för tre lärorika dagar, i år tar jag med mig ny kunskap om film och kultur.