Inspiration och perspektiv

I helgen har jag upplevt annan kultur och konst än film. Härligt med andra uttrycksformer och uttryck. 

Nedbjuden till Wanås skulpturpark fick jag en första dos. Slottet och parken så generösa mot konstnärerna. Som CG och Marika Wachtmeister säger, vi ger alltid konstnären rätt. I år betyder det bland annat att colombianen Rafael Gómezbarros fått installera en myrinvasion på själva slottet. Skulpturerna gav mig  fysiska upplevelser, men det gjorde också Marianne Lindberg De Geers installation. Röster av olika slag (barn, vuxna, kvinnor och män) ropar efter mamma i bokskogen. Väldigt berörande. Jag tyckte också väldigt mycket om Malin Holmbergs verk ”I will stop loving you”, en grupp träd runt en ring. Insidan av utrymmet målat i gult och obegripligt vackert. 

Därefter en tur till alltid lika inspirerande Louisina. Ett kärt återseende med Giacometti och en ny bekantskap med den prickskapande japanska Yaoi Kusami, som kommer till Moderna Museet i Stockholm 11 juni (boka biljett online). Utställningen var tidigare i Louisina, det enda kvar ett litet rum med spegelväggar och vattengolv, fyllt av runda glödlampor som tändes och släcktes med olika färger. Meditation som en bara fick stanna i en minut tyvärr. 

Avslutade Danmark med ett snabbt besök på Ordsrupsgaard som har utställningen Hjemme hos Hammershöi. En fascinerande målare vars rumsinteriörer och ljus var imponerande. En liten skulpturpark även där med en kul labyrint med speglar. Ett perfekt selfie-op. 

Väl hemma gick jg med vänner till Moderna Museet i Stockholm. Mest för att ses i en trevlig miljö. Lille Sam visade att han snart blir en bra upplevelsekompis. Och jag är redo att gå tillbaka till filmens värld. 

Sverige dominerar i Cannes

Igår var dagen då Sverige dominerade samtalsämnet i Cannes med vårt och kulturminister Alice Bah Kunkhes seminarium om kvalitet i film genom jämställdhet.

Franska kultur- och kommunikationsministern Audrey Azoulay inledde, lokalen överfull av både människor och rätt människor. När programmeringschefen för Toronto International Film Festival, Cameron Bailey,  twittrar ut följande, känns det som om vi är på rätt väg 🙂

På kvällen, på vår sedvanliga svenska mottagning, kom representanter från världens festivaler och gratulerade till arbetet och framgången. Hela Sverige lyfts fram som en framgång och nya inbjudningar strömmade in. Jag och kulturministern hälsade välkomna och kulturministerns engagerade tal om Europas tillstånd och filmens betydelse kommer de sent glömma.

Idag fortsatte det jämställda temat i Cannes. Först med de dagliga samtalen på Majestique i arrangemang av Kering Foundation, idag med bl.a. Salma Hayek och TV-värdinnan Nida’a. Stort mediepådrag med temat ‘stoppa mäns våld mot kvinnor’.

 
Avslutade första halvan av dagen med att Scandinaviska terassen upplät ett rum åt olika kvinnliga organisationer, personer som arbetar för större jämställdhet i hela världen. It’s cooking out there!

Nu vankas Happy hour och sedan film. Sheep and Wolf. Imorgon bär det av hemåt.

Från hard core till red carpet

Idag har dagen i Cannes bland annat betytt att presentera sales bolag (Trust Nordic, underbara Rikke), amerikanska distributörer (Music Box) samt  underbara Niki från Berlinale och dess olika funktioner för att exportera svensk film, för näringsutskottet. Näringsutskottet var representerat av dess ordförande och en ledamot.
Sedan följde ett panelsamtal i arrangemang av DirectorsUK, där bl.a. BFI och jag fick prata hur man kan åstadkomma jämställdhet. BFI beslutade om 50/50 som mål till 2020 igår och entusiasmen var stor.

Avslutade med en riktig röda matta-premiär: Steven Spielbergs nya, The BFG, baserad på sagan Den Snälla Jätten (tror jag den heter). En special effect orgie på en fin berättelse, och en röd matta kantad av kändisar. Alltifrån Steven själv, vår egen tyvärr utflyttade Max von Sydow, Agnes Varda till alla klänningars frosseri. En fascinerande och ganska bisarr upplevelse när Hollywood på riktigt visar var musklerna sitter.

Och det här var bara min dag skall tilläggas. Förutom alla möten som alla andra kollegor har så har vi också arrangerat en brunch med inbjudna filmproducenter från Brasilien och Sverige, som en uppföljning på det nordiska fokus vi arrangerade i Brasilien i höstas. Därutöver arrangerade vi en drink för att promota den nya filmen Borg/McEnroe. Allt på en dag, imponerande att det hinns med trots alla förberedelser inför söndagens seminarium #5050by2020 med tre kulturministrar och i princip alla de främsta festivalerna på plats.

Tvillingstjärnor

Lika som bär kan man säga om vår nya stjärna Kristina Colliander, produktionsstödschef, och producentstjärnan, Annica Bellander Rune, också hon nyanställd fast på Stella Nova. 

Kul:)

Lyckad men ovanlig crowd-funding

På plats i Cannes har jag första dagen hunnit med en hel del. Som att återigen ge mitt formella stod för Busans Internationella Filmfestival som riskerades att läggas ner på grund av censur. Nu ser det ut som att censuren har lyfts och festivalen kommer igång igen. Busan är en av de viktigaste festivalerna för svensk film i Asien, som dörröppnare till alla territorier i området.

Sedan har vi haft presskonferens. Madeleine Ekman, Zentropa, som samproducerat Wolf and Sheep presenterade den unika danska filmen som lanserar en kvinnlig regissör från Afghanistan, Sharbanoo Sadat. Madeleine hade uppmärksamt noterat att jag ingick i de som bidragit i den crowd funding som föregick filmen (som sedan fick stöd både från både danska och svenska filminstitutet).

Jag passar härmed på att förklara att jag får MÅNGA inbjudningar att stötta olika projekt genom crowd funding. Av princip säger vi alla på Filminsitutet nej till att delta, annars skulle vi alla privat behöva gå in i alla filmer för att inte behöva göra en andra selektering.  I detta sammanhang gjorde jag mitt första och enda undantag och jag gick med eftersom jag inte uppfattade projektet som danskt utan Afghanskt. Och skälet var att jag gärna ville stötta en kvinnlig filmare därifrån, den första någonsin. I och med det enorma internationella intresset för vårt jämställdhetsarbete har jag träffat folk från hela världen. Jag blev alltså inte förvånad över att Shahrbanoo Sadat hittade mig.

Och det visade sig ju vara ett lyckat undantag jag gjorde för nu får jag se filmen ha premiär i Cannes i Quinzaine des Réalisateurs.

Vad händer nu då?

På väg till Cannes får jag återigen frågan: Vad händer nu tror du, med Filmavtalet och biomomsen när proppen ska tas i riksdagen den 12 juni? Är du orolig?

Frågan har jag fått ett antal gånger den senaste tiden, och jag inser att det fortfarande finns en okunskap om hur filmpolitiken ska bli.

Filmavtalet är uppsagt, det blir en helstatlig filmpolitik som finansieras delvis genom en höjd moms på biobiljetter. Detta beslut tog riksdagen i december 2015 i budgetpropositionen, respektive kulturpropositionen.

Den 12 juni tar riksdagen ställning till de sju mål som regeringen föreslår i filmpropositionen 2015/16:132 ”Mer film till fler -en sammanhållen filmpolitik ”. Det övriga i propositionen, all text och förslag till förändringar är alltså inte föremål för riksdagens röstning, även om de kan ha synpunkter på innehållet.

Om riksdagen inte röstar igenom propositionen så kommer innehållet bli en skrivelse och kommer fortfarande att gälla för regeringens filmpolitik. Skillnaden blir att målen kan ändras av en ny regering utan att först passera riksdagen. Men för vår del på Filminstitutet kommer innehållet alltså fortfarande att gälla till dess vi får en ny proposition eller skrivelse.

Med andra ord vet vi hur filmpolitiken kommer att se ut från och med 2017 redan. Det är bra, för vi kan därmed förbereda övergången (vilket vi gör).

Viss förvirring råder också om hur mycket pengar den nya filmpolitiken innebär. Numera vet vi tyvärr inte det mer än ett år i taget, men vi får prognoser för fler år.

För 2017 och 2018 får vi till Filminstitutet 435 miljoner att fördela till produktion av ny film (och i viss mån för distribution och visning, till det finns det ytterligare medel). Det är ganska exakt lika mycket som vi hade 2014 och 2015. Utöver det finns det numera också mer medel tillgängligt för filmbranschen genom att SVT och TV4 sagt att de kommer att fortsätta lägga lika mycket pengar på svensk film som de gjorde under Filmavtalets tid. Sammantaget är det ca 56 miljoner kronor (som de tidigare alltså betalade in till Filminstitutet genom Filmavtalet, när regeringen sade upp avtalet så åtog sig regeringen också att ersätta även tv-pengarna). TV-pengarna betalas alltså nu ut dels genom SVT OCH TV4 själva och dels genom regeringen. Sammantaget finns alltså 435(sfi)+56(SVT+TV4)=491 miljoner till filmproduktion. Mer än vad det finns nu. Det är bra!

Så nej. Vi är inte oroliga. Vi vet vad som händer och hur mycket pengar det finns. Att vi alltid vill ha mer pengar är inte heller någon nyhet. Nu jobbar vi på att det ur de pengar vi får ska bli massor av bra film!